DET HELIGA LOPPISLÖFTET

Hösten och matpaniken verkar inte ha grabbat tag i så många än, fick kanske två tips igår. Så det blev sushi till middag.

Det närmsta har jag lokaliserat tre större och urtråkiga inköp.

En råsaftcentrifug för att lyckas göra något annat än kompott av alla äpplen, kombinerad tvätt- och torkmaskin och en frysbox. Vårt heliga loppislöfte gör i alla fall inköp två något svår. Det verkar inte finnas så många kombinerade maskiner på blocket. Råsaftcentrifug har jag inte sökt efter än och frysboxen har jag hunnit efterlysa i vårt områdes köp- och säljgrupp och lagt in en bevakning på Blocket. Bevakningar på Blocket är min bästa grej just nu. För tillfället bevakar jag följande

Hennes Dagbädd (till gästrummet)

Frysbox

Fönster med karm (vi vill ju hitta våra gamla fönster men det verkar nästintill omöjligt)

Bortskänkes Göteborg (kanske dyker nåt upp)

Pardörrar (för att på sikt kunna byta ut vår 40-talare)

Ytterdörr (för vem vet, kanske finner vi en perfekt ytterdörr någon annan kanske felbeställt)

Det finns dagar då jag febrilt googlar nya varor, tänker att ”nu beställer vi bara den jäkla tvättmaskinen” eller åker till Ikea och får en alldeles ny säng. Men det tar emot, och det är jag glad för. Det innebär att delvis min snålhet, men också loppisvanan har infunnit sig. Vår lista över saker vi behöver och som vi ska titta efter på loppis växer och krymper med tiden, en potatisskalare rikare blev vi i helgen till exempel. Och en stor emaljbalja perfekt för alla äpplen med.

Vår toppmatade 45cebtimeters-maskin funkar faktiskt än, så vi mååååste inte byta, även om jag inbillar mig att vi skulle bli lyckligare då. Men det är ju precis ingenting annat än inbillning.

DAGENS ÖVERRASKNING

Vi bestämde oss till slut för att slita bort den tjocka plasttapeten i hallen. Den lossnade enkelt men ställde oss inför problemet att vi nu måste få bort alla de sista tapetresterna som sitter på tretexen som är uppspikad över vad vi tror kan vara träpanel. Mindre roligt. Det verkar vara tapetklistret eller väta som är lösningen på det problemet, men jag orkar inte mer nu. Jag vill se framsteg och det snabbt.

Det här är verkligen min sämsta sida inser jag nu, jag kan inte koncentrera mig på en sak samtidigt. Jag vill så gärna göra allt. Jag blickar mot utsidan och drömmer om att bli av med eterniten, jag jagar dörrar och fönster när jag egentligen bara borde fokusera på den här slutspurten. Men nej.

Dock fick vi en väldigt fin och rolig överraskning när vi började strippa toaletten på tapet! Där under fanns någonting som påminde om Josef Frank!

Så nu har vi bestämt att vi kanske kan ta fram den och kanske kan vi se om någon tapetkunnig där ute kan veta vad det är för en tapet. Jag hoppas det. Även om den inte är original (förutom mönstret så är det placeringen som avslöjar det eftersom toaletten byggdes till senare än 1907) vore det roligt att få till någonting i huset som funnits förr.

ATT VARA EN FÄRG & ATT VÄLJA TAPET

Jag har hela mitt liv levt med en mamma som älskar färg. Framför allt älskar hon grönt. I alla former. Det har gjort att jag också fått en del grönt, och indoktrinerats i det här gröna. Dessutom har hon inte varit överförtjust i blått, vilket gjort att jag aldrig uppfattat mig själv som en blå person.

Efter att ha tagit hem några tapetprover, och konstigt nog alla i blått, fick jag inse att jag är en blå person, i alla fall i vardagsrummet när det ska hänga ihop med en brun kakelugn.

Och kanske är det så, att jag inte är någon speciell färg, utan att allt handlar om situation?

Jag gillar naturläder, men det är ju ingen färg. På möbler gillar jag mörkt trä, men det är inte heller någon färg. Till rosa tycker jag om rött, och det är ju rätt okristligt. På jackor vill jag ha leopardmönster och skor får gärna vara vita.

Där bland blå tapetprover blev det extra tydligt att jag verkligen gillar blått. Och dessutom insåg vi att Dancing Crane inte alls är någonting för oss. Fantastisk på håll, men känslan blev lite för plastig ändå. Så nu har vi bestämt oss för den här från William Morris. En klassiker. I blått.

