TAKOMLÄGGNING VECKA 2

Det tog inte mer än några timmar innan vi tvingades inse att vår takfotsränna inte var i sånt underbart skick som vi hoppats på.

Idag blev vi, på samma tema, varse om att vi kommer tvingas besluta oss för vilken väg vi ska gå ganska snabbt. Takfotsränna eller hängränna. Jag som har drömt om våra takfotsrännor har under dagen burit på en sorg, gud vad löjligt det låter, men jag har varit uppriktigt bedrövad över det här. Jag vill h takfotsrännor. Jag vill ha de gamla och jag vill inte behöva ta några beslut alls i den här värmen. Men så funkar det ju inte, såklart.

Så nu sitter vi här, kanske blir det hängrännor ändå, det finns ju ytterligare en sak som spelar in i den här diskussionen. Priset. Mina takfotsrännor kostar oss runt 50 000 kronor. Ska man vara fin får man lida pin, visserligen, men hängrännor kanske inte är så dåligt ändå. Så länge jag får mina skarprörsvinklar.

Allt handlar ju mest om yta, även om det känns tråkigt att erkänna. Samtidigt har vi gjort så mycket nu för att behålla husets utseende, tvättat takpannor och tagit fram färger. Kanske är det ren idioti att inte fortsätta nu då. Vi har tills imorgon på oss. Och då ska vi dessutom ha bestämt färg på så väl rännor och koppar som rör.

REGN MOT MITT FÖNSTER

Det här vädret va, det kan få mig så ur balans. Inte för att jag blir omåttligt nedstämd eller ledsen, men det får mig att tänka. Regnet efter flera veckors hetta för alltid med sig någonting, tankar och kval.

Igår fick vi reda på att Stickan kommit in på vårt förstahandsval vad gäller förskola, det gjorde mig så glad. Efter ett halvår på en tillfällig förskola har han nu kommit in på den vi hela tiden hoppats på, den vi gått förbi, cyklat runt, drömt om. Inte för att jag vet hur en sån här dröm egentligen uppstår, men jag har liksom bildat mig en drömbild av promenaden dit, samtalen på vägen, dagarna med pedagogerna och deras tankesätt. Så i höst blir det en ny promenad, nya vänner, ny inskolning. Det kommer bli bra, och det känns så skönt att hamnat nära hem.

Som alla andra oroar jag mig över om det här var sommaren vi fick, men ju mer jag tänker på det, desto mindre ledsen blir jag egentligen. För oron kommer nog egentligen av oron att inte ha tagit tillvara på tiden, men när jag tänker tillbaka på det så har vi gjort det ändå, ätit glass, tvättat pannor, lekt ute, plaskat i barnpoolen. Ungefär så mycket som en kan önska av en sommar, om än en sommar mitt i Maj.

Nu ska jag ta på mig keramik-kläderna och ta mig ner till verkstan. Idag bör jag ha minst fem saker att glasera och lera att få till några nya krukor. Igår sålde jag mina första två.

TVÄTTA, TVÄTTA 3000 PANNOR

Nästan varje kväll sen i torsdags har det sett ut så här. En som jobbar, en som nattar. Jag tar Stickan för att Love ska kunna jobba med pannorna.

Efter att ha tvättat dem ska de nu snart upp på plats igen. Om det slutar åska någon gång, för mitt i sommarhettan åskar det plötsligt. Jag hoppas att taket klarar sig. I natt vaknade jag av regnet, väckte Love i panik som sa att allt skulle vara okej ”förhoppningsvis även kring skorstenen. Jag har inte vågat se efter, utan håller mig i köket.

I hallen står projektet stilla, jag överväger något så icke-kosher som att köpa gipsskivor och bara bli av med skiten. Det känns som att vi börjar bli lite desperata efter synliga framsteg. Det är så otroligt svårt att skynda långsamt, men allt jag vill är att få lite färg på väggarna och känna att någonting prickats av på att-göra-listan. Men kanske får det vänta tills taket är uppe. Att vårt trapphus blir pannbeklätt kanske kan väga upp att vi tvingas ha hängrännor istället för takfotavrinning. Egentligen inte, men jag har lovat Love att sluta älta det och bara gå vidare.

VARJE DAG : TRE ANDETAG

Min syster delade med sig av ett tips kring andning för några månader sen, att varje dag tänka på tre av sina andetag. Det låter så banalt, och lät så banalt att jag nästan fnissade högt första gången hon sa det, men efter lite eftertanke insåg jag att jag aldrig tänker på min andning. Nej det är bara den där reflexen som finns där, det livsnödvändiga, men ack så reflexmässiga. Det bara sker. Det går knappt att tänka på andningen utan att sluta andas. Det är som att jag blir lite perplex av tanken att jag helt enkelt stannar upp.

Men, de där tre andetagen, jag glömmer dem oftast, i alla fall fram tills dess att jag ligger i sängen. När kvällen susar i öronen kommer jag på dem. Just det! Andningen. Så då, i stunden, tar jag tre andetag jag verkligen tänker på, funderar över och låter ta plats.

De där tre kvällsandetagen har blivit min rutin, jag måste ta dem för att somna, jag måste ta dem för att få bort mina grumliga tankar. De jag inte riktigt sorterat ut, men som finns där och pockar på uppmärksamhet.

Ikväll tar jag de där andetagen och försöker tänka på vad som betyder någonting. Vad gör jag här, och vad kan jag göra här. Som någon typ av New Age-light. Eller bara ett försök att greppa tiden.

TAKOMLÄGGNING: DAG I

Den här söndagen har vi, som nästan alla söndagar sen vi flyttade in bara befunnit oss hemma. Det är som att söndagarna plötsligt blivit heliga, prövats, egna. Det kommer lite folk över på kaffe, wienerbröd i bersån och ett evighet vakande över Stickan som inte får gå för nära kanten.

Sen var vi nog lite extra behov av lugn eftersom det idag är dagen då vi sätter ställning runt hela huset för att inleda projektet: restaurera taket!

Framför oss har vi några veckor av ställning, snickare och takläggare i trädgården, men också tvättning av varenda panna. Det hoppas vi få hjälp med i utbyte av öl, bubbel och mat under helgerna. Min enda önskan är att vädret håller i sig så vi får tvätta pannor i värmen. Och att mina pioner inte skadas, såklart.

KIRSKÅL & HÖNS

Lite våghalsigt lovade jag Anna som är kökschef på mitt jobb att leverera kirskål till torsdagens meny.

Så nu plockar jag som en galning här hemma, men något saknas mig. Hönsen.

De skulle ju passa så förträffligt mitt i det här. Eller hur?