3 mars 2020

Jag tror jag har fått influensan. Hade det kunnat smitta över www hade det varit Julias fel. Nu får jag beskylla någon annan. För att få tiden att gå ser jag på Love is Blind. Har gråtit tre gånger hittills på ungefär lika många avsnitt. Jag är inte mig själv.

Vi börjar känna baksidan av leva-i-gammalt-hus livet, råtta i rabatten, möss inne, stammar som behöver bytas, fönster som ska oljas och målas, fasad som ska rivas, isoleras och återställas. Vi vet att vi kommer ta oss igenom det, men bara att behöva påminna oss själva om det varje kväll är något nytt. Vi som aldrig tvekat, bara gått vidare är plötsligt lite stukade.

Som ett litet steg i att komma ur den där spiralen av undran kring hur det kommer att gå det har jag bestämt mig att försöka ta tillbaka den där vanan jag hade ett tag om att varje dag ta tre andetag som jag reflekterar över. Igår blev det inte ett enda. Idag får vi väl se. Och så ska jag göra som Johannas mormors syster: varje dag hitta en sak att vara tacksam över.

Igår var det att Love tog hand om arsenalen av fällor för råttor & möss i köket.

Nu ska jag ta tag i dagens lista över saker jag måste göra: ringa Anticimex, täta håligheter & springor. Och mysa med mina barn. De lever också mitt under här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s