OM TRYGGHET

Jag har behandlat det innan, att jag är en harig en. Hispig och lättskrämd. Jag oroar mig över cyklarna på baksidan, bilen om den är olåst, ljusstakarna på glasverandan. Kanske ligger det en mördare under sängen ändå? Och är det inte så att dörren till kattvinden var stängd förut, innan jag gick på toaletten?

När vi köpte hus vägrade jag prata om tryggheten. Eller otryggheten. Jag vägrade lufta att jag nog var rädd ändå. Och när vi väl flyttade in i radhuset på det trafikerade gatan inbillade jag mig att just trafiken skulle få mig lugn och trygg. Där kunde ju ingenting hända, för där reste, promenerade och färdades ju så många människor. Men likväl larmade jag i panik via larm-appen om nätterna. Jag tittade snabbt under sängen, för snabbt måste det gå, ligger det en mördare där under gäller det ju att få ett försprång. Och upp för trapporna sprang jag, även bärandes på ett fem-sex-åtta kilo tungt barn. Här skulle ingen hinna i fatt mig.

Men så flyttade vi till Ekebo, detta vinda, lite dragiga hus där möss visst trivs extra bra. Där vi flera gånger glömt nyckeln i låset och där tomten gränsar mot en skogsdunge. Men trots det: ett lugn. En trygghet.

Den glädjer mig något ofantligt den här tryggheten, för det innebär ju att jag kan föra den vidare. Till Styrbjörn och till Torsten. För trygga barn är det bästa vi kan få. Kavata och modiga. Även om det är med hjärtat i halsgropen jag ser att Stickan ibland studsar runt på fikets uteservering, bestiger trappor, berg och stenar, är det precis det som han måste få göra.

Och när jag bara måste titta efter mördare under sängen, ja då låtsats jag helt enkelt som att jag letar efter något.

RAPPORT FRÅN ETT KÖPSTOPP

April är över, och maj har inletts. Det känns som om att det här blir min svåraste pärs.
Kanske mycket för att jag kämpar med kroppen och garderoben. Ingenting sitter skönt, ingenting känns fint, ingenting känns lagom luftigt, varmt, svalt eller okej. Det handlar nog mest om brösten. De är så otroligt stora att de flesta kläder blir vulgära eller rent ut sagt för tighta. Jag hoppas att det lägger sig snart.
bilingualstopsign
Annars har jag upptäckt att jag har en mycket bra liten aktivitet som spar mig pengar. Jag fönstershoppar på nätet. Lägger ner mängder av plagg i shoppingkorgar i de virtuella butikerna, sen sorterar jag: behöver jag detta? Nästan allt kan jag slänga ur korgen och sen så stänger jag hela fliken. Nu sitter jag och väntar på tre paket, tror jag, men faktum är att jag inte använt Klarna checkout en enda gång utan allt är en illusion.

Jag var till och med en sväng på Myrornas häromdagen och handlade ingenting. Istället fick jag utlopp för mitt jag-vill-dra-kortet-begär inne på apoteket där jag inhandlade inte bara ett, utan två paket förlossningsbindor.

Ja, det känns ganska bra ändå. Jag kanske kan orka ta upp symaskinen snart till och med. Vem vet. Och nu ska jag ta mig i kragen och sortera ut alla kläder som passar en gravid, men inte en ammande (helt enkelt allt i trikå utan knappar eller öppning fram. Kanske kan det göra garderoben något mer översiktlig och råda bot på den här illusionen om att jag inte har någonting att klä på mig.

NAIVITETENS ANSIKTE

Alltså förra året i såg vi att vi hade en mus i huset. Då skrev jag om det som något härligt. En lite. Mus gjorde ett hus. Ungefär. Tog det med ro.

Love fångade musen. Musen försvann. Gott så.

Sen så kom en ny mus i våras. Den hade varit här och kalasat lite en helg när vi var borta, och när vi satt i soffan promenerade hen sakteliga genom vardagsrummet mot köket. ”Bry er inte om mig” tänkte musen och försvann.

Love löste det igen.

Så gick det några veckor och så insåg jag: nytt bajs, så Love fick rigga lite fällor.

Och igår släppte han bomben. Det har inte bara varit tre möss. Det har varit möss nästan varje dag i perioder. Men säg det har inte jag förstått för Love har gått ner i förväg, plockat undan fällor och städat.

Här sitter jag. 31 år ung, tvåbarns mor och trodde på allvar att vi haft en mus, tre gånger.

EN LILLEBROR

En lillebror som gjorde så självklart entré på dagen åtta år efter att hans föräldrar träffats, kyssts och praktiskt taget bestämt sig för vara dra, och lika självklart blev en storebror till.

En storebror som plötsligt bryr sig om att ”bebis Nappis borta” och ”läsa bebis tining”.

Och dessutom springer jättefort med vagnen trots att den är ”tyng tyng”.

Styrbjörn & Torsten, bröderna på Ekebo.

LIVET PÅ TRAPPEN

det är något speciellt med trappar. Jag vet ingen del på huset som så många reagerar på. Inte för att den är varken hiskeligt ful eller fantastiskt vacker, utan mer i form av ”åh, kaffe på trappen!” Just kaffe, glass, sol, en kopp te på trappen verkar vara det allra flest drömmer om med hus.

