ETT AVSLUT OCH EN NY BÖRJAN

Först måste jag berätta: Att skriva ner min förlossningsberättelse var det smartaste jag gjort. Det har varit som att samtidigt som jag tryckte på ”publicera” var bearbetandet över.
Ett hett tips till alla er som funderar, tänker och grubblar över er förlossning. Skriv ner och skriv ut. Sen om du vill att andra ska läsa, eller om du vill hålla den för dig själv, bestämmer självklart du, men det finns något terapeutiskt i att få skriva ner sin historia, med sina egna ord.

Kanske blev bearbetningen av födseln också naturligt avslutad nu när vi äntligen fått ge Stickan sina namn, att det blev så många var ingenting att göra åt, och när Loves drömnamn blev tilltalsnamn fick han helt enkelt ge med sig på fronten att det skulle bli fler än ett. Hans efter min farfar, André efter Loves bror, Styrbjörn efter Styrbjörn Colliander och Lovesson som Loves son och Lund eftersom det är vårt efternamn. Efter månader av grubblerier och funderingar på förlossning, föräldraskap och vänskap fick namnkalaset bli startskottet på framtiden.

Efter att i en veckas tid ha bakat till fördärvelse hade vi i söndags närmare femtio barn och vuxna hemma som skålade för Hans André Styrbjörn Lovesson Lund (när jag läser dem nu känns det som vi kanske satt namnet i fel ordning, men det är väl ingenting att grubbla över nu) och som åt kakor tills det sprutade ur öronen. Kanske därför det också känns som att det fortfarande är helg, vi andas fortfarande ut efter vår storstädning och storbaken.

Nu kan vi det här med namngivning känner jag, bästa tipsen: köp ungen en gästbok för alla gäster att skriva i, ta ett gruppfoto att klistra in i gästboken och gör små godispåsar utan godis men med andra små roliga saker i till barnen att underhålla sig med. Och ha en något mer rotad gräsmatta än vi hade.  Och se för gudsskull till att få ett foto av barnet i de fina kläderna. Det missade vi.

Jag vill också passa på att tacka för alla tillrop, alla historier och alla små tack jag fått sen jag skrev min förlossningsberättelse, det trodde jag faktiskt aldrig och varje like och hejarop har värmt ända in i märgen.

MED HELA VÄRLDEN FRAMFÖR SIG

Lilla loppan, ja du Stickan mitt hjärtas låga.

Varje gång du skriker river det i mig. Varje gång du skrattar vill jag brista ut i en förlösande gråt. Allt du känner känner jag. 

Det har gått sju månader sen du föddes, det borde inte ha varit mer än fem, men du hade så brått, ville så bestämt hit, hem till oss. Nu är du lika självklar som att det är mareld i vattnet i augusti. 

I år ska vi bada i det vattnet, du och jag, plaska, skvätta, frysa lite. Året efter ska vi göra det igen. Och fler år framöver. Om flera år kommer du utan hjälm, på en rostig cykel, cykla ner för backen till dina vänner. Kanske är det ditt enda riktiga kompisgäng, men förhoppningsvis inte. Men skulle det bli så, skulle du få kämpa, skulle du få stänga dig blodig, då hoppas jag att du vet, att jag alltid gör det samma. 

Jag kommer göra allt för dig. Och de gånger jag inte kommer kunna göra allt, då kommer jag att göra mitt bästa. Det lovar jag.

Och jag lovar att alltid finnas där, alltid ta om hand, alltid stötta, trösta och stå emot. Stå emot andra och stå emot dig. Lär dig stå emot och lära dig stå upp, för dig själv, och för andra. Att alltid behandla andra med respekt och att ta ett nej. Ingjuta dig mod och kraft att vara dig själv, alltid.

Jag lovar att ge dig utrymme att utvecklas och att lyckas. Att slå dig fri och att stå stadigt. 

Lilla loppan, Stickan, du är mitt hjärtas låga, du är solen när det våras.

Och du, du har hela världen framför dig. 

LUCKA 1: ÅRETS BÄSTA INSTAGRAMBILD

Snabbt som attan blev det dags att dela med sig av första luckan i nyårs/adventskalendern.
Årets bästa Instagrambild
I år är det himla lätt att välja vilken instagram-bild som varit den bästa. Det är också den som känts mest, varit pirrigast att ladda upp, samtidigt som det var den allra skönaste bilden någonsin att dela med sig av, han var där, han levde och han var alldeles alldeles pyttig.
Vårt alldeles nya barn.
När alla våra vänner satt och flaskade öl på VIP-området på Way Out West (det finns få festivaler där så många ser så få band) låg vi i ett rum på neonatalen och försökte lära oss att hålla en alldeles superliten bebis.
styris1

Jag <3 att amma

För några år sen var jag helt klar med att jag skulle flaskmata ett framtids barn. Jag tänkte att det skulle vara så fantastiskt enkelt och smidigt att dela på det hela med Love. Men ju längre det växte i mig ju klarare blev det: jag ville amma.  

Jag ville amma till den milda grad att läkaren och sköterskorna till och med skrev det i min journal ”frågar om hon kan börja handmjölka” bara några timmar efter att jag kommit upp från uppvaket.

