BLAND LINOLJEFÄRG & TAKPANNOR

Vi fortsätter slipa och har äntligen hittat en hantverkare som vi känner att vi kommer överens med.

Ett gammalt hus kräver sina hantverkare, jag tjatar på om att linoljefärg funkar på plåtarbeten, och egentligen är det nog det enda vi inte är helt ense om. Ikväll ska jag leta upp det partiet i Stora boken om byggnadsvård och visa Love.

Att fixa hemma med en 18-månaders virvelvind kräver sin planering, ett tillfälligt myshörna löste de flesta av våra problem idag.

Fördelen med att ha bestämt sig för hantverkare är att vi också har lite mer av en tidsplan nu. Det blir takrenovering i maj eller juni, och tills dess behöver vi antingen bestämma oss för en ny panna, eller fortsätta vårt detektivarbete och hitta mer av den gamla pannan. Att fabriken stängde 1912 är lite av ett problem, och att den är norsk är ett annat… men men.

ETT KONSTANT SLIPANDE & BESIKTNING

Så vecka två i huset har inletts, jag inleder det med att vara ledig. Jag har semester i åtta dagar tills jag slutar på Djungeltrumman.

Att sluta på Djungeltrumman, och vad jag ska göra nu, förtjänar en helt egen text, som jag fortfarande filar på, det är så himla mycket känslor i allt det där, att det helt enkelt tar ett tag. Men jag har också några dagar på mig.

Istället gräver jag ner mig i huset. Inga fler spännande upptäckter än, igår hade vi ytterligare en besiktning, taket måste bytas, det visste vi redan, och en slang ska fästas under diskbänken, annars: ett toppenhus!

Det är helt otroligt hur skönt det är att höra någon annan säga det, att ens hus ser bra ut. Minimalt med fukt, minimalt med felkonstruktioner. Vi fortsätter helt enkelt enligt plan, tar in takofferter och fortsätter slipa väggarna i vardagsrummet. Igår fick vi loss fönsterbrädena i burspråket och det underlättade minst sagt.

Strukturtapeten i hallen, som är av en helt annan dignitet än den i vardagsrummet har vi på något sätt börjat glömma av. Vad vi ska göra åt den vet vi inte riktigt nu. Den känns övermäktig. Ett alternativ är helt enkelt att bli hemmablinda och låta den vara kvar, täcka med tavlor och låtsats som ingenting.

Mellan slipning & snöskottning har jag försökt packa upp. Det går så där med Stickan i hasorna. Han är en stjärna på att packa, nej, riva, ur lådor, men ingen fena på ordning direkt. Så då pausar vi, med en kaffe på Oizo, låter Sara & Rickards bakkonst ta över min hjärna.

EN FÖRSTA VECKA

Vaknade till den här vyn. Idag har vi levt i huset i en vecka. Bor här gör vi nog inte riktigt än, det känns som att för att bo behövs det mer ordning och mer reda. Inte 100 ouppackade kartonger och ett stängt rum som väntar på slipning.

Planen nu är att göra det sista i vårt gamla hus, sen slipa färdigt struktur-tapeten för att spärrmåla den. Då har vi en grund som gör det okej att vara i rummet tills vi får en målare att komma hit och tapetsera.

Vi har bestämt oss för Dancing Crane av Emma von Brömssen. Inte helt tidstypisk, nej, men jag gillar den väldigt tillsammans med vår bruna kakelugn. Vi ruckar helt enkelt på återställandet här. I alla fall verkar det så just nu. Tills jag förälskat mig i en annan tapet. Enda vi egentligen vet är att hela rummet kommer att tapetseras, precis som det en gång var.

Vi försöker föra någon slags ordning på vad vi ska göra, just nu ser den ut såhär:

Slipa klart + spärrmåla

Riva ut köket på våning 2

Lägga om taket

Tapetsera vardagsrummet

Ta fram trappräcket utomhus

Ta bort struktur-tapeten i hallen + trapphuset

Göra iordning toaletterna

Och sen fortsätter den i evighet.

EKEBO DAG 2

Egentligen är allt sig likt. Precis som gårdagen tar vi ner tapeter, packar upp lite lådor, och framför allt: känner in. Nu bor vi här.

Mesta förändringen skedde i sovrummet, efter att i två år ha fightats om täcket och utrymmet i 160-sängen har vi nu 180cm härlighet att dela alla fyra. Och hittills har ingen trillat ut. Dessutom har jag fått lite mindre ångest då vi valde att lägga sparpengarna på en säng mest gjord av naturmaterial.

Sen var jag självklart ”bara tvungen” att lossa lite panel på utsidan och där hittade jag guld! Räcket i original från 1909 sitter visst kvar. Och det är grönt! Med tåriga ögon knäppte jag årets sämsta bild.

Men sån känsla! Som Små presenter hela tiden.

EKEBO DAG 1

Så kom den, övertagsdagen.

12 februari 2018, dagen då vi fick nycklarna till vårt hus.

Här sitter vi! Men nya nycklar till vårt hus. Och en ganska full bil och jättepeppat barn. Ett barn som höll hov hela tiden hos mäklaren.

Där! Där är det!

Sen kunde vi inte hålla oss utan var tvungna att börja dra i tapeterna. Det gick bra och Stickan hjälpte till så gott han kunde.

Under strukturtapeten: ytterligare en. Denna monterad på en masonitskiva. Så längre kom vi inte här.

Men!

Nu garanterar vi den hör medverkan i Det sitter i väggarna. En 110 år gammal Jugendtapet. Jag ville gråta, men tog istället ett glas vin för att fira och funderade lite över om någon gammal boende finns kvar i väggarna, inte som något slags spöke, eller ond ande, utan mer som någonting annat.

Så, första kvällen på Ekebo tillbringades på en madrass. Idag får vi vår säng. Första dagen på framtiden, så att säga.

Jag skålade med Sara över instagram, idag har de lovat oss semlor mot husesyn.