Jag <3 att amma

För några år sen var jag helt klar med att jag skulle flaskmata ett framtids barn. Jag tänkte att det skulle vara så fantastiskt enkelt och smidigt att dela på det hela med Love. Men ju längre det växte i mig ju klarare blev det: jag ville amma.  

Jag ville amma till den milda grad att läkaren och sköterskorna till och med skrev det i min journal ”frågar om hon kan börja handmjölka” bara några timmar efter att jag kommit upp från uppvaket.

Jag ville få till amningen så snart som möjligt efter att ha hört och förstått hur tufft det kan vara, jag var ödmjuk inför uppgiften och hade samtidigt både tid och ork att vara det eftersom jag visste att vi skulle bli kvar på sjukhuset en bra tid och med andra ord skulle kunna få hjälp lite längre än många andra. 

Och när sonden väl togs bort och han lyckades få i sig allt han skulle genom enbart amningen var det en sån sten som lättade från mitt hjärta. Jag hade klarat det. 

När amningen funkar är det världens bästa grej, men när den inte gör det är det världens värsta. Och allra sämst är hetsen. Att jag redan innan mitt barn ens varit född varit rädd för hur barnmorskor, sköterskor och läkare skulle behandla mig, pressa mig och kräva av mina bröst att leverera och av Styrbjörn att klara av det. 

För mig har amningen blivit världen bästa sak, jag älskar flexibiliteten i att alltid ha maten med, aldrig behöva tänka på tetror, flaskor eller pulver. Men jag vet också att vi har haft en otrolig tur. Jag har haft en överproduktion som gjort att vi har ett förråd med mjölk som Love kan flaskmata med och natt Styrbjörn tycker att flaskan funkar precis lika bra som bröstet. 

Men amningen hade aldrig funkat med press och tvång. För ”Amningsvänligt” är ofta ganska mamma-ovänligt och alla sätt att ge sina barn mat måste vara okej. Och sättet en själv väljer måste få lika mycket stöd, oavsett om det är flaska eller bröst.

DUMMA SAKER JAG GJORT

Jag listade ju pinsamheter i somras.
Och nu senast har jag tänkt lite över annat strunt jag haft för mig. Kanske är det så att jag nu som mamma gått in i en ny fas i livet att den gamla kräver bokslut. Ju mer jag tänker på det, desto troligare låter det.

Och den kanske största, och inte ens speciellt gamla, dumhet, jag gjort är nog ändå mitt offentliga jobbsökande. Efter att ha fått Tack-men-nej-tack så många gånger att jag helt tappat tron på mig själv tänkte jag att jag skulle göra någonting av det. jag pitchade TV-serier om jobbsökande och jobbcoachande och så la jag ut alla mina personliga brev i en blogg. Men jag vågade aldrig marknadsföra den. Kanske för att det tar så emot att söka jobb offentligt. Jag har aldrig klarat av att leta jobb på Facebook, aldrig vågat erkänna mig sysslolös, alltid velat hålla ett sken uppe. Idiotiskt, ja, men kanske inte så konstigt i tider av konstant press att vara lyckad.
Men, nu, med föräldraledighet från fast jobb och med ett stundande bokslut för gamla synder, ja, då finns det väl ingenting annat än att släppa det hela löst.
Så, här:
Ett gäng av mina personliga brev.

Den som själv vill bikta sig får gärna göra det i kommentarsfältet.

TUMHÅLLNINGSDAGS!

Jag skissade och skrev en barnbok innan S valde att ploppa ut och sen dess har jag mest suttit och ibland sneglat mot den där manushögen, men så igår kväll, nästan natt, skickade Hanna några illustrationer hon jobbat med och plötsligt hände det! Jag skickade in manus och skisser till två förlag och nu sitter jag här, nervös och otålig och undrar varför de inte kan svara, fast det har ju bara gått en kvart. Men ändå. Vem skulle inte älska Räddar-tanten? Nä, precis! Alla älskar Räddar-tanten!
djurra%cc%88ddare

NÄSTA EKO-UTMANING: badrummet

Om det inte vore för att den här lille ungen hade haft turbofart hade vi aldrig behövt konsumera ett gäng nya kläder till honom utan jag tror att vi hade lyckats med vårt mål att inte köpa så fasligt mycket nytt utan ärva och loppa det mesta. Okej, så här i efterhand vet jag ju också att det kan vara lite för kul att köpa småsmåsmå plagg, men jag väljer alltid ekologiskt. Det är svårare än jag trodde att få till den där hållbara konsumtionen när det kommer till Styrbjörn (mat och att välja bort plast är så mycket simplare och mer lättillgängligt). 

