HANDARBETE

Det blir ju lätt så att en glider in i arbete som främst utmanar hjärnan. Läsa saker, skriva saker, tänka saker. Ungefär det jag gör om dagarna. Jag knapprar på en dator, jag tänker lite, knapprar lite till, läser lite, kollar lite, skriver lite och så vidare och så vidare, in till tidens ände, amen.

Någonstans när jag blev utarbetad när jag försökte mig på en reklamkarriär började jag att varje dag vika ett origamidjur. Det var som terapi i sig. Att under bara några minuter mitt på arbetsdagen enbart tänka på en sak: vika papper.

Några år senare bytte jag pappren mot garn, och började sticka. Det var något mer praktiskt ur synvinkeln: går att använda till någonting. I alla fall när jag slutat sticka saker i dockstorlek utan istället fick till någotsånär normala storlekar.

Men så kom jag äntligen in på en keramikkurs och nu är det no more små mössor och för små tossor.

För det är någonting med handarbetet. Det är någonting med att skapa saker själv, låta saker ta tid, följa en process.

Idag börjar min antagligen sista keramiktermin. Efter den här säsongen ska jag ha lärt mig tillräckligt om bränning för att våga bränna själv i ugnen jag fick i födelsedagspresent. Och så ska vi hunnit installera en 3-faskontakt också. Det är ju den vi väntar på så att säga. För husfridens skull är det nämligen bäst att Love får springa några mil i veckan och klämma några saxsolon då och då, och att jag får använda mina händer.

HUR MÅNDAGAR BLEV MIN BÄSTA DAG

När jag var tidig tonåring tyckte jag att Boomtown Rats I don’t like Mondays var mitt livs soundtrack. Men så plötsligt förlorade jag mig i keramikens värld och nu, när kursen plötsligt (ska erkänna att jag var urtvekis först) hamnade på en måndag känns det himla bra. Dels för att det är en fin start på veckan, men också för att det gör måndagarna lite kortare på något sätt. Annars är det lätt att sitta över sådär första dagen efter helgen och mailhögen vuxit sig hög.

Nej istället tar jag cykeln till Redbergsplatsen, och jobbar med händerna. Det är så terapeutiskt att bara jobba med händerna, att inte kunna tänka på annat för att koncentrationen krävs till att få till rätt form och känsla på det där lilla föremålet jag för tillfället försöker skapa.

Det senaste har jag försökt att få upp en liten produktion av mina ringlade krukor. Kanske en dag kan jag lämna allt för att bli keramiker med egen ugn i källaren. En ugn och lite höns skulle nog göra gott.

Glaserade och klara! Men nu är den ena redan inslagen och hos ny ägare.

DAGAR SOM SAMLAS TILL HELG

Det är lustigt ändå, hur vissa saker inte förändras, medan andra gör det monumentalt. Som att jag fortsätter leva för helgen. Men av andra anledningar än gå ut-dansa-dricka.

Nej den här helgen har vi lyckats klämma in så mycket att göra som det bara gått, vi har 18 fronter kvar på våra luckor och har plockat ner 9 av dem som vi nu kommit halvvägs med. Det är ett evigt pill, spackla hål, borra nya, tvätta, förmåla, rugga upp, tre lager färg. Och så två sidor på det. Hade vi vetat hur mycket tid och plats det skulle ta tror jag aldrig vi gjort det här.

Och så har jag sytt, betat av en sån där hög med saker som bara väntat. Kudde som ska sys om, slängkappa till Styrbjörns Halloween-kalas (som blir ytterst försenat för familjer scheman är så otroligt inkompatibla) och en badcape av två gamla handdukar som nog blir en perfekt julklapp.

Vi går till kyrkogården och träffar mina föräldrar och min syster, lugnet där, trots att det är mitt i stan är än mer påtagligt i mörkret, bland hundratals tända ljus och ett uns av saknad.

Men även om vi stiger upp åtta, tack vare både ljuset och det härliga humör denna snart 15 månader gamla unge skaffat sig, målar, syr, skruvar fast ledstänger, går till kyrkogården, och sorterar skräp är helgen i slutändan bara dagar som samlas på hög och därför blir alldeles fantastiska med sin egen lunk och takt.

För mig kunde det nog vara helg jämt ändå. Fast då hade väl funktionen försvunnit.

PÅSK VAR DET HÄR!

