LUCKA 21

I teorin älskar jag december, kanske för att jag tror att det alltid är snö då, jag vill minnas att det alltid var snöigt när jag var liten? Jag minns pulkaåkningar, halkningar på väg till bussen, jag minns hur jag pulsat genom snön till skolan. Kanske stämmer ingenting av det här, kanske är allt bara projicerade bilder av hur december ska vara.


I praktiken är ju devember inte alls så där underbart och vitt. Det enda som är superhärligt är ju att det blir jul och nyår i slutet av månaden och att det är två saker att liksom fira. Sen tycker jag att lugnet ändå infinner sig i december, kanske för att jag än så länge inte har femitelva barn att köpa julklappar åt, göra presentkalendrar till eller så, men jag finner hela bakandet, kokandet och fixandet tillfredsställande och i år ska vi dessutom vara hemma hos oss på jul. Det är en helt ny känsla att ha ett eget hem där sånt är möjligt.

Vad vi ser på bilden? Mitt första försök på längdskidor hemma i trädgården cirka 2006. Jag bar kjol och strumpbyxor.

LUCKA 20: OM JAG SKREV EN SKÖNLITTERÄR BOK

Hade den, precis som Katrin Zytomierskas, handlat om mig, fast jag hade inte låtsats om det och så hade jag format mig till den bästa personen i världen, tagit med väl valda delar helt enkelt. När jag läser Åsa Moberg känner jag alltid att jag kan skriva som hon gör, jag försöker härma henne men lyckas inte. Efterapning är ju det bästa sättet att lära sig.

Eller så kanske jag hade skrivit en deckare, men jag är så lättskrämd att jag aldrig skulle finna ro att göra det, jag hade tittat mig över axeln så ofta att jag inte kommit någon vart alls. Men i såna fall hade den nog handlat om Palmemordet, mest för att det är det allra mest spännande jag vet.

Faktum är att jag skickade lite saker jag skrivit till Linda Skugge för ett tag sen, det var det värsta jag gjort. Men nu är det gjort. Förut hade jag ett självförtroende som hette duga när det kom till det långa skrivandet, nu tror jag mer på mina idéer än mitt skrivande, kanske också därför jag gått från att skrivaskrivaskriva till att vara redaktör när det kommer till mitt yrke. Jag kommer på saker, andra skriver dem. Perfekt för någon med sviktande sjävförtroende och uthållighet. Jag blir så uttråkad fort.

LUCKA 19 MITT BÄSTA PLAGG

Mina hängslebyxor. Inköpta för 600 kronor på Weekday för flera år sen och är ett sånt plagg jag bara hatar att jag inte köpt två av. Jag älskar de här bycorna, känner mig alltid fin, snygg och kool i dem. Kan ha dem med olika överdelar, överallt och hela tiden och det enda jag tycker är trist nu är att knapparna är lite hårda när Stickan ska bäras i sjalen. Men annars: det bästa jag äger. 

LUCKA 18: PÅ ÅRETS ÖNSKELISTA: FRED PÅ JORDEN

Vi har diskuterat det här om och om igen hemma, och samtidigt pratat om det på ett större plan, när jag var liten fick vi önska oss precis vad som helst, jag önskade mig oftast en bondgård och mängder av djur, och då inte i någon miniatyrform, utan en riktig gård. Det hände ju aldrig, men det var så härligt att drömma. Mina önskelistor kunde vara milslånga, men jag visste också att jag aldrig skulle få allt jag önskade. Jag ser ingenting dåligt i att önska sig hur mycket, eller vad som helst, jag kan tycka att det är nyttigt, så länge medvetenheten om att en inte kan få allt, eller ens en bråkdel av det önskade. Och definitivt inte det högst upp på listan alla gånger. Och att önska sig fred, som jag också gjorde, verkar inte ens gå att önska sig såhär 20 år senare heller.

Men åter till årets önskelista. Jag kan inte komma på någonting. Jag kommer bara på saker jag behöver. Som en barnvagnsmuff, en mugghållare och en hårfön. Tre egentligen tråkiga, men nytta önskningar.

Efter att ha köpt en del till Stickans nya babygym häromdagen bestämde Love och jag att Stickan bara får fem saker, gymmet av min farbror, tillbehör till det från oss, en snutte och två loppade böcker. Sen får han säkert saker av resten av familjen, men det här är sakerna vi har inflytande över och som vi bestämt. Resten av pengarna skänker vi till Röda Korsets arbete i Aleppo.

