ÄLSKA BLOCKET

Jag älskar Blocket. Inte för att jag får träffa en massa folk, det hade jag nästan kunnat slippa, och Love är den som möter de flesta som kommer hit för att köpa saker av oss.

Men den uppdelningen är ganska bra för oss ändå, att en lägger upp, skriver copy, fotar och att en står för mötet och försäljningen.

Så när det i förrgår kom upp en Norrgavelsoffa insåg jag att vi verkligen har det där som alla par i Husdrömmar verkar ha: en stark teamkänsla. Jag sköter kontakten och hyr släp, Love kör bil, bär och förhandlar. Och även om han ofta är ganska tveksam i början, så brukar det bli bra i slutändan. Se bara på den inte färdigmålade bokhyllan! Efter en trevlig tripp till Dalsjöfors lyckades vi få tag i fyra hyllor helt perfekta för vårt ändamål. Sen att han väl tyckte att vi kunde ha synkat hämtningen av hyllorna med hämtningen av vårt otroligt tunga badkar på samma ort någon månad tidigare är ju en annan sak…

Så nu har vårt blå rum fått en blå soffa, och vi har med andra ord en rosa soffa att sälja av. Och ett soffbord i mässing & glas och en soffgrupp i rotting. Och en barnsäng. Vi har ganska långt kvar tills ”En in en ut” är applicerbart på källaren, utan det finns ett visst överflöd en våning ner. Och visst, mitt köpstopp kanske inte är helt intakt. Men det viktigaste jag vill åstadkomma kring köpstoppet är en medvetenhet och eftertanke kring snabba onödiga köp av främst dåligt producerade kläder eller ”fynd” som inte har någon plats.

Hade ni inte beställt en liknande soffa? Jo, det har vi, och vuxnare möblering med två likadana soffor kommer vi nog aldrig ha heller. Men någon gång är det ju dags att växa upp.

FYRA PLAGG PER ÅR

Ganska länge nu har jag försökt att liksom inte bara shoppa loss. Inte handla för att slappna av. Att behandla secondhand som vår primära butik har vi jobbat på länge, men ibland jagas jag av att jag ”bara måste ha” en viss alldeles ny tröja eller kjol eller så.

Så när jag läste att Emilia Vicenta tänkte ta en månad för att prata om secondhand, loppis och återbruk så kände jag att jag hakar på. För precis som Emilia älskar jag ju fina saker. Jag vill omge mig av fint. Jag vill klä mitt barn gulligt och jag kan få ett otroligt habegär av att se en snygg tröja på någon annan och vilja kopiera stilen rakt av. Men samtidigt så skaver det ju. Innan har jag ju skrivit om ifall det går att älska inredning och samtidigt värna miljön.

Jag försöker flyga så lite som det går, och det går ju at tomte flyga alls, ungefär. Jag försöker ta tillvara på vad vi har i trädgården, handla ekologiskt och släcka ljuset när jag går ut från toaletten. Men just mitt intresse för att köpa saker. Men också det sjuka i att jag lätt kan känna någon slags ro när jag går i affärer, när jag drar kortet, när jag tar påsen i hand. Det måste bort.

Inspirerad av Signe Siemsen tänkte jag att jag skulle försöka lova mig själv att bara köpa fyra konventionella plagg per år, ett per säsong. Resten loppis, eko, schysst producerat eller omsytt. Sy själv får jag självklart göra, ärva, köpa loppis, låna. Men inte gå till kedjorna och storhandla.

Med några undantag:

Strumpbyxor

Underkläder (men allra helst GOTS-certifierade då, även om trosor är världens djungel och de måste vara sköna och bra under kläderna)

Kanske lyckas jag inte alls. Kanske blir det ett nytt liv.