VARJE DAG : TRE ANDETAG

Min syster delade med sig av ett tips kring andning för några månader sen, att varje dag tänka på tre av sina andetag. Det låter så banalt, och lät så banalt att jag nästan fnissade högt första gången hon sa det, men efter lite eftertanke insåg jag att jag aldrig tänker på min andning. Nej det är bara den där reflexen som finns där, det livsnödvändiga, men ack så reflexmässiga. Det bara sker. Det går knappt att tänka på andningen utan att sluta andas. Det är som att jag blir lite perplex av tanken att jag helt enkelt stannar upp.

Men, de där tre andetagen, jag glömmer dem oftast, i alla fall fram tills dess att jag ligger i sängen. När kvällen susar i öronen kommer jag på dem. Just det! Andningen. Så då, i stunden, tar jag tre andetag jag verkligen tänker på, funderar över och låter ta plats.

De där tre kvällsandetagen har blivit min rutin, jag måste ta dem för att somna, jag måste ta dem för att få bort mina grumliga tankar. De jag inte riktigt sorterat ut, men som finns där och pockar på uppmärksamhet.

Ikväll tar jag de där andetagen och försöker tänka på vad som betyder någonting. Vad gör jag här, och vad kan jag göra här. Som någon typ av New Age-light. Eller bara ett försök att greppa tiden.

TAKOMLÄGGNING: DAG I

Den här söndagen har vi, som nästan alla söndagar sen vi flyttade in bara befunnit oss hemma. Det är som att söndagarna plötsligt blivit heliga, prövats, egna. Det kommer lite folk över på kaffe, wienerbröd i bersån och ett evighet vakande över Stickan som inte får gå för nära kanten.

Sen var vi nog lite extra behov av lugn eftersom det idag är dagen då vi sätter ställning runt hela huset för att inleda projektet: restaurera taket!

Framför oss har vi några veckor av ställning, snickare och takläggare i trädgården, men också tvättning av varenda panna. Det hoppas vi få hjälp med i utbyte av öl, bubbel och mat under helgerna. Min enda önskan är att vädret håller i sig så vi får tvätta pannor i värmen. Och att mina pioner inte skadas, såklart.

KIRSKÅL & HÖNS

Lite våghalsigt lovade jag Anna som är kökschef på mitt jobb att leverera kirskål till torsdagens meny.

Så nu plockar jag som en galning här hemma, men något saknas mig. Hönsen.

De skulle ju passa så förträffligt mitt i det här. Eller hur?

MED TRÄDGÅRD KOMMER ANSVAR

Det är supervarmt just nu, så svårt att tänka tillbaka på februari när vi hade 12 grader inomhus för att vi inte luftat elementen och oljefärgen behövde vädras ut.

Men nu strålar det. Trädgården gör mig tårögd, hur kan vi ha fått ta hand om det här? Ibland måste jag påminna mig om att vi inte fått Ekebo utan faktiskt köpt det, men jag är så lycklig i det här huset, i den här trädgården. Jag är hemma och det är obeskrivligt.

Nu är det vindstilla ute och jag bryr mig inte ens om att plocka ner tvätten, lite daggvåt blir den, men det hinner torka tills imorgon.

Vi tillbringar mest tid ute nu, vi gör knappt någonting, jag vandrar runt här, kan nästan höra hur det knakar medan det växer. Plötsligt var vår gigantiska bok alldeles lövgrön.

Och hela trädgården har liksom valt att visa sig i all sin prakt. Det är så spännande det här, att se vad som kommer titta fram så småningom. Samtidigt som det också gör mig lite nervös, det är ju tidskrävande det här med trädgård, det ska skötas och tas om hand.

BÄTTRE MORGONPROMENADER

Idag vaknade vi lite väl tidigt, men vi har valt bort tjocka gardiner och rullgardiner i sovrummet och vaknar med ljuset. Så när tiden fanns för en lugn promenad var det lika bra att gå ut. Stickan, Stina och jag traskade över gatan och in mot skogsdungen och plötsligt möttes jag av det här. Våren.

Vintern, allt är förlåtet, nu börjar vi om. Så magiskt ändå, för att låta lite nyfrälst, men det var så fint att jag blev mållös. Sen skulle Stina självklart jaga efter en liten fågel och så var det momentet över. Men ändå: en stunds perfektion en vårmorgon.

DAGENS ÖVERRASKNING

Vi bestämde oss till slut för att slita bort den tjocka plasttapeten i hallen. Den lossnade enkelt men ställde oss inför problemet att vi nu måste få bort alla de sista tapetresterna som sitter på tretexen som är uppspikad över vad vi tror kan vara träpanel. Mindre roligt. Det verkar vara tapetklistret eller väta som är lösningen på det problemet, men jag orkar inte mer nu. Jag vill se framsteg och det snabbt.

Det här är verkligen min sämsta sida inser jag nu, jag kan inte koncentrera mig på en sak samtidigt. Jag vill så gärna göra allt. Jag blickar mot utsidan och drömmer om att bli av med eterniten, jag jagar dörrar och fönster när jag egentligen bara borde fokusera på den här slutspurten. Men nej.

Dock fick vi en väldigt fin och rolig överraskning när vi började strippa toaletten på tapet! Där under fanns någonting som påminde om Josef Frank!

Så nu har vi bestämt att vi kanske kan ta fram den och kanske kan vi se om någon tapetkunnig där ute kan veta vad det är för en tapet. Jag hoppas det. Även om den inte är original (förutom mönstret så är det placeringen som avslöjar det eftersom toaletten byggdes till senare än 1907) vore det roligt att få till någonting i huset som funnits förr.