Jag vill skriva hjärtat ur kroppen, jag vill skriva sådär ärligt som Kristina sa att jag kan och att det var därför hon läste mig. Jag vill skriva bra och handfast och svävande och mjukt och med en fjong och intressant och perfekt. Det går inte för tillfället. För tillfället tänker jag på annat, eller jag tänker nog inte ens, jag gör som vanligt, jag föraktar. Kom an ba! tänker jag och föraktar.
Nu kommer jag lägga in en bild på mig här för att fylla utrymmet, sen kommer jag gå och träna, för jag oroar mig för kroppen, att den ska bli gammal och hängig eller bara trött och oanständig. Jag formulerar mig i huvudet men på pappret blir det inte bra. I alla fall inte här, i vardagsögonblicken, i den vanliga rapporteringen. Jag skickar istället iväg stycken till en bok till Hedda och Hansi och Jonas. Jag våndas varje gång, men jag gör det. Nu ska jag träna. Här är en bild på mig. Den är inte ens från idag, och jag försöker få till nåt med polkagrisen, det får bli som det blir.