STÖRST AV ALLT ÄR RÄDSLAN

Daniel har felfelfelfel. Störst av allt är rädslan. Inte kärleken. Jag ger mig in i saker på en sekund. Jag förälskar mig på en sekund. Sen släpper det i nästa. Jag skakar av mig det och kommer på att jag inte alls var kär, utan att jag liksom bara, jag vet inte, trodde det, eller kanske hoppades. Allra mest ville. Jag hoppar liksom in i saker och tror att jag är kär. För jag vill ju så himlans gärna vara det. Jag älskar liksom att vara kär. Jag älskar den pirrande känslan och oron. Emerentia- kär i kärleken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s