Äta. Sova. Överleva. Se på min son och försvinna ner i honom.

img_7086Vi sitter som fågelholkar. Eller hunden sover och barnet snusar, de är lyckligt ovetandes, men jag tror ändå att Stina kröp lite närmre i natt när hon kände att jag var orolig och inte kunde sova. Men vi sitter här, klistrade vid TV:n, jag vaknade klockan 03, skulle läsa allt jag kom över och amma samtidigt. Jag läste tre rader, tre ovissa rader och lade ner telefonen. Istället sjönk jag ner i min sons ögon där i mörkret. Det kompakta mörkret. Det omslöt oss och jag väckte Love. Jag tror han vinner, sa jag. Jag tror han vinner. På övervåningen sover min syster. Jag kämpar mot impulsen att smsa henne och säga att jag tror han vinner. Jag tittar på min son och tänker på hur oberört han äter. Hur han gör det han kan för att överleva: äta, sova, äta sova. Vi kanske borde lära oss av honom. Äta. Sova. Överleva. Det må låta nattsvart, som att jag målar upp en bild av Dantes inferno men det känns så. Det känns så trots att det här inte drabbar mig primärt. Jag vita svenska kvinna drabbas inte hårdast.

Men känslan är samma som när Jimmie Åkesson och SD valdes in i Riksdagen första gången 2010 hade jag förtidsröstat och bodde i USA. Då var mina amerikanska vänner bestörta. De satt tryggt i båten med Obama och jag avundades dem. Nu är vi på samma plats.
När klockan är 05 smsar jag min syster. Hon är också vaken. Vi ligger i varsin säng och låter mörkret rulla in. Trots att det börjar ljusna utomhus känns det mörkare nu.

För en galen man kan bygga en mur. En galen man kan mörda ett folk. Men runt omkring sitter alla de som inte reagerar tillräckligt hårt, som inte röstar emot, som inte gör någonting.
I morgonsoffan sitter Jimmie Åkesson och kommenterar Donald Trumps vinst. Det är så här det börjar skriver min vän Magnus om det tilltaget.
Är det just det här jag kommer att berätta för min son hur allt började. Hur en man utsåg en hel religion till vår gemensamma fiende (igen).
Och samtidigt går det inte att få bort tanken ur huvudet: hur kunde det hända. Hur kan väljarna gå på att Trump inte är en del av etablissemanget? En vit man är alltid en del av etablissemanget i USA. En vit kvinna kan vara född in i det. Men är fortfarande en mindre del av det än en vit man med makt och obetalda skatter.

Jag hör hur Trump välkomnas av nazistiska Gyllene Gryning.
Och Trump kommer välkomnas av Löfvén och av Merkel. För att de måste. Det är de på ytterkanten som är de mest intressanta. Vilka som nu ser sin chans, som ser sina allierade i en man som vill bygga murar, utrota en religion och utföra massutvisningar.

Och det enda jag är glad över är hur berörd jag blivit över valresultatet. Det betyder att jag måste ha kraft att stå emot, engagera mig, och ta bladet från munnen.
Och så det andra. Äta. Sova. Överleva. Se på min son och försvinna ner i honom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s