OM VÄGGAR KUNDE TALA

idag gjorde vi sådär som vi, eller jag, lovat att jag inte skulle göra: börja med allt samtidigt. Vi, eller jag, tog tag i en del av den massiva strukturtapeten i hallen för ett tag sen, och det är ju så härligt när sånt lossnar, men projektet att få det riktigt bra är stort och ganska tungt och ibland behöver en lite avkoppling! Och vad är bättre avkoppling än att riva ut lite skåp för att hitta lite tapeter? Nej precis, ingenting. Så idag har vi burit ner en del av köket på ovanvåningen, allt för att upptäcka att väggen är i ganska dåligt skick och att golvlisterna behöver kompletteras, och ja, att golvet slarvslipats någon gång långt tillbaka. Men! Lyckan var ändå att hitta ett gäng lager (självklart med en hel del struktur) tapet att drömma sig bort bland! Längst in den första jugendtapeten, och över det en otroligt gullig liten rostapet, kan det vara 40-tal?

Hur vi ska göra med det här nu återstår att se, vi funderar på att i framtiden göra något så okristligt som att sätta upp en vägg för att utvinna ytterligare en barnkammare. Vilket visserligen är helt onödigt just nu eftersom Stickan sover kloss an oss i dubbelsängen…

OÄNDLIGT MED STRUKTURTAPET

Ja, här står jag våghalsigt (fått mycket skäll i Byggnadsvårdsgruppen på Facebook på grund av denna våghalsighet, men bästa svaret kom från någon som ifrågasatte hur hemmafruar satt upp gardiner i fönstret i all evighet, och där stannade diskussionen) men sak samma: det var bra för jag fick loss tapeterna. Nu sitter en stark plasttapet kvar som verkar ha blivit övermålad och som dessutom luktar ganska konstigt.

Vi diskuterar lite hur vi ska göra med den, men det är svårt, vi kommer kunna måla rakt på den, men samtidigt så vill vi ju inte ha kvar den egentligen. Dessutom verkar det vara någon typ av skiva som sitter under, och jag är självklart nyfiken på vad sjutton som finns under den. Kanske pärlspont? (Även det kan en få skäll för i byggnadsvårdsgrupper: fäblessen för pärlspont). Eller så blir det bara sämre av att riva mer, det är alltid den där balansgången, och än så länge är jag inte så bra på den, tyvärr.

Idag fick vi också frågan av min vän Malin Lernfeldt om vi kunde tänka oss att vara med i Byggnadsvårdstidningen och prata lite om hur vi känner och tänker kring det här med att få lov att förvalta ett mer än 110 år gammalt hus. Vi tackade ja i någon typ av skräckblandad förtjusning, att säga högt att vi vill försöka oss på byggnadsvård innebär också en annan typ av ansvar och kanske lite större samvetskval om vi väljer att gå mer moderna och snabba vägar någon gång.

ÄNTLIGEN MED VARDAGSRUM!

Igår tog vi bort slussen och all plast.

Plötsligt var den härliga rymden på första våningen tillbaka, nu går det att springa runt-runt-runt, vilket självklart redan har provats på och det finns ytterligare dörrar att klämma små fingrar i (inte provats på än, tack och lov!).

Nu har väggarna visserligen ingen färg, den här vita oljegrundfärgen som vi fått stänga inne allt gammalt med är verkligen ofärgad, men eftersom jag får nippran av att inte ha ”hemmakänsla” har jag likväl spikat upp tavlor och hyllor på väggarna. För om vi ska vara riktigt realistiska så kommer jag nog vända i valet av tapet innan vi ens kommit oss för att ta in offerter på själva tapetseringen. Lägg till att jag börjat jobba nu, och det här med hemmafix kommer med största sannolikhet gå lite långsammare framöver.

BLAND LINOLJEFÄRG & TAKPANNOR

Vi fortsätter slipa och har äntligen hittat en hantverkare som vi känner att vi kommer överens med.

Ett gammalt hus kräver sina hantverkare, jag tjatar på om att linoljefärg funkar på plåtarbeten, och egentligen är det nog det enda vi inte är helt ense om. Ikväll ska jag leta upp det partiet i Stora boken om byggnadsvård och visa Love.

Att fixa hemma med en 18-månaders virvelvind kräver sin planering, ett tillfälligt myshörna löste de flesta av våra problem idag.

Fördelen med att ha bestämt sig för hantverkare är att vi också har lite mer av en tidsplan nu. Det blir takrenovering i maj eller juni, och tills dess behöver vi antingen bestämma oss för en ny panna, eller fortsätta vårt detektivarbete och hitta mer av den gamla pannan. Att fabriken stängde 1912 är lite av ett problem, och att den är norsk är ett annat… men men.