FYRA PLAGG PER ÅR

Ganska länge nu har jag försökt att liksom inte bara shoppa loss. Inte handla för att slappna av. Att behandla secondhand som vår primära butik har vi jobbat på länge, men ibland jagas jag av att jag ”bara måste ha” en viss alldeles ny tröja eller kjol eller så.

Så när jag läste att Emilia Vicenta tänkte ta en månad för att prata om secondhand, loppis och återbruk så kände jag att jag hakar på. För precis som Emilia älskar jag ju fina saker. Jag vill omge mig av fint. Jag vill klä mitt barn gulligt och jag kan få ett otroligt habegär av att se en snygg tröja på någon annan och vilja kopiera stilen rakt av. Men samtidigt så skaver det ju. Innan har jag ju skrivit om ifall det går att älska inredning och samtidigt värna miljön.

Jag försöker flyga så lite som det går, och det går ju at tomte flyga alls, ungefär. Jag försöker ta tillvara på vad vi har i trädgården, handla ekologiskt och släcka ljuset när jag går ut från toaletten. Men just mitt intresse för att köpa saker. Men också det sjuka i att jag lätt kan känna någon slags ro när jag går i affärer, när jag drar kortet, när jag tar påsen i hand. Det måste bort.

Inspirerad av Signe Siemsen tänkte jag att jag skulle försöka lova mig själv att bara köpa fyra konventionella plagg per år, ett per säsong. Resten loppis, eko, schysst producerat eller omsytt. Sy själv får jag självklart göra, ärva, köpa loppis, låna. Men inte gå till kedjorna och storhandla.

Med några undantag:

Strumpbyxor

Underkläder (men allra helst GOTS-certifierade då, även om trosor är världens djungel och de måste vara sköna och bra under kläderna)

Kanske lyckas jag inte alls. Kanske blir det ett nytt liv.

DET HELIGA LOPPISLÖFTET

Hösten och matpaniken verkar inte ha grabbat tag i så många än, fick kanske två tips igår. Så det blev sushi till middag.

Det närmsta har jag lokaliserat tre större och urtråkiga inköp.

En råsaftcentrifug för att lyckas göra något annat än kompott av alla äpplen, kombinerad tvätt- och torkmaskin och en frysbox. Vårt heliga loppislöfte gör i alla fall inköp två något svår. Det verkar inte finnas så många kombinerade maskiner på blocket. Råsaftcentrifug har jag inte sökt efter än och frysboxen har jag hunnit efterlysa i vårt områdes köp- och säljgrupp och lagt in en bevakning på Blocket. Bevakningar på Blocket är min bästa grej just nu. För tillfället bevakar jag följande

Hennes Dagbädd (till gästrummet)

Frysbox

Fönster med karm (vi vill ju hitta våra gamla fönster men det verkar nästintill omöjligt)

Bortskänkes Göteborg (kanske dyker nåt upp)

Pardörrar (för att på sikt kunna byta ut vår 40-talare)

Ytterdörr (för vem vet, kanske finner vi en perfekt ytterdörr någon annan kanske felbeställt)

Det finns dagar då jag febrilt googlar nya varor, tänker att ”nu beställer vi bara den jäkla tvättmaskinen” eller åker till Ikea och får en alldeles ny säng. Men det tar emot, och det är jag glad för. Det innebär att delvis min snålhet, men också loppisvanan har infunnit sig. Vår lista över saker vi behöver och som vi ska titta efter på loppis växer och krymper med tiden, en potatisskalare rikare blev vi i helgen till exempel. Och en stor emaljbalja perfekt för alla äpplen med.

Vår toppmatade 45cebtimeters-maskin funkar faktiskt än, så vi mååååste inte byta, även om jag inbillar mig att vi skulle bli lyckligare då. Men det är ju precis ingenting annat än inbillning.

BLAND LINOLJEFÄRG & TAKPANNOR

Vi fortsätter slipa och har äntligen hittat en hantverkare som vi känner att vi kommer överens med.

Ett gammalt hus kräver sina hantverkare, jag tjatar på om att linoljefärg funkar på plåtarbeten, och egentligen är det nog det enda vi inte är helt ense om. Ikväll ska jag leta upp det partiet i Stora boken om byggnadsvård och visa Love.

