HANDARBETE

Det blir ju lätt så att en glider in i arbete som främst utmanar hjärnan. Läsa saker, skriva saker, tänka saker. Ungefär det jag gör om dagarna. Jag knapprar på en dator, jag tänker lite, knapprar lite till, läser lite, kollar lite, skriver lite och så vidare och så vidare, in till tidens ände, amen.

Någonstans när jag blev utarbetad när jag försökte mig på en reklamkarriär började jag att varje dag vika ett origamidjur. Det var som terapi i sig. Att under bara några minuter mitt på arbetsdagen enbart tänka på en sak: vika papper.

Några år senare bytte jag pappren mot garn, och började sticka. Det var något mer praktiskt ur synvinkeln: går att använda till någonting. I alla fall när jag slutat sticka saker i dockstorlek utan istället fick till någotsånär normala storlekar.

Men så kom jag äntligen in på en keramikkurs och nu är det no more små mössor och för små tossor.

För det är någonting med handarbetet. Det är någonting med att skapa saker själv, låta saker ta tid, följa en process.

Idag börjar min antagligen sista keramiktermin. Efter den här säsongen ska jag ha lärt mig tillräckligt om bränning för att våga bränna själv i ugnen jag fick i födelsedagspresent. Och så ska vi hunnit installera en 3-faskontakt också. Det är ju den vi väntar på så att säga. För husfridens skull är det nämligen bäst att Love får springa några mil i veckan och klämma några saxsolon då och då, och att jag får använda mina händer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s