FRÅN SHANGHAI OCH TILLBAKA

nudelklocka
Jag har aldrig varit bra på tidskillnader. Blivit sur på vänner som verkat trött när jag varit pigg men glömt att jag bott i New York och de i Sverige, eller inte förstått varför min pappa trott att något allvarligt hänt när jag ringer honom mitt i natten, men det bara var ett vanligt hej-hur-mår-du-samtal men jag glömt att tiden är annorlunda i Indien är här.

Samma är det nu. Jag ringer Love prick 00:00 och sjunger födelsedagssånger men förstår inte riktigt varför han svarar med företagsnamnet först. Fast då var klockan visst 6:30 i Shanghai och han hade jetlag.

Det är som att tiden går långsammare när en är i två olika länder, som att tidszonerna gör det hela värre. Att inte ens vara i samma tid samtidigt. Det kan göra mig snurrig, det blir som ett existentiellt experiment. Har han upplevt det jag ska uppleva tidigare än jag gjort? Tänk hur det han gör där påverkar min dag i förväg. Och sånt.
Åh jorden snurrar så fort att det ibland ens är svårt att tänka alls.
Så jag försöker att inte göra det så mycket,
jag går ut med hunden, skriver ner namn och platser och händelser, spionerar på alla i parken utanför fönstret och skrattar åt en 10 meter lång nudel Love tydligen fick i födelsedagspresent, en vanlig kinesisk tradition.

Och trots att tiden går långsammare när tidszoner trasslar till det går tiden i TV-studion helt i sin egen takt. Både snabbare och långsammare än utanför, en timme på band är tre i verkligheten och när en kommer ur studion skiner visst solen och klockan är bara 11:30 trots att den känns som 17.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s