VAD JAG HADE SAGT OM JAG FICK KOMMA TILL DEBATTEN OM FEJK-PR: VEM HÖR DE SOM TRIGGADES AV FRISK&FRI-KAMPANJEN?

Idag är det debatt på ADA. Jag fick frågan om att vara med, men det blev någon annan än jag i slutändan. Istället sitter jag hemma och äter en sån färdig-fiskgratäng som jag värmt i ugnen för att det ska vara lite lyxigare än om jag hade gjort den i en mikro (nu har jag ingen mikro dock).

Men. Hade de inte valt någon annan, då hade jag sagt det här:
När Shout säger att Frisk&Fri har fått många nya medlemmar och nu får vara med i debatten: GRATTIS!
Och så hade jag tillagt: Men de som upplevde kampanjen som en trigger. De med en problematik som såg bilden som en pik eller inspiration? De som tog åt sig och som inte hade någonstans att vända sig och där Frisk&Fri kom ut som avsändare för sent.
Vad känner de idag? Hörs de?

När någon säger att Tommy Nilsson- Black var kul: Jo, lite kanske.
Om du bortser från att journalister var så svältfödda att de inte kunde se bortom det uppenbara. Att PR-personen Lina Thomsgård var en av de första att twittra ut det. Och att hon i veckor twittrat till och om Tommy Nilsson innan. (Ja, jag kan skryta med att jag direkt sa att Tommy Nilsson var så dåligt sminkad och att just Lina T var för snabb på bollen för att det skulle vara sant.)
Vi kan enas om att det är en varningsklocka. Kolla dina källor. Ifrågasätt. Tänk hela tiden OM.
Sen kan vi enas om att AIK-delen av kampanjen var mycket roligare.

Du kan fejka hur mycket du vill.
Ibland blir det kul. Andra gånger inte.
I jakten på det äkta är det lätt att fejka. Det går fortare och känns roligare när en väl håller på.
Men de riktiga historierna är de som fastnar bäst.
Då slipper vi också ta diskussionen om diskussionen.

För de som är viktigast i den här diskussionen är de som ska bli hjälpta av Frisk&Fri. De som triggades av deras egen organisation.

Tidigare har jag skrivit det här i ämnet.
En PR-kupp är alltid en PR-kupp. 

Om Miss Skinny inte varit en PR-bluff//Att känna sig tjock.

Du kan också läsa Brit Stakson som skrivit om det här.

ATT KRAMAS IHJÄL+BÄNKA ER FRAMFÖR TV:n

Bild 2013-10-10 kl. 20.04 Bild 2013-10-10 kl. 20.03 #2

Ibland vill jag bara krama ihjäl den lille skrutten. Speciellt dagar som denna, när han alldeles supersnäll, sköter sig och inte är det minsta sur.
Nu är jag pirrig som sjutton för om en timme är Charlotte med i Debatt. Mycket mer nervöst än när jag själv är med.

Nu bänkar vi oss.

EN TAXI 20:15 OCH ETT HÅR SOM SKRIVER EFTER OMVÅRDNAD

Senast jag var med i Debatt tyckte jag det blev så rumphugget. Så jag bestämde att jag inte skulle vara med mer på ett tag, även om jag tycker att jag ska vara med så mycket som möjligt och alltid ge ett genusperspektiv på saker. Jag tycker det och jag kämpar för det, men ibland så känner jag bara = nej fan heller idag pallar jag inte.
Men jag ändrade mig i måndags när Kristina Hedberg frågade. För Miss Skinny och PR-kupper är liksom något jag verkligen vill prata om. Det är viktigt. Och det är sorgligt att analysen saknas så ofta. Att det liksom faller bort så många gånger att tänka till och försöka förstå.

Så nu sitter jag är, på ett tåg i ilfart tillbaka till Göteborg, inser att mitt hår behöver tas om hand och att min hund måste ha hundvakt, men det kommer gå bra. Allt går alltid bra.

Bild 2013-10-03 kl. 12.50 #2

BLI SMAL! BLI SNYGG! VAR SNYGG! TÄNK INTE! AGERA! GÖR NÅT! TA EN PROMENAD! GUUUUUUUD

Jag läser på inför ikväll. Jag provar kläder inför ikväll. Jag ska sitta i Debatt igen. Prata om dieter.
Jag är så urbota trött på dieter och alla dess förespråkare. Jag chattar med Emmy om den ansökan till en kortutbildning jag söker. Jag vill komma in. Jag vill ha ett fast jobb. Jag vill göra något och jag vill vara bra på det jag gör.
Så många viljor. Så få chanser.
Jag har en slips i håret dagen till ära. Kanske kan bli nåt mode snart. Då var jag en early-adaptor.
Bild 2013-09-05 kl. 15.44 #2

Ikväll gråter jag inte för att min kille inte är här, utan för att så många far så illa och förnekas

Att vara mobbad innebär en kris.
Någonstans, någon gång, inser du att du är mobbad.
Det kan komma år senare, när en psykolog förklarar att du mobbats.
Eller några dagar efter att huvudet tryckts ner i toaletten.

