HÖSTEN ÄR HÄR! OCH TRÄDGÅRDPLANERNA!

img_8291Och äpplena inplockade! Förra helgen hade vi lyckan att ha Pia här, hon ska planera om vår trädgård, jag har mängder av idéer i huvudet, men att få hjälp från någon känns så himla lyxigt när en ammar stup i kvarten och känner sig lite, minst sagt, rörig. Planen är i dagsläget att montera ner det sista gamla trädäcket som dröjer sig kvar längst ner i trädgården. 12816897Där ska vi sen lägga på lite jord och sist lägga ut skifferplattor och så gräs. Vi vill skapa en grön plats längst ner där med klättrande växter och Pia fick oss att fundera på Vildvin, vilket vi redan har lite av.

12813774Här syns det tydligt vad vi faktiskt gjort redan. Vi har tagit bort muren runt trädet, fått bort all trall (dock inte fått gräs överallt än) och flyttat all växtlighet framför altanen, och lagt ny altan.   12813781
img_4411Nu har vi istället lyxen att ha den här altanen att hänga på: (just här med otroligt romantisk bröllopsstyling, ingenting som hänger där till vardags)
img_4889
img_4873

Förutom att ta bort trall och anlägga en mer naturlig liten yta att vistas på tänker vi gräva upp jordgubbsplantorna, anlägga några pallkragar för att få till örter och lite småodlingar. Men mest är det upp till Pia och hur hon visualiserar våra lite över 100 kvadrat trädgård.

JAKTEN PÅ KOPPARNA

Jag har köpt så mycket porslin i mina dar att det legat till grund för en egen kategori relationsbråk mellan Love och mig. Porslins-bråken. Då tjafsar vi om våra muggar, koppar, fat och nagg. Love tycker vår färgglada samling från Höganäs är fin, jag tycker inte att den känns så vi.
Men det är inte bara bråken som ställer till det, jag har gått från att ha en klädstil med tillhörande mer åt Elsa Billgren till något som mer liknar en överdosering av COS och basplagg, men mitt porslin har inte följt med. Det grämer mig. Det ser mer ut som någonting Disney har spytt över: (Nej, klart att mina koppar inte behöver matcha mina otaliga stickade tröjor, men det vore ändå skönt om de andades mer jag.)

img_6094-1

De gröna i flintgods tycker jag om, till dem finns det en tillhörande sockerskål och en tekanna. Det vore med andra ord fantastiskt att hitta något som kunde matcha dem.

Men de muggarna känns otroligt svårt att hitta på loppis. Vilket jag helst gör eftersom ekologiskt och hållbart producerat porslin verkar vara omöjligt att hitta.
Jag väljer också bort nyare Rörstrand pga detta. Jag förstår ju självklart att muggar från Lagerhaus eller andra varumärken säkert inte är bättre, men de tar heller inte ut det skyhöga priset och vinsten per kopp och marknadsför det som svenskt hantverk.

Kraven är egentligen inte så stora:
1) De ska ha öra
2) Kännas både höstliga och somriga
3) Inte vara för färgglada men inte heller kritvita
4) Inte kännas som en mugg från landstinget
5) Inte kännas som en mugg från en större lunchmatsal
6) Gärna finnas i flera delar så att vi kan få en sammanhängande servis allt som allt
7) Inte vara matt mot läppen: jag vill ha glans ala Juicy Tubes 2003

Den här diskvalificeras pga punkt 5:
01
Vilket ju är tråkigt för jag gillar den i tanken. Lite skev och vind, men lite för mycket av en kommunal form.
Istället har jag fastnat för den här från Broste Copenhagen:
Passar bra in på punkt 6, men det verkar vara otroligt olika färgsättningar.
01-103

Denna fina från House Doctor verkar diskvalificeras pga punkt 7:
01-2
Ser ju otroligt matt ut.

BRA SAKER ATT KÖPA PÅ LOPPIS

Eftersom jag utsett mig själv till ett kombinerat loppis- och bebisorakel tänkte jag att jag skulle dela med mig av mina bästa tips.

