ATT ÅNGRA SIG

Jag vet att min mamma säger ”vad var det jag sa” nu, men jag är för snabb ibland.

Det här att riva ner strukturtapeter och så i hela hallen och trapphuset var liksom ingenting annat än idioti. Nu har det stått i rent kaos sen i april, och de senaste två månaderna har _absolut_ ingenting hänt.

Och nu kommer ingenting hända heller. Hör och häpna. Ger vi upp? Nej, vi ändrar oss. För vi vill ta bort eterniten på fasaden i sommar, och då passar vi på att tilläggsisolera trapphuset, och vad innebär det? Jo! Vi behöver inte behålla tretexen på väggarna invändigt, utan kan ta fram den pärlspontpanel vi upptäckt finns på insidan.

Så, jag lägger till lärdomarna jag fått sen den 12 februari då vi flyttade in: vänta. Håll ut, ta det lugn, skärp dig.

Och så får det se ut så här tills i maj.

UNDER TVÅ LAGER FULT

Åh det blev en sån otroligt fantastisk fredag. Efter att igår ha fått hjälp av min pappa fick vi äntligen in vår ”nya” ytterdörr vi köpt på Hus till Hus i Alingsås, och efter att ha kastat i oss sushi bestämde vi att nyttja fredagen för att ta bort den träpanel som vi haft ute på verandan och som vi behövde ta bort för att kunna sätta upp pärlspont.

Men så hände det som bara går att önska sig: panelen var kvar! Ingen ny pärlspont behöver sättas upp utan det räcker med att den gamla skrapas och målas.

Efter en vecka med kvällsjobb var det så skönt att se att vi imorgon inte beter stressa till Bauhaus för att köpa pärlspont, och klockan 20 låg jag nerbäddad under två filtar framför de två sista avsnitten av Retribution.

VAD SOM GÖMS UNDER ETERNIT…

Ganska tidigt i mitt och Loves förhållande lokaliserade vi ett problem. Jag är en firestarter, och Love får alltid utföra släckningsarbetet. Så föga förvånande kunde jag inte hålla mig efter kanske tio dagar i huset, utan var tvungen att se efter vad som fanns bakom träpanelen på verandan.
En kväll gluttade jag bakom och det visade sig vara guld. Där satt det gamla räcket kvar. Så det var bara att hugga i. Självklart gjorde jag inte det, termometern visade runt -12 grader och det blev stående.

Tills i somras. Äntligen hittade jag en kofot och bakom träpanel doldes en masonit-skiva. Med härligt minne från tidigare ägare. Margareta hann inte klart med busstrecket riktigt dock.


Och sen: räcket! snustorrt, förutom underliggaren som trillade sönder. Vilket i sin tur var helt okej eftersom vi ändå behövde ta bort hela räcket för att kunna gjuta om golvet.

Nu har vi ”bara” skrapandet kvar. Och utsågning av några spjälor, och uppsättandet av dem igen, och gjutandet av golvet. Och och och.

Så vi gjorde just det, skrapade och sen har det gått i stå igen. Golvet är nästan avlägsnat och vi hoppas hinna gjuta innan frosten. Och just frosten verkar ju vänta, som tur är.  Så lite tid har vi, eller Love då, på sig att avsluta projektet. Jag lär starta någonting annat under tiden. Som vanligt.

TAKOMLÄGGNING VECKA 2

Det tog inte mer än några timmar innan vi tvingades inse att vår takfotsränna inte var i sånt underbart skick som vi hoppats på.

Idag blev vi, på samma tema, varse om att vi kommer tvingas besluta oss för vilken väg vi ska gå ganska snabbt. Takfotsränna eller hängränna. Jag som har drömt om våra takfotsrännor har under dagen burit på en sorg, gud vad löjligt det låter, men jag har varit uppriktigt bedrövad över det här. Jag vill h takfotsrännor. Jag vill ha de gamla och jag vill inte behöva ta några beslut alls i den här värmen. Men så funkar det ju inte, såklart.