Men någon gång kommer den, krisen och insikten.
För innan dess: förnekelse.

Det finns mängder av anledningar till förnekelsen.
Som att inte ligga sina föräldrar till last.
Som att inte vilja vara ”den”.
Som att inte vara svag, för ingen ska förlora.

När insikten kommit händer det att en vågar prata om det. Det händer att orken att prata om det finns.
Kanske med en förälder, en rektor, en lärare, någon annan vuxen, eller kanske en vän som finns någon annanstans.

Och det är liksom nu det blir så svårt.
Att först ha förnekat det hela, sen hittat fel och skuldbelagt sig själv.
Jag får inte vara med för att jag har konstiga jeans.
Jag har ingen att vara med för att mitt namn är konstigt.
Det är för att jag inte ser ut som alla andra som de skriker efter mig.
Eller för att min pappa inte har något jobb.

Det är ett helvete att komma till insikt om att en mobbas.

Men helvetet kommer över en igen när det förnekas av andra.
Att det inte hänt.
Att det var ett pojkstreck.
Att det egentligen är avundsjuka.

Eller som på Debatt ikväll.
Där en förälder säger till en kille som berättar om tortyr att hon minsann vet att ingenting händer på Lundsberg.
Då gråter jag. För där sitter han, modiga modiga killen, och vågar berätta och så har en vuxen människa mage att förneka honom hans upplevelser, hans ångest, hans liv.
Du borde tamejfan skämmas männska! Inte för att du skickar dina barn till Lundsberg utan för att du förnekar en ung människa hans rätt till hans historia.

 

BLABLABLA ALLA ÄLSKAR MIG//SAKER JAG ÖNSKAR ATT JAG SAGT/GJORT

Detta är sista gången jag tjatar om det här, jag lovar.
Men jag har funderat och pratat och ältat med vänner och bekanta under helgen och jag har insett att det finns lite olika åsikter kring allt det här.
Nakenheten, till exempel!
Att folk har sånt problem med den, det trodde jag inte, i alla fall inte efter Naken-Janne i Farmen. Och jag menar. Han, Naken-Janne hade ju verkligen varit en bra person att ha haft med i Debatten, om det handlade om Nakenheten.
Nu var det ju inte det, utan det handlade om BEDÖMANDET av kvinnans kropp där hon var försvarslös och röstlös.
För kvinnorna i Blachmans program FÅR inte säga någonting.
Redaktören som var med i Debatt sa att de ler och är glada. En del av männen i Debatt sa att MÄNNEN i Blachman var de som var nakna, men det är inte det som det hela handlar om ju.
Jag ångrar att jag inte var hårdare där.
Och jag ångrar att jag inte sa till han som sa att ”vi kommit långt, att man på 70-talet kunde våldta kvinnor hur som” och sen någon minut senare tycker att vi är tråkiga ”som inte vågar vara nakna längre, på 70-talet gick folk alltid nakna”
Jag hade gärna dragit parallellen där direkt, frågat honom om han inte hörde hur idiotisk han lät där när han hyllade ett naket årtionde för att sen benämna det som ett våldtäktsparadis.
Också roligt att personen INTE ser att barn inte vill duscha tillsammans pga att de blir fotade och förnedrade pga att vuxna människor tycker att det är OK i och med att de gör dethära Blachman-programmet gång på gång.
Kroppar är OK att kommentera/bedöma osv osv. Och när vuxna ser det på TV så bekräftas det ju bara att det faktiskt är OK och godkänt, i Danmark till och med av staten.

Men okej, nu ska jag sluta tjata om detta.
HEJDÅ!
För den som skulle ha missat går det att se hela härligheten HÄR.

DANCE TO THE LOOP

Ibland kommer det fram sån bra musik till en.
Som denna fantastiska.
Ikväll ska jag spela skivor på Yaki-Da, det kommer krävas en kraftansträngning att ta sig upp ur soffan känner jag nu. Den är ju så skön när allt kommer omkring.

Jag tänker fortfarande på gårdagen. På saker jag kunde sagt och gjort och saker jag inte borde sagt.
Jag vågar inte titta på spektaklet.
Istället borde jag verkligen duscha. Det luktar gammal kropp någonstans. Kanske är det gräddfilen eller chipsen. Eller så är det den där blomman i Botaniska Trädgården. Det kan ju vara lite vad som helst faktiskt. Eller så har jag bara fått något konstigt i näsan.
Medan jag duschar kan ni ju lyssna på denna.