Dels får du som blivande förälder ofta en massa skit av andra, fula tryck, urtvättat till fördärvelse (inte ens mjuk och skönt) och saker som du inte alls känner passar er, er stil eller ert tänk.
För det första: skänk.
Skänk sådan som inte passar er alls, och som du inte känner att du kan göra någonting av. Du kan ge bort det i present till andra, men se då till att ni inte har gemensamma bekanta som den du fick saken av i första hand. det kan bidra till väldigt konstig stämning. Till exempel kan du fråga på ditt BB eller neonatalavdelning om de vill ta emot saker. Ofta kommer det inte föräldrar som inte har så mycket själva, är papperslösa, nyanlända eller som får ett barn så tidigt att de inte riktigt hunnit förbereda sig på det, då kan det vara fint att få någon liten nallebjörn eller body. Annars: skänk till bra loppis.

Men ett gäng saker kan du använda själv, tvätta och piffa till lite som någon annan Ernst.
emerentia_numero74_diyTäcken med fula tryck/gamla stoppade filtar
Jag fick ett urtvättat ett med något typ av Disneytryck av en välvillig släkting, och jag ska erkänna att när jag tackade och tog emot hade jag ingen aning om vart jag skulle göra av ett, men efter att ha klippt sönder en duk vi aldrig skulle använda, letat upp en bit stuv sen jag sydde linnegardiner och tillverkat fyra lejongula Montazami-tofsar insåg jag att det är helt okej att inte ha råd med allt från Numeró74.  OBS! Tvätta i tvättpåse och torktumla alltid linne länge men inte för varmt = då blir det himmelsmjukt!

Bodys som inte riktigt stämmer överens med er stil
Skit i det, på natten har ingen bebis någon stil, men kräkset, bajset och kisset, det finns där precis som på dagen. Behåll dem och använd dem för kiss- och bajskavalkaderna. Jag har rotat fram ett gäng vi fick långt innan S föddes och som vi tänkt ge bort av just den anledningen. De är mjuka, fula och inte ett dugg ömtåliga.
Tvätt igen: jag har hört att mjölkproteinet i bröstmjölken kan förstöra kläder och tyg, skölj fina kläder kallt först, eller tvätta inte i mer än 40 grader. Men det kanske är en vandringssägen. Icke ömtåliga kläder kan du ju tvätta i 60.

Handdukar som inte är ett dugg fina, kanske missfärgade eller inte är från Norrgavel, som ni ju gillar bäst
Klipp kvadrater i varierande storlekar. Sick-sacka eller overlocka runt kanterna. Vips! Du har perfekta kräk-bajs-kisslappar att ha på skötbord, i vagnen, i skötväskan. Med lite vatten eller babyolja på slipper du våtservetterna. Vi har klipp sönder ett gäng gamla handdukar som vi fick av min mamma. En del med fula mönster, andra lite missfärgade och några bara uttjänta och utbytta mot mjukare vita, men de funkar lika bra för det. Skölj med vatten, vrid ut, släng i tvätten (torka dem innan om du inte tvättar direkt) sen när de inte ens duger att torka bajs med kan du putsa dina ljusstakar med dem.

snapseed-4.jpg
Gammal babylift med fult tyg

Du kanske får en från dina kusiner eller från grannen på gatan som fick barn samtidigt som du själv föddes. Tyget är blekt fult och trist. För att inte tala om själva bältet som har ingrodda rester och annat trevligt på sig. Du tänker: släng skiten. Men gör inte det.

Sprätta upp själva tyget, så att du ser hur delarna ser ut. Sen hittar du annat valfritt tyg, bäst är alltid stadiga tyger på loppis. Tvätta det innan och stryk det ordentligt. Kolla trådriktningen och så att det inte är någon stretch i tyget som ställer till det för dig. Jag tog ett gammalt jeanstyg jag köpt på vikt i en stuvbod och redan sytt en jumpsuit till Way Out West 2015 (Mycket för att inspirera Nudie att börja sy kvinnokläder) utav. Och några slattar läder från en väska jag fått i present men bytt handtagen på. (Nu när jag tänker på det ska jag nog göra om väskan till en förvaringspåse…) Välj tygband istället för läder också, det är enklare i tvätten!

