DET FINNS EN SÄRSKILD PLATS I HELVETET FÖR KVINNOR SOM INTE HJÄLPER VARANDRA

För flera månader sen pratade jag med Kajsa, vi diskuterade saker och började komma in på hur vi träffades. Då skrev jag en text om henne, dels för att hon är väldigt duktig, och dels för att jag tycker väldigt mycket om henne. Och för en annan sak. Jag finner en hel del stöd i henne. För stöd är ju någonting som alla behöver, och kanske allra mest just nu, när man står och ska börja jobba, eller starta eget, göra sig ett namn och bli någon i ett Sverige som med ens verkar alldeles jättestort och oöverkomligt.

Men, nu är det inte det jag tänker älta, utan det faktum att jag i början av Kajsas och min vänskap såg henne som ett hot. Varför? Jo, för att vi skulle jobba på samma tidning, men samma sak. Jag var nybakad redaktör för Rockfoto och livrädd för att någon skulle komma på bluffen. Att jag inte alls var lika duktig som de andra. Att jag inte var lika duktig som Kajsa.

Jag tänkte inte så mycket på det, jag försökte tänka att jag inte tyckte om Kajsa, att jag inte behövde bry mig heller för den delen. Men det åt liksom upp mig.

Det känns som att det händer jätteofta, att tjejer pratar om att man måste stötta och stödja och peppa, men att det liksom inte händer så ofta som det egentligen borde. Nu har jag funderat över varför det är så hur länge som helst. Jag vill liksom komma på vad det är som gör att jag själv sitter och säger att jag stöttar och peppar men samtidigt känner mig fruktansvärt hotad när en ny, bra, tjej stövlar in på kontoret och ska börja jobba.

Jo, vet ni vad. Jag tror att jag har kommit på varför. För att många tjejer är på kontor, redaktioner och i sällskap på en nåder. De är där för att de är tjejer, för att man ska visa upp att det finns tjejer, ibland är man där för sakens skull, trots att man är himlans bra. Kanske rent av bäst.

Men, det där menet finns. Män finns också. Och det kanske är just det. För, när jag sitter på ett jobb är jag ofta den unga, ambitiösa tjejen. När Kajsa, eller någon annan tjej kommer, är vi plötsligt två unga, ambitiösa tjejer. Och hur gör man då? Och vad tänker man? Jo, man tänker att shit, nu kanske de kommer tycka bättre om henne och sen får hon stanna på jobbet och inte jag. Varför de skulle tänka så? Jo, för att den unga-ambitiösa-tjej-kvoten fylls på ganska snabbt idag. Det är så enkelt. Få in en tjej och statistiken blir bättre. Men ta inte in för många, för då riskerar vi ju att det blir ett evigt pladder om Leonardo DiCaprio och sen om ett tag blir det gemensamma barnfikor och alldeles för mycket VABbande.

(Och angående titeln tycker jag bara att den är bra, för jag känner mig tveksam till Liza Marklund efter hela Gömda-historien och hennes val av agent)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s