Jag ville få till amningen så snart som möjligt efter att ha hört och förstått hur tufft det kan vara, jag var ödmjuk inför uppgiften och hade samtidigt både tid och ork att vara det eftersom jag visste att vi skulle bli kvar på sjukhuset en bra tid och med andra ord skulle kunna få hjälp lite längre än många andra. 

Och när sonden väl togs bort och han lyckades få i sig allt han skulle genom enbart amningen var det en sån sten som lättade från mitt hjärta. Jag hade klarat det. 

När amningen funkar är det världens bästa grej, men när den inte gör det är det världens värsta. Och allra sämst är hetsen. Att jag redan innan mitt barn ens varit född varit rädd för hur barnmorskor, sköterskor och läkare skulle behandla mig, pressa mig och kräva av mina bröst att leverera och av Styrbjörn att klara av det. 

För mig har amningen blivit världen bästa sak, jag älskar flexibiliteten i att alltid ha maten med, aldrig behöva tänka på tetror, flaskor eller pulver. Men jag vet också att vi har haft en otrolig tur. Jag har haft en överproduktion som gjort att vi har ett förråd med mjölk som Love kan flaskmata med och natt Styrbjörn tycker att flaskan funkar precis lika bra som bröstet. 

Men amningen hade aldrig funkat med press och tvång. För ”Amningsvänligt” är ofta ganska mamma-ovänligt och alla sätt att ge sina barn mat måste vara okej. Och sättet en själv väljer måste få lika mycket stöd, oavsett om det är flaska eller bröst.

FRÅN HANDDUK TILL VALFRITT DJUR


Veckans stick-projekt har fått ta paus här, eftersom jag inge stickar så mycket, jag syr visserligen inte så mycket heller just nu, men när jag plötsligt insåg att linnehanddukar inte verkar kännas så himla skönt mot babymjukt skinn kom jag på att de grå handdukar vi haft liggande hemma och mest lånar ut till gäster kan bli en himla bra och söt badcape. 

Sagt och gjort:

Klipp en kvadrat av en handduk. 

Vik den råa kanten dubbelt och sicksacka kanten.

Klipp en trekant av det kvarvarande tyget. Vik den råa kanten dubbelt och sicksacka kanten här också!

Klipp valfria öron ur resten av resterna av handduken. Klipp dubbla! 

Fodra öronen med ett konstrasterande tyg. Sy ihop öronen räta mot räta. 

Nåla öron och trekant mot ett av hörnen och sy!

Fäst sömmarna och så är kalaset färdigt.
Hela konkarongen tillverkas med fördel av gamla handdukar och lite stuvbitar. 

BRA SAKER ATT KÖPA PÅ LOPPIS

Eftersom jag utsett mig själv till ett kombinerat loppis- och bebisorakel tänkte jag att jag skulle dela med mig av mina bästa tips.

Dels får du som blivande förälder ofta en massa skit av andra, fula tryck, urtvättat till fördärvelse (inte ens mjuk och skönt) och saker som du inte alls känner passar er, er stil eller ert tänk.
För det första: skänk.
Skänk sådan som inte passar er alls, och som du inte känner att du kan göra någonting av. Du kan ge bort det i present till andra, men se då till att ni inte har gemensamma bekanta som den du fick saken av i första hand. det kan bidra till väldigt konstig stämning. Till exempel kan du fråga på ditt BB eller neonatalavdelning om de vill ta emot saker. Ofta kommer det inte föräldrar som inte har så mycket själva, är papperslösa, nyanlända eller som får ett barn så tidigt att de inte riktigt hunnit förbereda sig på det, då kan det vara fint att få någon liten nallebjörn eller body. Annars: skänk till bra loppis.

Men ett gäng saker kan du använda själv, tvätta och piffa till lite som någon annan Ernst.
emerentia_numero74_diyTäcken med fula tryck/gamla stoppade filtar
Jag fick ett urtvättat ett med något typ av Disneytryck av en välvillig släkting, och jag ska erkänna att när jag tackade och tog emot hade jag ingen aning om vart jag skulle göra av ett, men efter att ha klippt sönder en duk vi aldrig skulle använda, letat upp en bit stuv sen jag sydde linnegardiner och tillverkat fyra lejongula Montazami-tofsar insåg jag att det är helt okej att inte ha råd med allt från Numeró74.  OBS! Tvätta i tvättpåse och torktumla alltid linne länge men inte för varmt = då blir det himmelsmjukt!

Bodys som inte riktigt stämmer överens med er stil
Skit i det, på natten har ingen bebis någon stil, men kräkset, bajset och kisset, det finns där precis som på dagen. Behåll dem och använd dem för kiss- och bajskavalkaderna. Jag har rotat fram ett gäng vi fick långt innan S föddes och som vi tänkt ge bort av just den anledningen. De är mjuka, fula och inte ett dugg ömtåliga.
Tvätt igen: jag har hört att mjölkproteinet i bröstmjölken kan förstöra kläder och tyg, skölj fina kläder kallt först, eller tvätta inte i mer än 40 grader. Men det kanske är en vandringssägen. Icke ömtåliga kläder kan du ju tvätta i 60.