Att fixa hemma med en 18-månaders virvelvind kräver sin planering, ett tillfälligt myshörna löste de flesta av våra problem idag.

Fördelen med att ha bestämt sig för hantverkare är att vi också har lite mer av en tidsplan nu. Det blir takrenovering i maj eller juni, och tills dess behöver vi antingen bestämma oss för en ny panna, eller fortsätta vårt detektivarbete och hitta mer av den gamla pannan. Att fabriken stängde 1912 är lite av ett problem, och att den är norsk är ett annat… men men.

DET FINNS EN SÄRSKILD PLATS I HELVETET FÖR BOSTADSBOLAG SOM FÖRSTÖR

Varje dag går vi några rundor i kvarteret, det ska sovas, kissas, bajsas. Livet med barn och hund bjuder på en massa, men också rutiner som tar oss fram och tillbaka på gatorna i Kålltorp.
I flera veckor har ett av bostadsbolaget Poseidons hus renoverats här, ny fasad och idag, plötsligt nya fönster. De gamla karmarna ligger söndertrasade, men rutorna står prydligt uppradade längs med huset.


Jag undrar vad som ska hända med de där fönstren. Och varför karmarna inte tas om hand. Varför de inte bjuds ut direkt till boende i området som vill och orkar ta tillvara på områdets riktiga charm. Boende som tar sitt ansvar och som inte är ett stort bostadsbolag som ska värna om miljö, men inte gör det lätt för andra att återbruka.

Det händer någonting när jag går förbi där. Det bubblar i mig. Kanske har jag blivit smittad av Ulla Skoog eller någon i Byggnadsvårds-gruppen jag nyss gick med i, någonting är det som upprör mig så. Jag ringer Poseidon, men ingen kan svara, de jobbar tydligen i distrikt och distrikt öster är inte på plats förrän på torsdag. Deras informationschef går att nå först imorgon kl 07:45.
Det är en blandning av egoism och stridslystenhet. Jag vill slåss för de här fönstrens skull på samma sätt som jag ville slåss för träden i lekparken när jag var sju. Men jag vill heller inte att fönstren slängs innan imorgon kl 07:45 så att jag kan förbarma mig över dem för att kunna sätta dem på mitt eget hus.

Om vi förutsätter det bästa så tänker de köra alla rutor, utan karmarna, till Återbruket och låter ytterligare någon bygga ett växthus av de gamla fönstren. Och så tänker vi att de som bor i lägenheterna får härliga nya fönster som är underhållsfria.

Men om vi förutsätter det värsta, då ska fönstrena tippas i en container, karmarna brännas och de som bor i husen får visserligen nya fönster, men också en hyreshöjning och förlorad inom- och utomhusmiljö och så otroligt mycket sämre estetik. De gamla fina fönstren, med haspar och hakar försvinner, slängs, kasseras och känslan i kvarteret försvinner.
Och skulle Poseidon argumentera att fönstren varit eftersatta och i dålig kvalité, då snackar de bara skit. Då borde de själva tagit hand om sina fönster bättre, och 30-talsfönster brukar dessutom bestå av prima virke.

(Plus i kanten för Poseidons hyresgäster som själva startart återbruksrum, där det går att återbruka fullt fungerande föremål och möbler som andra tröttnat på) Dock verkar återbruket som Poseidon stoltserar med vara deras hyresgästers förtjänst. Åtminstone av vad deras hemsida meddelar.

MIN SPRETANDE GARDEROB ÄR EN ÅTERSPEGLING AV MITT INRE

Det är onsdag, en onsdag som jag trodde skulle ha stor roll i mitt liv, dagen för mitt barns mässlings-vaccinering, en skolavslutning och lite odling och plantering. Men det blev en onsdag bland många, jag ligger med benen i luften och lyssnar på P3 Serie -Darknet och tittar på den lilla minikaktusen som växer på den större kaktusen (borde det inte heta taggtus!?). 

