FÖRRA ÅRET

Sov min stortå i flera dagar i sträck. Sju dagar tror jag ungefär att det var. Jag har städat idag, det är ingenting kvar nu, jag har städat så mycket att allt glänser. Jag vill bo i min lägenhet nu, för det känns inte som min. Det är så rent. Och tomt.
Dags att frosta av frysen!

DET BÖRJAR BLI TJATIGT, MEN: HANNA WITTMARK, DU ÄR BLAND DET BÄSTA JAG HAR

Jag erkänner, jag skriver alldeles för mycket om Hanna, men det spelar faktiskt ingen roll. Det rör mig inte i ryggen. Det finns några som jag skulle vilja skriva om hela dagen: Hanna, Kajsa, Alexander, och några fler. Idag fokuserar vi på Hanna. Anledning: Hanna fyller år idag. Och hon kommer hem på fredag.

Så, till dig, Hanna, grattis på födelsedagen. Och tack för allt. För peppen, för att du är så smart och klok och lugn och kallar mig för söta saker när jag är ledsen och villrådig. Och för att du bara finns där och bara är. Du är bäst- ingen protest.

TJEJSNACK 2.0 OCH 1 1/2 MAN

KONSERT, JORDGUBBAR OCH PAPPOR

Papporna sitter på verandan och pratar aktier och ekonomi. Mitt i sommaren. Anledning: Volvos kvartalsrapport.
Jag trodde det var mitt i veckan. Det är lördag.
Imorgon åker jag till Stockholm.
Ikväll åker jag med Fredrik och hans kompisar till Dyrön och träffar Kristofer som ska spela där.

Ibland värderar man personer högre än vad de värderar en själv, Marcus säger att jag bara ska skriva ner värdet på dem, som en aktie, det kanske fungerar så. Tänka med hjärnan. Inte med hjärtat. Det säger jag till mig nästan varje dag. Tänk med hjärnan Emerentia. Det är hjärnan man tänker med. Sluta tänk med hjärtat. Men det är liksom en vana, om än en ganska dålig sådan.

Nu ska jag duscha, och sen ska jag börja tänka på mina vänner som aktier. Några av er har sjunkit i värde. Jobba upp det. Jag kräver bättre kvartalsrapporter. Eller kanske månadsrapporter.

EN DAG, EN BOK, EN HUVUDVÄRK

Det är något speciellt med att vara sin egen boss. Det är något speciellt med att jobba ensam. Det blir aldrig som man tänkt sig. Men det kan bli bra ändå. Alexander har illustrerat superfint och jag har skrivit det som fallit mig in. Nu finns det på TWITTER.

Nu är det snart kväll och jag ska tänka på andra saker. Som att jag ska byta liv ett litet slag.

NO MORE FÖRÄLSKELSER

Det är dags att ta sig i kragen Emerentia. Dags att sluta bli så jävla kär hela tiden. Det tjänar ju ingenting till.

Det tar ett leende och jag är förälskad, det går liksom så fort. Någon knäpper med fingrarna och jag är där på en sekund. Jag hungrar så mycket efter kärlek att det blir till en vana att varannan vecka byta kärleksobjekt.

Jag är alltid förälskad, jag är en hopplös romantiker. Och jag minns att det varit så så länge, jag var förälskad i min kusin Emil och jag var förälskad i Unnis bror Joel och jag var förälskad i Staffan och jag var förälskad i han killen som jobbade på båten ett tag och jag såg en kille en gång på 2ans buss en morgon och jag funderade på honom i två dagar efteråt.

Allt som oftast blir jag avståndsförälskad. Någons kompis bror som jag sett cykla på stan, eller någon i skolan med jättemörka ögon men som jag aldrig ens sagt hej till trots att vi gått ut skolan och gått in i varandra tusen gånger i trapphuset. Eller i en kompis eller kanske i någon jag träffat en gång och som var trevlig. Men sen tar det liksom stopp. Det försvinner där. Tar slut, rinner ut i sanden.

Varför jag tänker på det nu? Jo, för att jag redan hunnit vara förälskad denhär sommaren. Så pass mycket att det kändes som att jag var 14 och inte hade hånglat innan. Och nu sitter jag här och gör ingenting. Jag skriver. Och jag läser mail och brev om att det intressanta inte är männen, utan vad som händer emellan dem, eller att det är en sorglig historia om livet och jakten på att alltid synas och få någon annans bekräftelse. Det står uppmuntrande rader in emellan. Emerentia, du är du. Emerentia, du är bra. Emerentia, du är stark.

Men, så kommer sanningen

JAG ÄR INGENTING UTAN DIG.