Så nu sitter vi här, kanske blir det hängrännor ändå, det finns ju ytterligare en sak som spelar in i den här diskussionen. Priset. Mina takfotsrännor kostar oss runt 50 000 kronor. Ska man vara fin får man lida pin, visserligen, men hängrännor kanske inte är så dåligt ändå. Så länge jag får mina skarprörsvinklar.

Allt handlar ju mest om yta, även om det känns tråkigt att erkänna. Samtidigt har vi gjort så mycket nu för att behålla husets utseende, tvättat takpannor och tagit fram färger. Kanske är det ren idioti att inte fortsätta nu då. Vi har tills imorgon på oss. Och då ska vi dessutom ha bestämt färg på så väl rännor och koppar som rör.

TVÄTTA, TVÄTTA 3000 PANNOR

Nästan varje kväll sen i torsdags har det sett ut så här. En som jobbar, en som nattar. Jag tar Stickan för att Love ska kunna jobba med pannorna.

Efter att ha tvättat dem ska de nu snart upp på plats igen. Om det slutar åska någon gång, för mitt i sommarhettan åskar det plötsligt. Jag hoppas att taket klarar sig. I natt vaknade jag av regnet, väckte Love i panik som sa att allt skulle vara okej ”förhoppningsvis även kring skorstenen. Jag har inte vågat se efter, utan håller mig i köket.

I hallen står projektet stilla, jag överväger något så icke-kosher som att köpa gipsskivor och bara bli av med skiten. Det känns som att vi börjar bli lite desperata efter synliga framsteg. Det är så otroligt svårt att skynda långsamt, men allt jag vill är att få lite färg på väggarna och känna att någonting prickats av på att-göra-listan. Men kanske får det vänta tills taket är uppe. Att vårt trapphus blir pannbeklätt kanske kan väga upp att vi tvingas ha hängrännor istället för takfotavrinning. Egentligen inte, men jag har lovat Love att sluta älta det och bara gå vidare.

TAKOMLÄGGNING: DAG I

Den här söndagen har vi, som nästan alla söndagar sen vi flyttade in bara befunnit oss hemma. Det är som att söndagarna plötsligt blivit heliga, prövats, egna. Det kommer lite folk över på kaffe, wienerbröd i bersån och ett evighet vakande över Stickan som inte får gå för nära kanten.

Sen var vi nog lite extra behov av lugn eftersom det idag är dagen då vi sätter ställning runt hela huset för att inleda projektet: restaurera taket!

Framför oss har vi några veckor av ställning, snickare och takläggare i trädgården, men också tvättning av varenda panna. Det hoppas vi få hjälp med i utbyte av öl, bubbel och mat under helgerna. Min enda önskan är att vädret håller i sig så vi får tvätta pannor i värmen. Och att mina pioner inte skadas, såklart.

BLAND LINOLJEFÄRG & TAKPANNOR

Vi fortsätter slipa och har äntligen hittat en hantverkare som vi känner att vi kommer överens med.

Ett gammalt hus kräver sina hantverkare, jag tjatar på om att linoljefärg funkar på plåtarbeten, och egentligen är det nog det enda vi inte är helt ense om. Ikväll ska jag leta upp det partiet i Stora boken om byggnadsvård och visa Love.

Att fixa hemma med en 18-månaders virvelvind kräver sin planering, ett tillfälligt myshörna löste de flesta av våra problem idag.

Fördelen med att ha bestämt sig för hantverkare är att vi också har lite mer av en tidsplan nu. Det blir takrenovering i maj eller juni, och tills dess behöver vi antingen bestämma oss för en ny panna, eller fortsätta vårt detektivarbete och hitta mer av den gamla pannan. Att fabriken stängde 1912 är lite av ett problem, och att den är norsk är ett annat… men men.