DET FINNS INGEN SMYGRASISM.

Inledde dagen med detta:
Skärmavbild 2014-01-19 kl. 16.23.41
Skärmavbild 2014-01-20 kl. 20.39.37

Jag skäms. Jag skäms över detta vider.
Eller varför skäms jag egentligen? Skäms, det gör en för en själv, som min mamma brukar säga.
Men det kliar. Jag orkar inte mer. Det gör mig så förbannad att armarna bara hänger längs med sidorna och jag kan inte bestämma för om jag ska be honom stanna i Ungern och aldrig mer komma tillbaka, om jag ska skrika eller om jag ska ignorera det.

Det är det lilla i det stora som stör mig mest, hur det är okej att bekantskapskretsen blir mer inskränkt, att fler rasistiska (andra hade skrivit smygrasistiska, men vi kan väl skippa det ordet. Antingen är du antirasist eller så är du rasist) kommentarer tillåts, att det blir vardagsmat, att det faller mellan stolarna, sopas under mattan, accepteras. Hur fitta och hora kan få bli såna vanliga ord från folk som anser sig vara feminister.

Jag orkar inte mer nu.
Det enda som ger mig hopp är att om mitt twitterflöde vore Sverige, då hade det bara funnits ett parti i riksdagen efter valet i september. Och det partiet heter Feministiskt initiativ.

EN TAXI 20:15 OCH ETT HÅR SOM SKRIVER EFTER OMVÅRDNAD

Senast jag var med i Debatt tyckte jag det blev så rumphugget. Så jag bestämde att jag inte skulle vara med mer på ett tag, även om jag tycker att jag ska vara med så mycket som möjligt och alltid ge ett genusperspektiv på saker. Jag tycker det och jag kämpar för det, men ibland så känner jag bara = nej fan heller idag pallar jag inte.
Men jag ändrade mig i måndags när Kristina Hedberg frågade. För Miss Skinny och PR-kupper är liksom något jag verkligen vill prata om. Det är viktigt. Och det är sorgligt att analysen saknas så ofta. Att det liksom faller bort så många gånger att tänka till och försöka förstå.

Så nu sitter jag är, på ett tåg i ilfart tillbaka till Göteborg, inser att mitt hår behöver tas om hand och att min hund måste ha hundvakt, men det kommer gå bra. Allt går alltid bra.

Bild 2013-10-03 kl. 12.50 #2