I helgen ska vi på bröllop och det har utlöst en klädpanik utöver det vanliga. Ska jag ha en hemsyddklänning eller det dyraste jag äger? Det lutar åt det dyraste. Inte för att det är just det dyraste, utan för att den också är en sån klänning som aldrig används annars. Just epitetet ”min dyraste klänning” kommer enbart av hur ångestfyllt men samtidigt lustfyllt det där köpet var, som ett minne av en tid som inte längre är min. 

Men klädpaniken har suttit kvar, jag försökte mota bort den genom att sy ett gäng byxor och tröjor åt Styrbjörn i helgen, men det hjälpte föga. När jag öppnar garderoben drabbas jag nästan alltid av ”jag har inget att ha på mig”-paniken. Men efter att ha chattat med Emily om just garderoben slår det mig. Att garderoben bara speglar mitt inre, att den spretar är enbart ett symptom på min osäkerhet. Jag överköper för att hitta någonting som får mig att känna mig fin och bekväm. Och att jag varje gång jag öppnar garderoben drabbas av känslan av att inte ha någonting att ta på mig, betyder bara att jag misslyckats. Mina kvicka, ogenomtänkta köp är bara minimering av bränder. Inget långsiktigt.

Det ska bli ändring, och bättre ändring än vad det hittills blivit i mitt badrumsskåp, jag lovade ju ett mer miljövänligt badrumsskåp, men världens största goodiebag från Kicks satte paus i den frågan. När sommaren lider mot sitt slut ska jag sortera, välja bort, tänka smart. Och fram tills dess: inte införskaffa onödigheter. Inga kjolar till enbart ett tillfälle, inga jackor som bara passar till en grej och inga klänningar som påminner om något jag redan har. Och så ska allt ”skönt och fint att ha som gravid” läggas undan. 

ETT GÄNG FINA EKOLOGISKA (ELLER HÅLLBARA) JULKLAPPAR

Efter att ha fått en present som inte riktigt passade oss och våra val blev det att jag sökte efter ”eko” och ”ekologiskt” på Toys R Us hemsida och hittade INGENTING. 0 träffar. När vi sen behövde åka dit för att byta leksaken förstod jag varför, plastdoften tog sig ända ut på parkeringen. I bilden hem bestämde vi att vi inte skulle skämmas för att byta ut julklappar eller andra presenter som vi vet inte kommer användas, men än mer viktigt, om någon frågar, önska oss rätt från början och hellre se att fler går ihop till en present, än flera olika.
Så här, nu, efter allt mitt tjat, några julklappar som känns lite bättre än andra. Allra bäst tycker jag om de som skänker en slant istället.

En del saker kan du göra själv hemma, andra är saker du köper, men som ändå är bättre än all härlig småskit du köper på TGR. Och för att jag inte är någonting annat än mamma just nu blir det mest tips på barnsaker.

Koka ihop själv: Första julen som Love och jag var ihop ville jag imponera på alla och kokade ihop egen fikonmarmelad, det räcker med tre ingredienser och är därför himla enkelt. Torkade fikon, citron och socker. Det är allt som behövs.


Det dyraste: känner du ett barn är det här himla fina babygymmet från Plan Toys/Lapland Ecostore något att fundera över.

Blanda själv: Till exempel kan du själv tillverka det här alldeles perfekta sköljmedlet. Sköljmedel är ju en riktig bov och om ni inte vill ha ett så starkt doftande hem kan det vara ännu bättre att göra sitt eget. För några tjugor har jag köpt fina glasflaskor med slingback-spänne att hälla upp det hela på.

Ge bort: från Playtoys/babykoncept hittar du även dessa supersöta vattensleksakerna. Nu saknar vi dock badkar, men för den som har är de en liten dröm.


Något som varar: Stickan har bara några få gosedjur hittills, varav den käraste är Janson som han numera gärna kramar om medan han sover. Vi köpte den i somras från Senger Tierpuppen/Kokobello och har längtat efter dagen då han liksom verkligen njuter av nallen. I veckan kom den dagen och nu har vi insett att vi nog snart måste köpa en Janson 2 för att ha en utifall den första skulle försvinna.