Handdukar som inte är ett dugg fina, kanske missfärgade eller inte är från Norrgavel, som ni ju gillar bäst
Klipp kvadrater i varierande storlekar. Sick-sacka eller overlocka runt kanterna. Vips! Du har perfekta kräk-bajs-kisslappar att ha på skötbord, i vagnen, i skötväskan. Med lite vatten eller babyolja på slipper du våtservetterna. Vi har klipp sönder ett gäng gamla handdukar som vi fick av min mamma. En del med fula mönster, andra lite missfärgade och några bara uttjänta och utbytta mot mjukare vita, men de funkar lika bra för det. Skölj med vatten, vrid ut, släng i tvätten (torka dem innan om du inte tvättar direkt) sen när de inte ens duger att torka bajs med kan du putsa dina ljusstakar med dem.

snapseed-4.jpg
Gammal babylift med fult tyg

Du kanske får en från dina kusiner eller från grannen på gatan som fick barn samtidigt som du själv föddes. Tyget är blekt fult och trist. För att inte tala om själva bältet som har ingrodda rester och annat trevligt på sig. Du tänker: släng skiten. Men gör inte det.

Sprätta upp själva tyget, så att du ser hur delarna ser ut. Sen hittar du annat valfritt tyg, bäst är alltid stadiga tyger på loppis. Tvätta det innan och stryk det ordentligt. Kolla trådriktningen och så att det inte är någon stretch i tyget som ställer till det för dig. Jag tog ett gammalt jeanstyg jag köpt på vikt i en stuvbod och redan sytt en jumpsuit till Way Out West 2015 (Mycket för att inspirera Nudie att börja sy kvinnokläder) utav. Och några slattar läder från en väska jag fått i present men bytt handtagen på. (Nu när jag tänker på det ska jag nog göra om väskan till en förvaringspåse…) Välj tygband istället för läder också, det är enklare i tvätten!

 

Andra bra saker som du kan komma över på loppis, hos mormor eller få av släktingar och som du inte riktigt förstår vad de ska vara bra för (men som jag alltid håller utkik efter och köper när det är extra billigt):
Gamla hänglsen – använd spännena till att göra napphållare, reflexhållare och senare vanthållare! Resåret (om det fortfarande håller) kan du klippa av och behålla till att sy in i bebisbyxor eller rund sy och använda som snoddar till hoprullade eller vikta handdukar, skötbädd eller sånt du behöver samla ihop i skötväskan.
Kökshanddukar av gammal typ – du kommer spilla, barnet kommer kräkas, du kommer läcka, barnet kommer kissa.
Gamla lakan – bästa tipset vi fått är att bädda dubbelt. Då river du bara ut det nerkissade/kräkade/bajsade lagret och slipper bädda om mitt i natten. Vi struntar i plastad frotté för vi hittade ingen som vi kände funkade giftmässigt och har istället vikt vuxenlakan på mitten två gånger och har i spjälsängen (nej, den används inte än, han sover i en hängande vagga bredvid oss)
En stor och bra tjockbottnad kastrull – du kommer koka nappar, nappflaskor, pumpdelar. Köp en stor och hög kastrull för att inte riskera varesig överkokning eller att bränna napparna och sen ner hela lägenheten pga du är trött och glömmer. (kanske dags att sätta timer på din spis?)

DAGEN D

Jag hittade min almanacka i källaren. Allt som har med tid och rum och planering har fått stryka på foten sen Styrbjörn kom. Och almanackan hade hamnat i källaren. Jag har ingen aning om dagarna utan räknar bara utifrån när han föddes och när Love ska gå tillbaka till jobbet, vilket visade sig vara nästa vecka, jag blir som min mamma som fascineras över hur fort tiden gått. Det känns evighetslångt sen nionde augusti, men det är det inte.

När jag väl lokaliserat mig i tidsrymden inser jag att idag skulle han kommit, om han varit framme på planerat datum.

emerentia_bf

Istället är han över sex veckor. Och mår nog som bebisar mår mest. Somnar ibland bara till pianokonsert och vill helst äta hela tiden.
Men jag undrar när oron ska lägga sig. När jag ska sluta rycka undan filten för att få se andetagen. Det verkar inte som att baby bluesen tog mig, kanske blev det en alldeles för chockartad start, där överlevnadsinstinkten var det som fick ta över och inte funderingarna. Eller så är det tack vare det fantastiska stödet vi fick på sjukhuset. En enda sjuksköterska kan jag klaga lite på, alla andra var fantastiska, från överläkaren till förlossningsläkaren, barnsjuksköterskorna och undersköterskorna på Neonatal. Skrattade, skojade och brydde sig, trots överbeläggning, dåliga resurser och superstress. Där låg jag och kände mig som en prinsessa, bortsett från min uppskurna mage, kateter och oförmåga att röra mig. Men oron finns där ändå, kanske försvinner den aldrig, kanske är det just det här som är föräldraskap. Att alltid oroa sig.