KIRSKÅL & HÖNS

Lite våghalsigt lovade jag Anna som är kökschef på mitt jobb att leverera kirskål till torsdagens meny.

Så nu plockar jag som en galning här hemma, men något saknas mig. Hönsen.

De skulle ju passa så förträffligt mitt i det här. Eller hur?

MED TRÄDGÅRD KOMMER ANSVAR

Det är supervarmt just nu, så svårt att tänka tillbaka på februari när vi hade 12 grader inomhus för att vi inte luftat elementen och oljefärgen behövde vädras ut.

Men nu strålar det. Trädgården gör mig tårögd, hur kan vi ha fått ta hand om det här? Ibland måste jag påminna mig om att vi inte fått Ekebo utan faktiskt köpt det, men jag är så lycklig i det här huset, i den här trädgården. Jag är hemma och det är obeskrivligt.

Nu är det vindstilla ute och jag bryr mig inte ens om att plocka ner tvätten, lite daggvåt blir den, men det hinner torka tills imorgon.

Vi tillbringar mest tid ute nu, vi gör knappt någonting, jag vandrar runt här, kan nästan höra hur det knakar medan det växer. Plötsligt var vår gigantiska bok alldeles lövgrön.

Och hela trädgården har liksom valt att visa sig i all sin prakt. Det är så spännande det här, att se vad som kommer titta fram så småningom. Samtidigt som det också gör mig lite nervös, det är ju tidskrävande det här med trädgård, det ska skötas och tas om hand.

DRÖMMEN OM TRÄDGÅRD

När vi flyttade till Munkebäcksgatan var det som att vi i perioden mellan att vi köpte till att vi flyttade in hade byggt upp att vår trädgård var huuuur stor som helst. Sen när vi väl stod där med våra flyttkartonger och drömmar om höns och potatisland insåg vi att våra 7×12 meter inte kunde hjälpa oss med.

Därför är det så att jag får gåshud när jag kommer ut i vår trädgård nu. Jag älskar att dra på mig gummistövlarna, men oftast kommer jag inte så mycket längre. Jag fastnar här på farstutrappen och där sitter jag även nu. Kanske får potatisen vänta i år. Och eftersom vi inte har något riktigt staket blir det inga höns direkt heller.

En granne sa att de brukar kalla vår trädgård för Lilla Sofiero och det gjorde mig lika delar glad som skrämd till vettet. Vad sjutton ska vi göra med Lilla Sofiero? Vi som knappt lyckats så gräs, än mindre rensa bort all kirskål? Det här med gamla hus innebär ofta också gamla trädgårdar, vilket i sin tur är ett nästan precis lika stort ansvar som själva bygget. Att då dessutom ha köpt ett hus med tillhörande trädgård som en gång tillhört en hobby-botaniker kanske gör det hela ytterligare lite mer ansvarstyngt.

Kanske borde jag lyfta rumpan från solen på trappan och börja rensa i potatislandet ändå. Det står ju där och väntar på mig.

PS! Den härligt grå tröjan är mitt bästa köp, om någon mot förmodan skulle undra. Min keramikhandledare Karin har precis samma, det måste vara ett tecken.

HEJ LILLA KASTANJ!

Efter att ha väntat på mina ekollon i en evighet visade sig kastanjodlande vara en ren fröjd!

En vecka senare har jag inte bara ett utan två små träd och ett som är på väg att veckla ut bladverket! Och ett gäng som gror.

Eftersom vi samtidigt kämpar med att odla vårt gräs är kastanjen så himla skön, för gräset, trots att vi köpte en köldtålig sort, verkat aldrig komma. Kanske str vi här utan gräs om en månad när vi bjudit in på kalas. Varför, varför, verkar det som att vi alltid gör saker mot en deadline? Som med vår altan. Bestämt skulle den vara färdig tills dess att Loves syster skulle gifta sig här. Och det var den ju, men deadline mitt i sommaren, med en gravid familjemedlem och 30 väntande gäster är ju ingenting annat än idiotiskt. Och ändå gör vi samma sak igen.

FINNES: ELEFANTÖRA 

Igår fick jag äntligen lite tid att ge mina blommor lite omvårdnad. Det händer inte så ofta men det känns alltid bra i själen efteråt. 

Mina ekollon har vuxit till sig och blivit småsmå träd, nu får vi bara hoppas att de klarar sig och vill bo kvar i sina krukor. Jag fick en fråga om hur jag lyckades med mina ekollon och jag vet faktiskt inte. Jag plockade in kanske tio ekollon, alla med svans och jag har nog 5-7 plantor kvar idag som är på väg att bli träd. Om jag har samma tur med kastanjerna jag plockade in i fredags får vi se.

Plötsligt hade jag dessutom väldigt många fler plantor och krukor fulla med småsmå varelser än innan. Så jag tänkte! Du som läser kanske vill ta över ett litet elefantöra och byta det mot någonting annat? Ett skott av en doftpelargon kanske? En Doktor Westerlund kanske? 

HÖSTEN ÄR HÄR! OCH TRÄDGÅRDPLANERNA!

img_8291Och äpplena inplockade! Förra helgen hade vi lyckan att ha Pia här, hon ska planera om vår trädgård, jag har mängder av idéer i huvudet, men att få hjälp från någon känns så himla lyxigt när en ammar stup i kvarten och känner sig lite, minst sagt, rörig. Planen är i dagsläget att montera ner det sista gamla trädäcket som dröjer sig kvar längst ner i trädgården. 12816897Där ska vi sen lägga på lite jord och sist lägga ut skifferplattor och så gräs. Vi vill skapa en grön plats längst ner där med klättrande växter och Pia fick oss att fundera på Vildvin, vilket vi redan har lite av.

12813774Här syns det tydligt vad vi faktiskt gjort redan. Vi har tagit bort muren runt trädet, fått bort all trall (dock inte fått gräs överallt än) och flyttat all växtlighet framför altanen, och lagt ny altan.   12813781
img_4411Nu har vi istället lyxen att ha den här altanen att hänga på: (just här med otroligt romantisk bröllopsstyling, ingenting som hänger där till vardags)
img_4889
img_4873

Förutom att ta bort trall och anlägga en mer naturlig liten yta att vistas på tänker vi gräva upp jordgubbsplantorna, anlägga några pallkragar för att få till örter och lite småodlingar. Men mest är det upp till Pia och hur hon visualiserar våra lite över 100 kvadrat trädgård.