 

Andra bra saker som du kan komma över på loppis, hos mormor eller få av släktingar och som du inte riktigt förstår vad de ska vara bra för (men som jag alltid håller utkik efter och köper när det är extra billigt):
Gamla hänglsen – använd spännena till att göra napphållare, reflexhållare och senare vanthållare! Resåret (om det fortfarande håller) kan du klippa av och behålla till att sy in i bebisbyxor eller rund sy och använda som snoddar till hoprullade eller vikta handdukar, skötbädd eller sånt du behöver samla ihop i skötväskan.
Kökshanddukar av gammal typ – du kommer spilla, barnet kommer kräkas, du kommer läcka, barnet kommer kissa.
Gamla lakan – bästa tipset vi fått är att bädda dubbelt. Då river du bara ut det nerkissade/kräkade/bajsade lagret och slipper bädda om mitt i natten. Vi struntar i plastad frotté för vi hittade ingen som vi kände funkade giftmässigt och har istället vikt vuxenlakan på mitten två gånger och har i spjälsängen (nej, den används inte än, han sover i en hängande vagga bredvid oss)
En stor och bra tjockbottnad kastrull – du kommer koka nappar, nappflaskor, pumpdelar. Köp en stor och hög kastrull för att inte riskera varesig överkokning eller att bränna napparna och sen ner hela lägenheten pga du är trött och glömmer. (kanske dags att sätta timer på din spis?)

DAGEN D

Jag hittade min almanacka i källaren. Allt som har med tid och rum och planering har fått stryka på foten sen Styrbjörn kom. Och almanackan hade hamnat i källaren. Jag har ingen aning om dagarna utan räknar bara utifrån när han föddes och när Love ska gå tillbaka till jobbet, vilket visade sig vara nästa vecka, jag blir som min mamma som fascineras över hur fort tiden gått. Det känns evighetslångt sen nionde augusti, men det är det inte.

När jag väl lokaliserat mig i tidsrymden inser jag att idag skulle han kommit, om han varit framme på planerat datum.

emerentia_bf

Istället är han över sex veckor. Och mår nog som bebisar mår mest. Somnar ibland bara till pianokonsert och vill helst äta hela tiden.
Men jag undrar när oron ska lägga sig. När jag ska sluta rycka undan filten för att få se andetagen. Det verkar inte som att baby bluesen tog mig, kanske blev det en alldeles för chockartad start, där överlevnadsinstinkten var det som fick ta över och inte funderingarna. Eller så är det tack vare det fantastiska stödet vi fick på sjukhuset. En enda sjuksköterska kan jag klaga lite på, alla andra var fantastiska, från överläkaren till förlossningsläkaren, barnsjuksköterskorna och undersköterskorna på Neonatal. Skrattade, skojade och brydde sig, trots överbeläggning, dåliga resurser och superstress. Där låg jag och kände mig som en prinsessa, bortsett från min uppskurna mage, kateter och oförmåga att röra mig. Men oron finns där ändå, kanske försvinner den aldrig, kanske är det just det här som är föräldraskap. Att alltid oroa sig.

ETT LIV

Sen jag kom ut som amningsaktivist har jah inte gjort så mycket förutom att amma. Och äta lördagsmiddag med fyra barn och sju vuxna. Det var det härligaste jag gjort hittills i mitt mamma-liv. 

Men i övrigt har det sett ut såhär:

Promenader i Skatås med lös hund och sportklädd man (tvingade honom att inte springa pga harig) 

Ett besök hos min mormor, åldersskillnaden på 93 år överbryggades direkt.

