EN STUND PÅ JORDEN//ETT ÅR PÅ EKEBO

Att det gått ett år. Jag har så otroligt svårt att greppa det. Den. Tiden. Den liksom rinner iväg. Inte så där vuxet som andra säger ”det går fortare sen” utan mer utom kontroll och referenspunkt. Hur mycket hinns det på ett år? En flytt, ett nytt tak, nästan en hel graviditet, ommålning, rivning, inskolningar, jobb-byten (tre!) och så livet då. Tusentals äpplen, hundratals koppar kaffe, oväntade besök och övernattningsgäster.

Jag tror det här året har varit bland våra bästa. Att plötsligt bli så rotad, känna sådan trygghet, hitta hem har gjort vår relation till en helt annan. Likt en självhjälpsbok har jag så otroligt många mornar och kvällar tackat livet. Den här platsen är vår.

Vi firade med att köpa extremt mycket rödfärg och idag kommer vår hantverkare hit för att se över fasaden. Huset firas som sig bör med andra ord: med hopp om framtiden.

HALLDRÖMMAR

Vi har en lite hall som förr var en svale. Eller egentligen är det nog fortfarande en svale, men vad den absolut bombsäkert är, så är det tråkig.

Såhär hade de förra ägarna det:

På övervåningen:


En mintgrön farmorstapet och sen ingenting mer. För att få till lite mindre läkarmottagning-för-äldre-känsla har vi monterat in en liten liten klädhängare och satt upp en gammal vinröd rakspegel. Just den röda färg som vi senare vill måla husets detaljer i, som dörr- och fönsterfoder. Så nu funderar vi på att ta in den känslan in i själva hallen också.
Med den här klassikern:

Och sen få till en sån här härlig biostol att använda när koppel ska knäppas och skor snöras.


Foto från Emma Sundh