DET BLIR ALDRIG SOM EN TÄNKT SIG

Vi hade ju planerat att göra om golvet på verandan och toaletterna. Samt fokusera på vår hiskeliga hall.

Jättebra plan kände vi, lagom stor, men framtiden i sikte. Men så brakade ju kökstrappan ihop och vi fick prioritera den, och när vi nu äntligen skulle göra verandagolvet ja, då visade det sig att verandan var rätt rutten.

Så det lilla projektet blev det stora.

Så nu har vi brutit upp, dragit ut spik och eldat upp det gamla undergolvet i kakelugnen.

Dessutom har vi hittat lite gamla reliker från förr och beställt fönster, köpt dörrar på Hus Till Hus i Alingsås och nu väntar rivning av väggpanel och allt vad det innebär. Ved kommer vi ha hela vintern, vilket ju är perfekt.

Både hall och toalett får med andra ord vänta. Jag drömmer om att till jul ha installerat ny spis och fått till ett stående skafferi, men det är tyvärr inte ens i närheten av möjligt. Att inte ånga på och börja med nya saker är det allra svåraste. Jag vill drömma och börja med nytt direkt.

Om vi har tur så har vi i alla fall ett flytspacklat golv i veckan, sen återstår det att lägga ett röd-vitt klinkergolv, men det får vänta lite.

HEMMA

Kvällen har lagt sig på Ekebo, det är lustigt hur enkelt allt känns här, trots att vi upptäckt en fuktskadad veranda är det liksom ingen fara, vi är ju där vi ska vara, hemma.

Jag har alltid varit harig, rädd, nervös, lättskrämd. Det i kombination med att numera spendera mycket tid ensam med Styrbjörn har inte alltid varit fantastiskt. Men sen vi flyttade är det som bortblåst, vilket är konstigt, för jämfört med alla mina tidigare boenden, från 1:an på Folkungagatan, till radhuset på Munkebäcksgatan, har alla på pappret varit säkrare än Ekebo. På trafikerade gator, i flerfamiljshus, vägg i vägg med andra. Men trots det är det här jag andats ut, inte hetsat upp mig över ljud eller inbillade skuggor. Visst, jag tittar under sängen fortfarande, som en slags försäkring och några nätter har jag flugit upp, tänkt att nu stjäl någon min cykel, men det är mer av rädsla för att bli av med cykeln, än av otrygghet.

Emily sa att det nog är för att jag hittat hem. Jag hoppas att det är så, att tryggheten i huset, i hemmet skänkt mig någon slags frid, och kanske sämre fantasi.

OKTOBER:CHECK

Så, då var den här. Den där månaden som jag alltid hyser såna förhoppningar kring. Vädret ska vara torrt, löven skifta, himlen blå, barnet ulligt och gulligt och jag tillfreds med livet som aldrig förr.

Vi får väl se. Men vi lyckades äntligen få gjort någonting på hemmafronten den här helgen. Mitt Blocketfyndade gjutjärnsbadkar bara upp av Carl Gustav Janson & söner, en av sönerna monterade in en ny kommod, och vips! Ett lite härligare duschrum, nu med badkar.

Nu har jag en badrumsdröm kvar. En kombinerad tvätt- och torkmaskin. Men det har visat sig vara en otrolig djungel.

ÄPPELFEBER & HÖSTKÄNSLA

En vecka sen valet, och en vecka sen jag försökte formulera mig här senast.

Att ha skrivlöfte verkar inte hindra mig från att maska direkt, det är så lätt att hitta på annat liksom. Som att försöka sticka en mössa till en liten liten bebis som ens vän ska få efter årsskiftet, till exempel.

Vi har också lurat hit Loves bror Joel och Kristoffer för att bära in ett piano och det har lett oss in i en period där det enda vi spelar är Totta Näslund.

Hösten börjar falla kring Ekebo, ibland ger det mig stresspåslag för jag önskar att vi hade kommit så mycket längre än vi gjort, men än hänger det tapetrester i trappen och toaletten rinner otacksamt länge.

Men under helgen har vi i alla fall hunnit förbi Hus Till Hus, tyvärr enbart med tre egentligen onödiga porslinsartiklar med oss hem, och ta tillvara på ytterligare äpplen.

