GUD FADER SOM ÄR I HIMMELEN

Kan du gissa var jag är nu?
Nej, det hade inte jag heller kunnat för någon vecka sen. Men här sitter jag, på Incontro.
Jag twittrade just till Camilla Läckberg, jag gillar att twittra till henne, men jag gillar inte tangentbordet här. Typiskt PC, måste trycka tre tangenter för att få till ett snabel-a och så vidare, känns helt idiotiskt i en tid då fler snabel-a-ar varann än när folk citerar varann. Vem citerar någon nuförtin’ egentligen? Det är ju bara jagjagjag hela tiden i vilket fall som helst.
Tillbaka till Camilla. Hon hittade mig på twitter för att jag sagt att jag inte gillade hennes böcker, vi enades kring att det inte går att gilla alla och att smaken är som baken. Ett sånt uttryck det där, ”smaken är som baken”.
Jag inser vid ett litet övervägande att jag numera för någon slags tankebok på bloggen, det är ett evigt tänkande och frågan är om det egentligen passar sig, om jag inte ska börja tycka mer. Jo det borde jag. Här ska det tyckas. Käre jävel vad det ska tyckas.
Mest tycker jag att jag låter som en på mitt gamla jobb som pratade oavbrutet från det att han kom hem tills det att han gick och lade sig, så att hans tjej inte skulle kunna fria i andningspausen. Han snackade med andra ord konstant. ”Hej älskling vill du ha kaffe? Kaffe gör de i Brasilien. I Brasilien är det varmt. Varmt var det på semestern.” Och så vidare, ett evigt tjat helt enkelt.
Nu: fundera över tyckandet. I nästa inlägg tycker jag något.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s