Och ja, så konstigt är det ju inte. Vår, nästan hiskeligt fula, betog trapp är den mest använda fikaplatsen på hela tomten. Här sitter jag och låter de första solstrålarna värma mina bleka bara ben. Innan vi går in efter förskolan brukar vi sitta här, med et päron eller ett äpple och samtala över dagen på förskolan. Det sägs visserligen inte så mycket matnyttigt, men just de här fem minutrarna då bara Stickan och jag sitter och dinglar med benen över trappan är ändå något himla skönt.Dessurom verkar det som att lutningen mellan huset och trappen är den allra bästa för en gravid person. Så, när vi handlat och Stickan somnat i cykeln och trots att jag inte borde, så låter jag honom sova för att ta fem minuter, eller säg 50, för mig själv där på trappen.

Och så vaknar han och sätter sig där själv. För det är ju något med en trapp. Med eller utan kaffe. Hur risig den än är.

När jakten på ”Säker Stil” inte är annat än Säker Konsumtion

Sen i januari har jag haft ett köpstopp. Det har inte varit ett totalt stopp, utan ett ganska snällt sådant. Det handlar mer om reflektion än att inte under några som helst omständigheter konsumera.
Men reflektionen känns viktigare än någonting annat. Det har fått mig att tänka över både mitt köpmönster, mitt titta-i-affärer-mönster och mitt stora loppisberoende. Och så har det fått mig att se över min garderob. Som gravid har jag färre val än någonsin, och som icke-gravid är min garderob överfull. Trots det sneglar jag mot modereportage, erbjudanden och influencer-inspo dagarna i ända.

263356

Foto:Beata Holmgren

En av de här influencersen är Ebba von Sydow och hennes ”Säker stil”, när hon och Emilia de Poret började jobba fram konceptet tycker jag att det var intressant, att skapa en säker stil för just en själv är någonting fler borde göra, även jag, då skulle jag kunna behålla min stil och bygga en garderob som klarar sig genom år tänkte jag positivt. I säljtexten av boken sammanfattas deras Scandichic-epos med orden ”Denna inspirerande handbok erbjuder en konkret, långsiktig och välfungerande lösning”.

Men nu, några år senare är jag ingenting annat än besviken. Säker Stil visade dig snarare var Säker Konsumtion. Likt Blondinbellas Economista har det gått från en ambition att skapa någonting hållbart till att snarare hetsa till fler köp. Och den långsiktiga lösningen som marknadsförde boken har snarare visat sig vara tips på snabba klipp på rea, trender som är heta just nu, säsongens hetaste varor och andra, inte så värst långsiktiga lösningar.  Och kanske är Kristin Nords ord ”Det är också en bok som andas blondhet.” är en mer ärlig beskrivning.

Det går knappt att ”investera” i mode. Kanske i en eller annan väska. Någon sko i limiterad upplaga (sneakers som säljs för tusentals kronor kan ge lite avkastning). Men det går inte att investera i bomullstoppar, linneskjortor från Uniqlo eller krämer från Clinique. Det är ingenting annat än konsumtion och den som låtsats som någonting annat ljuger.

I tider av mijlömedvetenhet och konsumtionsstress känner det så otroligt osäkert att tipsa om fler och fler snabba köp. Bara de senaste 25 instagram-inläggen från von Sydow innehåller samarbeten, tips och reklam för Mat.se, Uniqlo, Adlibris (dels omärkt reklam för egen bok) x 2, shoppingkväll i Fältöversten, Klarna, Naturnes Barnmat x2, Clinique. De senaste 25 från de Poret är bland annat reklam och samarbeten med Klarna, Hövding, Shoppingkväll på Fältöversten och Uniqlo. Bara samarbetet med Klarna, går att diskutera efter att bland annat SVDBreakit och Dagens Arena skrivit om hur fler hamnar i skuldfällan tack vare deras ”förmånliga” fakturering. Att både uppmuntra till konsumtion och till att använda tjänster där du handlar för pengar du ännu inte har är en kombination inte alla skulle vilja ha på sitt samvete.

Att influencers behöver tjäna pengar är ju ingenting konstigt. Samarbeten är bra för det, till för det. Till för att skapa ekonomi i en värld beroende av just ekonomi. Men det gnisslar illa när det maskeras i att hitta en Säker Stil.

NÅGON ATT FIRA

Så kom den, fredagen jag bävat inför. Måtte det inte bli bebis idag i alla fall. Nej herregud. Låt det räcka med att tvillingarna Laos delar den här dagen, Lill-strump Lund behöver inte titta ut hen med.

Jag har inget vett att komma på en bra present. Han säger att han har allt. Jag oroar mig ständigt över att han ska sakna något. Att jag inte ger honom allt. Att jag borde göra mer. Inte för att han får mig att känna så, men för att jag oroar mig. Oroar mig för att något ska ska a, något ska saknas, något ska lämnas att önskas.

Jag vill ju ge av mig, utan förbehåll.

Det har snart gått åtta år sen vi tänkte ”asch vi kör” och något bättre beslut har jag aldrig tagit.

Grattis älskling,

Och tack för allt.