Vi har skänkt bort det mesta av skörden och på så sätt fått en helt annan kontakt med andra i området, en tjej som pluggat byggnadsvård och tegel kom förbi och jag fick äntligen någon att berätta om vårt tak för. (Som jag pladdrade om det här taket, alla detektivrundor, all press på plåtläggare att använda rätt metoder) flera barnfamiljer som bor runt omkring och ett gäng tanter som var pajsugna. Det har fått mig att tänka mer på gemenskapen, att göra någonting ihop.

Nästa år planerar vi att odla mer, och jag hoppas nästan att vi ska få ett överskott att dela med oss av då med. Det närmsta ska vi börja planera lite mer för det, köpa material för att kunna förså och arrangera odlingsbänkar i källaren. Kanske kan jag snart övertala Love kring det här med hönsen också…

VAD SOM GÖMS UNDER ETERNIT…

Ganska tidigt i mitt och Loves förhållande lokaliserade vi ett problem. Jag är en firestarter, och Love får alltid utföra släckningsarbetet. Så föga förvånande kunde jag inte hålla mig efter kanske tio dagar i huset, utan var tvungen att se efter vad som fanns bakom träpanelen på verandan.
En kväll gluttade jag bakom och det visade sig vara guld. Där satt det gamla räcket kvar. Så det var bara att hugga i. Självklart gjorde jag inte det, termometern visade runt -12 grader och det blev stående.

Tills i somras. Äntligen hittade jag en kofot och bakom träpanel doldes en masonit-skiva. Med härligt minne från tidigare ägare. Margareta hann inte klart med busstrecket riktigt dock.


Och sen: räcket! snustorrt, förutom underliggaren som trillade sönder. Vilket i sin tur var helt okej eftersom vi ändå behövde ta bort hela räcket för att kunna gjuta om golvet.

Nu har vi ”bara” skrapandet kvar. Och utsågning av några spjälor, och uppsättandet av dem igen, och gjutandet av golvet. Och och och.

Så vi gjorde just det, skrapade och sen har det gått i stå igen. Golvet är nästan avlägsnat och vi hoppas hinna gjuta innan frosten. Och just frosten verkar ju vänta, som tur är.  Så lite tid har vi, eller Love då, på sig att avsluta projektet. Jag lär starta någonting annat under tiden. Som vanligt.

OMPRIORITERING

Vi hade ju en härlig prioriteringslista när vi flyttade in.

Kanske är det vädret, eller så är det något annat men den har minst sagt reviderats.

Dels så brakade kökstrappan nästan ihop vilket ledde till en naturlig prioritering att bygga om den. Sånt tar alltid lite tid. Och så lite tid till.

Sen har vädret gjort att vi verkligen vill få ordning på vår veranda, så de kommer vi försöka hinna med i sommar.

Och så är det en grind. För en tvååring går visst på äventyr. Jämt.

Så numera är vår prioriteringslista fri från toalett-renoveringar och spackling. Det är utsidan vi behöver få iordning på först. Sen borde det slagit oss ändå, oavsett om termometern visat 32 grader eller inte.

VAB & NY GÅRDSPUMP

Så midsommar blev inte bara en första midsommar i huset utan också alltså en med ögoninflammation och hög feber.

Som pricken över i:et så fyllde jag år i lördags och skulle (tydligen) firas med två gigantiska paket.

En styck gårdspump, som Love lyckades få ihop och på plats samma dag. Det visade sig att den gamla vi haft stående på brunnslocket verkligen bara var for show, och det var helt enkelt så att vi behövde borra nytt hål, såga upp en lämplig yta, slipa en hel del och sen sätta ihop flera meter slang för att kunna få ihop det här. Men nu, nu kan Ryssen komma för vatten, det har vi.

Och sen i söndags hämtade vi den här:

Som lyckades bli min dels tack vare att Love är otroligt givmild och hela våren har peppat mig kring att våga det här och våga tro på mig själv, men också tack vare en tjej som heter Paula och som på Instagram finurlade ut att jag kanske skulle vilja ta över hennes farmors ugn. Så i söndags åkte vi till Kungälv och baxade in den här i bagaget!

Idag har jag tillbringat nästan all min tid som Styrbjörns pass-opp och bärare. Jag har burit och snutit och torkat ögon. Och kanske att han börjat manövrera handrörelserna till Blinka lilla men också Drakens Dans-dansen.