OM ATT KÄNNA SIG TOTALT OFÖRBEREDD

Igår bestämde jag mig för att första gången ventilera lite känslor kring förlossning 2. Eller ska jag skriva förlossning 1. Det är nämligen däri mitt problem (det är inte ens en utmaning som alla coacher alltid vill ha problem till, det är ett problem) ligger. Jag upplever inte riktigt att mina första förlossning hände.

Jag har skrivit långt om det här med kejsarsnitt i min förlossningsberättelse, och står verkligen fast vid att jag fött ett barn, men svårare att komma runt så här i vecka 29 gång två, är hur oerfaren jag känner mig. Som att ingenting av det jag upplevde sist kan användas den här gången. Och så hade jag ju aldrig trott att det skulle vara. Nej jag trodde att gång två skulle innebära rutin och lugn.

Istället sitter jag här och upplever förlossningen som något opåverkbart, och kanske inte ens kommer ske. Och fram för allt: någonting som det inte är någon som helst idé att sätta sig in i. Det blir ju ändå inte som en tänkt sig. Nej det blir infarter och akutsnitt och slangar in i bebisen och plastlukt. Beskrev det för en psykolog i måndags som att mitt barn snarare luktade ny badboll än bebis.

Igår när jag luftade de här känslorna, förstod jag ganska fort att jag inte alls var ensam, skönt så klart, men också ledsamt. Att fler går runt med den här känslan av noll mening att förbereda sig. För mig sträcker den sig så pass långt att jag inte ens förmår mig att plocka med bebiskläder eller saker. Att allt bara står på vinden och det enda jag kommit mig för är att sy ett babynest, sticka en mössa och beställa tre nappar. Sist hade jag stickat en hel garderob vid det här laget. Men den här gången är det någonting som stoppar mig. Och det är inte mitt köpstopp. Det är någonting annat. Och jag tror det vore himla bra att prata om det där. Om hur en första förlossning kan spela en himla stor roll gång två. Om hur det är att inte våga planera eller hoppas eller ens tro. Om hur det är att inte se själva förlossningen framför sig alls, utan mest ett svart hål.

2 reaktioner på ”OM ATT KÄNNA SIG TOTALT OFÖRBEREDD

  1. Jag känner igen mig jättemycket i din berättelse. Mitt första barn är fött i vecka 31+0. Förlossningen startade spontant utan känd anledning och jag födde vaginalt med mycket sjukvårdspersonal på specialistförlossningen. Han mådde bra på alla sätt, men behövde såklart sondmatas, övervakas och värmas upp. Under en lång tid sörjde jag attt det blev annorlunda än jag tänkt mig och fick tyvärr ofta responsen från andra att jag istället skulle vara glad för att allt gått bra. Det blev bättre och när han fyllde ett minns jag att jag tänkte ”tänk om jag hade vetat hur bra det skulle bli för ett år sedan”.

    Mitt andra barn föddes i somras och är nu 7 månader. Hon stannade till 37+4. Jag kände som du inför förlossningen, dvs som att jag inte visste något alls då första gången var så annorlunda. Vi gick Föda utan rädsla kurs och försökte förbereda oss så gott det gick. Det visade sig dock att hon låg i säte och jag fick ett planerat snitt, som blev till ett akut då det satte igång innan. Det har lärt mig att det enda en kan vara säker på när det gäller förlossningar (och graviditeter) är att en aldrig kan veta hur det ska bli och att allt är normalt ända till det plötsligt inte är det. Lite sorgligt är det att jag inte kommer att få uppleva en ”vanlig” förlossning då det känns som att två barn är lagom för oss. Den här gången är det, trots att det inte blev som jag tänkt mig, lättare att vara glad för att vi har två fantastiskt fina barn.

    Gilla

    • Åh vad fint att du orkade skriva allt det där! Och framför allt, ville dela med dig av det. Jag tror du har helt rätt, jag försöker jobba mig dit nu: att allt blir bra och allt är normalt. Kram

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s