Love gillar inte pynt. Jag gillar att pyssla, ävensom jag inte gillar ordet pyssla pga inte ser mig som någon slags superskapare alt Kitty Jutbring-typ som köper på mig pysselsaker utan snarare använder det som redan finns hemma. Och inte heller spraymålar allt turkost eller guldigt eller Gud vet vad.

Men, ändå föll andan på i måndags när jag, mina löften till trots, gick in på TGR, och köpte vattenfärger. 

Och plötsligt, kanske ska denna renässansmänniska inte bara bli stylist, kanske borde jag även bli dekoratör. Skoja. Men! Bland vattenskvätt och färgkakor försvann jag, skrev och tecknade, målade och målade. Och plötsligt hade jag visst målat de trärena äggen vi haft i riset som Love ändå kom överens med, sin pyntskräck till trots. 

HELGFRUKOST

Vi försöker få i stickan gröt, men han är mer en vällingbebis. Dock älskar han sina matiga leksaker, korvarna och äggen!
Och de andra på BVC skrattar lite när det hänger ett gäng korvar ur skötväskan, men skrattar bäst som skrattar sist, när Stickan får ha sina korvar är han nöjd och tyst nästan jämt.

Att sy mat visade sig vara på enkelt och väldigt roligt, först hade jag bara tänkt att provsy ett ägg som sen skulle ges bort till Stickans lite äldre vän som älskar sitt leksakskök, men efter att ha insett hur lätt det var sydde jag tre till och äggen kunde ju inte vara utan ett gäng korvar!  Vill du själv tillverka lite mat så behöver du ett gammalt örngott i vitt, lite gult tyg och kanske en gammal frottéhandduk som du kan använda att fylla ägget med.
Sy fast äggulan först, sickasacka för enklast resultat.
Sen syr du på frihand ut äggulan (tyget ska ligga räta mot räta så du kan vränga det sen och få gulan på utsidan, klipp bort cirka all sömsmån och vräng! Sen syr du en tunn kantsöm och så var det klart!
Korven syr du bara genom att sy en stor kanal av ett smutsrosa tyg och småkorvarna får du ihop genom att knyta sytråd runt korven mellan stoppningen.

Självklart går det bra att göra en tjockare blommig korv, vem vill inte ha blommig falukorv till lunch, liksom?!
Och det går så klart att köpa nya tyger till det här, men jag ser det som en utmaning att försöka slänga så lite tyg som möjligt när jag sytt annat att det här blir perfekta småsaker att sy av stuvar. 

VÅRT EVIGA IKEA-HACK

Nu har vi gjort det igen! Hackat en IKEA-möbel. Eller snarare: en IKEA-katalogisering.

Vi köper helt enkelt den superenkla hyllan Grundtal som brukar visas i badrum och kök och monterar den i hallen som en skohylla. Matchar vår loppade 30-talshängare och tar inte stryk av lite blöta skor! Vi gjorde det på Prinsgatan och igår monterade vi upp en hylla vi hade liggande i källaren! Golvyta fri och skor upp!

Varsegod för tips!

SOM MORMOR

Jag blev med en påse stuvar i förra veckan och har sen dess funderat lite vad jag ska göra av dem. Och eftersom det verkar som att det snart vankas tänder här, samt att vi börjat smaka på lite gröt ibland bestämde jag att haklappar och dregglisar vore perfekt. Och plötsligt hade hela dagen gått och jag har gjort åtta haklappar och sju dregglisar. Oops! Så nu har jag några att sälja, om någon skulle vara intresserad.
Det var som att mormor tog över mig, på hennes gamla maskin sydde jag söm efter söm, klippte bland hennes tyger, fållade på hennes minutiösa sätt. Och nu har vi haklappar så det räcker och blir över ett tag framöver. Och jag hann lyssna färdigt på min senaste ljudbok, Färjan. (Den återkommer jag med recension på)


Jag finner en sån tillfredsställelse i att sy av gamla gardiner, lakan (billigt på loppis och ofta bra tvättat och alldeles mjukt!) och stuvar. Klippa gamla kläder till nya saker, nyttja de sista millimetrarna. Den bästa sortens återvinning.

Det småblommiga tyget verkade ha varit en blus en gång i tiden, att Stickan ska använda den nu, fast på sitt sätt känns någonstans som det bästa av cykler, som en cirkel som sluts.

PS! Mönstren är inte direkt svåra, utan ritade rakt av haklappar och dregglisar jag redan har, det enda du behöver är en symaskin med raksöm, strykjärn och tryckknappar.