TROR DU PÅ GUD?


(bild på mig när jag googlar)
När ni googlar mig, vad vill ni då få reda på?
Vad jag äter till lunch? Idag indiskt, men annars oftast matlåda.
Vem lagar din lunch? Min kille, han sköter matlagningen och det mesta i hemmet.
Tycker du att ni lever jämställt? Nej, det är jag som är den klassiska mannen, jag jobbar 8.30-17, lite till efter det, går iväg på någon ”grej efter jobbet”, jag satsar på karriären, har en utbildning (2 år+1 år fria kurser). Om helgerna gör jag det som faller mig in.
Varför heter du som du heter? För att mina föräldrar ville det, fattar du väl, de tyckte det var fint, vacker till och med skulle jag nog säga.
Gillar du ditt namn? Ja, fast det har jag inte gjort så länge, ajg ville gärna stava det med Z när alla andra stavade sina namn med två K, som Rebekka, Kikki och så. Nu gillar jag det så mycket att det känns jobbigt att döpa mina egna barn, jag kommer alltid att överglänsa dem.
Vad jobbar du med? Jag är copywriter, det kan enkelt förklaras med att jag skriver reklam, kommer på reklam, skriver manus och strategier och tänker hela dagarna. Det är inte jag som är anställd, utan min hjärna, det är så jag ser det.
Tänker du donera dina organ om du dör en plötslig död? Nej, eller jo, men inte hjärnan. Går det ens att donera hjärnan? Jag donerar inte hjärnan eftersom det den som är jag, jag ser hellre att den läggs i ättika eller något annat som bevarar den och att den sen ställs ut på Naturhistoriska här i Göteborg, det är mitt favoritmuseum.
Är du en sån internet-native? Ja, det kan ni säga, och det är så eftersom jag minns 56k-ljudet som om det vore en vaggsaga, att jag öppnade kartongen till min första egna dator när jag var 5 och farmor utropade: Åh en elektronisk skrivmaskin! och slog ihop händerna.
Spelar du skivor? Ja, det gör jag, det är så fruktansvärt roligt att pracka på andra min musiksmak och jag älskar att dansa och sjunga med i låtar jag kan, och jag älskar att andra ser upp till mig. I ett DJbås är allt detta tillåtet i en kombo, därför gör jag det.
Är det svårt att vara DJ och tjej? Krångligt att få spela ofta tycker jag, och att bli tagen på allvar. Det krävs så mycket teknik för att bli accepterad som tjej.
Hur träffades du och din kille? Vi träffades på Kino, egentligen träffades vi innan, men han försöker inte tänka på det och han vill än mindre tänka på att han då sa att han gillade mig trots att vi inte kände varandra alls, än mindre att jag visste vad han hette. Men vi träffades ute, gick hem och sen blev vi ihop. Inget nätdejtande eller spel alls.
Är du feminist? Ja.
Tror du på Gud? Jag hade så gärna velat, jag har försökt och övat och testat och allt som går för att försöka tro, men jag kan inte lägga mig i någon annans händer.
Vilka tidningar läser du? Svenskan, Allt om Historia, Filter, Resumé, Dagens Media, Aftonbladet.
Varför slutade du på Nöjesguiden? För att det inte fungerade.
Kan du inget annat än att skriva? Nej, ungefär inte, jag kan självklart de här basala sakerna, som gå, stå, ligga, se, äta osv, men rent yrkesmässigt är jag bäst på att skriva och sälja saker. Och vara trevlig.
Är du dryg, jag har uppfattat det så? Ja, jag har hört det, att jag uppfattas som det, det är tråkigt när folk som inte käner mig tycker det, om vi bara träffats en gång eller så, som han som jobbade på samma tidning som jag, men som själv aldrig hälsade och sen skrev om det i en blogg. Det var olustigt. Om någon som jag känner säger det känns det tråkigt på ett annat sätt, men mer ja, förståeligt.
Tror du att du kommer bli lycklig i slutet? Ja, det kommer nog, så småningom. När jag lärt mig att det inte handlar om att nöja sig utan om att vara glad för det lilla.

ATT LEVA SITT LIV GENOM NÅGON ANNAN

Jag gjorde det förut, och igår tänkte jag lite på det, varför jag tänkte på det? För att jag träffade Sandra. Sandra är en av de finaste människorna jag vet. Hon är smart och rolig och hemskt duktig. Vi träffas inte så mycket längre, för vi umgicks när jag var tillsammans med någon. Dendär någon var bästa vän med Sandras Någon, så då blir det ju ofta att man kanske inte ses så mycket mer.

Igår pratade Sandra och jag lite om livet, hon kom från jobbet när jag fortfarande jobbade, vi kramades och hon sa att jag ska tänka att jag själv gjort allting jag går igenom nu. Att jag har mig själv att tacka. Att det jag som skriver så att fingrarna blöder och att det är jag som har gjort så att jag ens har en chans att göra allt jag vill göra. Det känns häftigt. Det känns så häftigt att jag inte vet riktigt vad om jag ska vara ärlig.

Och då tänkte jag på det, hur mycket och hur länge jag levt genom andra. Hur länge jag fått bekräftelse för att jag varit med någon som varit någon. Eller inte varit någon, men det var liksom min mätare på lycka. Att vara med någon.

Därför kändes det ganska häftigt igår att sätta sig på bussen från MarreLarre, ut till Essingen och krypa ner i sängen helt ensam, och känna att det faktiskt är riktigt skönt. Och att det kommer gå bra ändå.

Och vips! en dag så kanske jag träffar någon, någon som jag kommer tycka om alldeles extra, men då vet jag att jag tycker om mig själv också.

Tack mig själv!

(Åh, nu lät jag lite som Blondinbella, men jag bjuder på det känner jag.)