TVÅ ÅR SENARE

Det är nästan två år sen jag flyttade till Stockholm på riktigt, om någon vecka blir det precis på dagen. Nu ligger jag i samma säng som jag låg i mina första nätter. Då tänkte jag på Vampyren. Han smsade. Vi sågs. Vi pratade. Vi hånglade. Och så blev vi ihop. Jag kom till dethär huset på Essingen med tre saker. En röd väska från Oilily med kläder. En brun väska med min dator. Och min gitarr. Precis samma väskor som jag idag tog på tunnelbanan till precis samma hus som för två år sen. Idag tänker jag mest på mig själv.

Jag håller mig från att inte gråta, för jag vet inte varför jag vill gråta. Kanske vill jag det över det som hänt. Över det som inte hänt. Över ett förlorat hjärta. Och över numera inbiten bitterhet. Över att jag trodde att vi skulle hålla ut i två år. Minst.

Det händer så mycket på två år, men samtidigt ingenting. Jag har inte ens nya väskor, jag är någonstans precis samma. Trots att jag gått ut skolan, blivit copywriter, förälskat mig, älskat, blivit lämnad ensam och sen lärt mig tycka om ensamheten i sig.

Alldeles snart ska jag ut på ett nytt äventyr, i en stad jag knappt känner. I en stad där jag bara har några få bekanta men ingen jag känner utan och innan. Hanna kommer vara närmare mig nu än innan, och det känns skönt, trots att tidsskillnaden kommer vara tre timmar oavsett.

Det regnar här. Det gjorde det min första helg i Stockholm för två år sedan. Allt var egentligen precis samma. Förutom att jag var kär då. Och så var jag bara 21. Och hemskt lycklig.

Jag klarar mig nog.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s