Just de här stövlarna loppade jag i söndags, för 80kr och som jag väntat ut dem, vänt och vridit på otalet likadana men i alldeles för dåligt skick, lite för torra, för små, för stora eller för slitna på klacken.  För till mig själv och till hemmet är det så mycket enklare (vi har en gemensam loppis-lista i telefonen där vi skriver in sånt vi letar efter och behöver ha och om det är möbler även vilka mått) än barnets ibland skriande behov av rena och hela bodys och overaller (i bra material) att hitta ett par gröna gummistövlar har jag ju kunnat vänta på och helt enkelt slagit lovar runt vattenpussarna, men att barnet ska vara varmt är lite svårare att komma runt. Och så ska jag erkänna att jag dukar under när det kommer till små söta plagg och det är enklare eftersom det går snabbare och smidigare att ta sig till HM och direkt få till rätt storlek än att åka ut till Emmaus och hoppas på en omlottbody i rätt size.  

Men så är det förbrukningsattiraljerna och det reella sopberget vi bygger i vår egen soptunna ger mig ångest på riktigt: blöjor, servetter, pysventiler. Badrummet helt enkelt. Och just där har jag haft ekologiska problem sen innan.

Jag är helt enkelt för såld på min BB-cream från Khiels (spf 50 och lagom täckande) min olja från samma märke, färgglada läppstift, perfekta rouge från Bobbi Brown und so weiter. Gammal vana och äntligen en jag-vet-vad-jag-får-känsla som jag har ytterst svårt att bryta och förändra. Styrbjörns konsumtion av blöjor och torklappar har dock gjort mig lite mer uppmärksam på just det här och nu har jag bestämt mig: det är dags. 

Så det är dags att hitta en ekologisk BB-cream (med högt solskydd), ekologisk mascara, natt- och dagcreme mm, men ett mer hållbart tänk när det kommer till att ha färre produkter hemma. Det enda jag inte vågar byta ut är mitt schampoo eftersom jag äntligen efter år av hårbottensproblem funnit lösningen. 

Och nästa utmaning är att först ta slut varenda tub jag redan har hemma. För när beslut väl är tagna här hemma har jag alltid svårt att inte skrida till verket direkt. Jag vill liksom inte vänta med att skrapa trappan och ta bort all färg. Jag vill på direkten smälla upp en vägg i källaren nu när vi väl kommit på att vi ska sätta upp en och jag hade gärna tapetserat hallen IDAG om det inte vore för att det är så himla dyrt. Så ja, att klämma ut det sista ur kanske fem öppnade body lotion-förpackningar känns tråkigt men nödvändigt. 

Under tiden tar jag mer än gärna emot tips på bra och prisvärd ekologisk hudvård och smink i kommentarerna. 

Och kanske vill du som läser också hänga på och byta ut, byta upp och byta logik! Gör det (och berätta hur det går)! 

ÅH TIDEN GÅR SÅ FORT SÅ FORT//SNART ÄR DET JUL HÄR I VÅRT HUS

Och jag bara ammar och ammar och ammar.

Men igår upptäckte jag att Styrbjörn sövs av min symaskin så äntligen är jag igång med lite julklappar. Ja, du läste rätt. Julklappar. Jag har aldrig sett fram emot julen så mycket som nu. Jag har skrivit listor på julpynt vi behöver, julpynt vi har, jag har schemalagt själva julafton och peppar Love att göra egen glögg. 

Första julen i hus och med barn måste ju ändå vara den mest speciella av jular. På loppis hittade vi en tomtepyjamas till Styrbjörn och nu hoppas jag bara att den inte blivit för liten när det väl är dags.

För nu, som en riktig enmånsders klämmer han storlek 50/56 i kläder och sover bättre för varje dag. Äter gör han som en mindre C-ponny.

Och mest hänger vi bara i soffan hela dagarna. 

THE PERKS OF BEING A WALLPAPER

Jag hatar långsamt. Långsamma människor. Långsamt tempo. Långsamma processer, känslor, tåg, bussar, (båtar är ok) beslutsfattare och tänkare. 

Så därför är det inte så himla svårt att förstå varför jag redan idag gick ner till Engelska Tapetmagasinet för att låna hem ett prov på William Morris-tapeten jag gått och tänkt på ett tag. Love är tveksam, jag är säker.

Kolla här ba:

Fint ihop med räcket!
Och fint ihop med dörren och spegeln (den ska självklart inte vara liggande utan jag testar bara!)


Jag bjuder på en närbild också:

Visst håller ni med mig, ingen tvekan om saken, eller hur? Ja!!

HALLDRÖMMAR

Vi har en lite hall som förr var en svale. Eller egentligen är det nog fortfarande en svale, men vad den absolut bombsäkert är, så är det tråkig.

Såhär hade de förra ägarna det:

På övervåningen:


En mintgrön farmorstapet och sen ingenting mer. För att få till lite mindre läkarmottagning-för-äldre-känsla har vi monterat in en liten liten klädhängare och satt upp en gammal vinröd rakspegel. Just den röda färg som vi senare vill måla husets detaljer i, som dörr- och fönsterfoder. Så nu funderar vi på att ta in den känslan in i själva hallen också.
Med den här klassikern:

Och sen få till en sån här härlig biostol att använda när koppel ska knäppas och skor snöras.


Foto från Emma Sundh