Göra själv: I veckan har jag köpt kokosolja och ekologiskt rörsocker för att kunna blanda ihop en scrub att ge bort i en fin gammal glasburk. Viktigt, om du inte vill lukta som en Teneriffa-tant är att köpa kokosolja utan doft. Då slipper du det bestyret. Jag blandar det till en skön konsistens och sen har jag i några droppar aromatisk olja, just nu är jag förälskad i Tea Tree.

Något som kan vara bra: En vän sa att jag blivit en Haga-hippie sen jag fick barn, jag har börjat sjala och ska plastbanta. Låt så vara. Det mesta hippieaktiga jag gjort är att köpa ett bärnstenshalsband åt Stickan. Mest för att jag tycker det är så fint, skulle det hjälpa vid tandsprickningen är vi bara tacksamma.

NÄSTA EKO-UTMANING: badrummet

Om det inte vore för att den här lille ungen hade haft turbofart hade vi aldrig behövt konsumera ett gäng nya kläder till honom utan jag tror att vi hade lyckats med vårt mål att inte köpa så fasligt mycket nytt utan ärva och loppa det mesta. Okej, så här i efterhand vet jag ju också att det kan vara lite för kul att köpa småsmåsmå plagg, men jag väljer alltid ekologiskt. Det är svårare än jag trodde att få till den där hållbara konsumtionen när det kommer till Styrbjörn (mat och att välja bort plast är så mycket simplare och mer lättillgängligt). 

Just de här stövlarna loppade jag i söndags, för 80kr och som jag väntat ut dem, vänt och vridit på otalet likadana men i alldeles för dåligt skick, lite för torra, för små, för stora eller för slitna på klacken.  För till mig själv och till hemmet är det så mycket enklare (vi har en gemensam loppis-lista i telefonen där vi skriver in sånt vi letar efter och behöver ha och om det är möbler även vilka mått) än barnets ibland skriande behov av rena och hela bodys och overaller (i bra material) att hitta ett par gröna gummistövlar har jag ju kunnat vänta på och helt enkelt slagit lovar runt vattenpussarna, men att barnet ska vara varmt är lite svårare att komma runt. Och så ska jag erkänna att jag dukar under när det kommer till små söta plagg och det är enklare eftersom det går snabbare och smidigare att ta sig till HM och direkt få till rätt storlek än att åka ut till Emmaus och hoppas på en omlottbody i rätt size.  

Men så är det förbrukningsattiraljerna och det reella sopberget vi bygger i vår egen soptunna ger mig ångest på riktigt: blöjor, servetter, pysventiler. Badrummet helt enkelt. Och just där har jag haft ekologiska problem sen innan.

Jag är helt enkelt för såld på min BB-cream från Khiels (spf 50 och lagom täckande) min olja från samma märke, färgglada läppstift, perfekta rouge från Bobbi Brown und so weiter. Gammal vana och äntligen en jag-vet-vad-jag-får-känsla som jag har ytterst svårt att bryta och förändra. Styrbjörns konsumtion av blöjor och torklappar har dock gjort mig lite mer uppmärksam på just det här och nu har jag bestämt mig: det är dags. 

Så det är dags att hitta en ekologisk BB-cream (med högt solskydd), ekologisk mascara, natt- och dagcreme mm, men ett mer hållbart tänk när det kommer till att ha färre produkter hemma. Det enda jag inte vågar byta ut är mitt schampoo eftersom jag äntligen efter år av hårbottensproblem funnit lösningen. 

Och nästa utmaning är att först ta slut varenda tub jag redan har hemma. För när beslut väl är tagna här hemma har jag alltid svårt att inte skrida till verket direkt. Jag vill liksom inte vänta med att skrapa trappan och ta bort all färg. Jag vill på direkten smälla upp en vägg i källaren nu när vi väl kommit på att vi ska sätta upp en och jag hade gärna tapetserat hallen IDAG om det inte vore för att det är så himla dyrt. Så ja, att klämma ut det sista ur kanske fem öppnade body lotion-förpackningar känns tråkigt men nödvändigt. 

Under tiden tar jag mer än gärna emot tips på bra och prisvärd ekologisk hudvård och smink i kommentarerna. 

Och kanske vill du som läser också hänga på och byta ut, byta upp och byta logik! Gör det (och berätta hur det går)!