Det finns ingenting annat som känns varken okej eller intressant. Jag vill ha fred. Nu. Och det enda jag kan göra är att hjälpa till. Inte allt, bara lite, men ändå någonting.

TVÅ BRA SISTAMINUTEN-KLAPPAR

Om du inte ger bort läkarvård eller mediciner till barnen i Aleppo går det att rensa skafferiet och på så sätt få ihop finfina presenter att ha med sig när en ska gå bort! För när en blir bjuden på glögg, då ska någonting tas med, så är det bara. Med en ganska stor familj och mängder av glöggfrälsta kompisar kan jag ibland känna mig något dränerad när det kommer till presenter, och ibland glömmer jag av och får köpa på vägen (sorry för Aladdin-asken Mattias & Sofie!). Till nästa år har jag bestämt att jag ska göra storkok på fikonmarmeladen redan i slutet av november för att ha byggt upp ett litet lager när det blir bjudningsdags.

Fikonmarmelad med citron
Enklaste möjliga är oftast bäst.
Använd 250 gram torkade fikon, koka upp vatten som du häller över fikonen, låt dessa stå och dra sig, gärna över natten, men det funkar med någon timme eller tre också.
Skiva fikonen tunt och fint, tänk på att skalet kan kännas lite tjockt så lägg tid på att finhacka. (Du kan självklart, som jag, göra latmansversionen och mixa det hela med en stavmixer senare). Riv sesten från en citron och pressa ut saften. Ha i 150 gram socker, det är ungefär två deciliter, även här kan du smaka av, mindre socker=mindre fast men också mindre söt marmelad. Koka ihop ett slag, låt sjuda men inte bränna! Häll upp på burk, fyll ända upp och vänd burkarna upp-och-ner. Låt svalna och ställ in i kylskåp.

Härlig ätbar bodyscrub
Du använder en burk kokosolja, helst ekologisk, viktigt här är att den är neutral i smaken och lukten, så slipper du dofta solsemester. Sen hivar du i farinsocker, såpass mycket du vill och känner ger en härlig konsistens och vill du kan du sen ha i en liten kanelstång eller kanske lite eterisk olja. Bästa burken är återburk (skoja!) återbruk menar jag ju, så klart! Och en salsasås-burk är den perfekta sizen att gräva ner några fingrar och få upp lite scrub när du ligger i badet. Det bästa för alla med barn eller klåfingriga sambos eller husdjur: den ät ätbar.
Pris: ca 45 kronor skulle jag säga. Bra pris för en sistaminuten eller gåbortpresent.

LUCKA 17: EN PERSON JAG SAKNAR I JUL

Jag hade önskat att de här två hade kunnat vara med i år, om så bara för en liten stund. Min farmor hade varit 91 i år och farfar än äldre, så jag är så ytterst tacksam att min mormor finns kvar, 93 år och pigg. Det är himla fint och skönt och alldeles fantastiskt. Jag var så liten när min morfar gick bort, men jag hade gärna suttit bredvid när han la en omgång patiens.

Och allra helst hade farmor fått dyka upp i den här glittriga stassen. 

MAMMAMÖRKRET

Min vän Maja har bestämt sig för att dra igång ett projekt som hon kallar för Mammamörkret. En sida som samlar texter, poddar och samtal om hur det är att bli mamma och hur det känns när allt inte är rosenrött och de mörka tankarna smyger sig på.

Att känna sig otillräcklig, ifrågasätta sin lämplighet som förälder, tänka att ens kärlek inte räcker, eller kanske inte ens finns där, är ingenting någon är ensam om, utan någonting en himla många känner igen sig i.
Att efter mängder av skrikiga nätter och dagar och dygn känna att det inte finns någon kärlek kvar är inte heller varken konstigt eller ovanligt. Men så skämmigt.

Vi måste prata om det där. Vi måste våga öppna upp och säga att det händer mig med ibland, jag sitter här i soffan och förstår inte hur jag ska kunna ta mig för någonting mer i hela världen. Den där hudlösheten som inte liknar någonting jag känt förr. Hur jag i samma sekund som babyskyddet ställdes ner på golvet inte kunde sluta gråta. Hur jag så ofta tänker att jag inte klarar det här.

Kanske vill du skriva av dig lite? Du kanske känner igen dig? Antingen kan du kommentera på inlägget här, eller så kan du maila Maja direkt på godicke@gmail.com, där kan hon självklart också besvara frågor om hur det du skriver kommer användas, hur du är anonym och annat du kan fundera över.

PS! Nu kan du följa min blogg via bloglovin!