Musikutforskande. Vi har spelat live-konserter på pianot stup i kvarten för lite sömn, och sen kom Love på att det fanns lite pianokonserter på vinyl i källaren och då öppnades en ny värld för oss. 

Tid på landet, bland granit och ljung. Och bärsele-premiär! 

Och en loppad korg perfekt för tupplurar och nattsömn.

PLÖTSLIGT AMNINGSAKTIVIST

Efter att nu varit mamma en månad har jag redan hunnit med sura blickar när jag kommit dragande på min vagn när utrymmet varit något smalt, men också hunnit inse att jag är en amningsaktivist. Inget utrymme är fel för att amma. Något alla i min omgivning bara fått lära sig. På släktmiddagen, i busskuren, i motionsspåret, på gatan. Funkar det så funkar det och det viktiga för mig är att ingen annan än jag (och Styrbjörn då) är den som begränsar hans matintag. 

Har även provat att pumpa gående genom allén samt i pausen utanför operan. Det har också fungerat. Generellt fungerar brösten som sämst hemma, när Styrbjörn gråter, då sprutar de och jag behöver uppsöka handfat eller linda överkroppen med en handduk eller tre.

Så, här är mina topp 4 amningar hittills: 

Ute på gatan i stan. Lite jobbig premiär, men fick beröm för söt bebis av gullig undersköterska : 7 poäng! 

I Pias butik, go stol, men jobbigt pga kunder trodde att jag fortfarande jobbade där och blev lite obekväma. 5 poäng.

I vår bil stående i Majorna när Love köpte pianopall. Lite meckigt med bältet (varför tog jag ej av det?!) och jobbigt att byta blöja efteråt. 3 poäng.

I busskuren på Sanktsigfridsplan. Det här var toppen, bra klänning (ett lån) och lugnt och varmt trots den sena timmen. Hann precis klart tills vagnen kom=bonus. Hade varit 10 poäng om det inte vore för den något obekväma sittplatsen. Nu blir det en 9a.

Släktmiddagen är inte förevigad och den var mest krånglig. Dock är Styrbjörn lika nöjd oavsett var vi är och avslutar alltid ett matpass med den här posen:

PÅ PAUS

Efter några veckors paus här och i livet börjar jag efter att idag ha varit ute på en halvrask promenad i Skatås känna att jag är tillbaka.

Att få barn sju veckor tidigt har varit en pärs. Omtumlande och stressigt, oroligt och ångestdrypande. 

Vi fick stanna på neonatalavdelningen ett tag, har varit inskrivna i hemsjukvården sen dess och försökt komma underfund med både Styrbjörns liv och vårt nya.

Mitt i allt förlorar våra vänner sitt barn och vi fastnar i en oro vi aldrig känt på innan. Vi tittar så att han andas varje minut. Skrämmer honom ibland bara för att se honom rycka till och drar ibland bort hans filt av samma anledning. Det känns som om att vi kämpar mot klockan. Rädslan över att han skulle dö i magen har ersatts med en skräck att han ska dö utanför. Kanske är det bara så här det är att vara förälder tänker vi. Eller så är det någonting annat, övermänskligt.

Men Styrbjörn är stark och mår bra, det är bara mamman det är fel på. Redan på sjukhuset fick jag skrivas in igen och få dropp med vätska, jag var så uttorkad att jag rörde mig långsamt. Och när jag kom hem lyckades jag med att få inflammation både i snittet och i kroppen min. 

Ibland går jag runt på paus och bara väntar på att någonting mer dåligt ska hända. Kuratorn på Östras ord ”försök att njuta” ekar i huvudet, min mamma påminner oss om att lukta på honom. Och det gör vi nu när alla slangar och sladdar är borta och han inte längre luktar plast och sjukhus.

Imorgon skrivs vi ut från sjukvården. Då börjar livet på riktigt och Styrbjörn blir 37 veckor (4 ute i världen) och ansvaret ligger helt på oss. Det är svindlande. Han är vår. Och han lever. Nu ska vi lukta och njuta.