NÄR PANIKEN TAR ETT STRUPGREPP OM EN

Sommaren lunkar på, eller rusar på. Det är som det brukar vara.

Tills spisen går sönder och det visar sig att syllen är bra murken.

Nu står vi här. Jag inbillar mig att huset lutar mer och mer, att vi kommer ramla genom golvet i sovrummet ner i vardagsrummet. Jag somnar med oro och vaknar med ångest.

Kanske är det precis så här det är att ha ett gammalt hus, men just nu är jag på gränsen att börja spela okontrollerat på Lotto eller Triss för att kunna dryga ut kassan.

Jag älskar det här huset, men det tar snart kål på mig.

NAIVITETENS ANSIKTE

Alltså förra året i såg vi att vi hade en mus i huset. Då skrev jag om det som något härligt. En lite. Mus gjorde ett hus. Ungefär. Tog det med ro.

Love fångade musen. Musen försvann. Gott så.

Sen så kom en ny mus i våras. Den hade varit här och kalasat lite en helg när vi var borta, och när vi satt i soffan promenerade hen sakteliga genom vardagsrummet mot köket. ”Bry er inte om mig” tänkte musen och försvann.

Love löste det igen.

Så gick det några veckor och så insåg jag: nytt bajs, så Love fick rigga lite fällor.

Och igår släppte han bomben. Det har inte bara varit tre möss. Det har varit möss nästan varje dag i perioder. Men säg det har inte jag förstått för Love har gått ner i förväg, plockat undan fällor och städat.

Här sitter jag. 31 år ung, tvåbarns mor och trodde på allvar att vi haft en mus, tre gånger.

KÄRLEK ÄR EN VÄRMEPISTOL & EN FÄRGSKRAPA

Jag fick en kärlekspresent i söndags. Och nu tror ni kanske att jag skojar, men jag blev så otroligt glad.

De senaste dagarna, nej veckorna, har jag kämpat mot tristessen och avsaknaden av ork. Och varje dag har det varit som att den gamla pärlsponten har hånat mig när jag gått förbi på väg in genom ytterdörren.

Hejdå med det! Efter att ha köpt virke till en gigantisk pallkrage kom han inte hem med bara virket, utan också med en värmepistol och en riktigt bra skrapa. Värmepistolen är egentligen primärt för keramikverkstaden, men efter att ha hört att ”skrapa vägg utan värmepistol tar sönder kroppen och knoppen” från någon visare än jag själv så insåg jag att det inte var så dumt att sätta på en P1 Dokumentär och sen bara köra.

Så, hejdå sofflock, hej veranda!

EN STUND PÅ JORDEN//ETT ÅR PÅ EKEBO

Att det gått ett år. Jag har så otroligt svårt att greppa det. Den. Tiden. Den liksom rinner iväg. Inte så där vuxet som andra säger ”det går fortare sen” utan mer utom kontroll och referenspunkt. Hur mycket hinns det på ett år? En flytt, ett nytt tak, nästan en hel graviditet, ommålning, rivning, inskolningar, jobb-byten (tre!) och så livet då. Tusentals äpplen, hundratals koppar kaffe, oväntade besök och övernattningsgäster.

Jag tror det här året har varit bland våra bästa. Att plötsligt bli så rotad, känna sådan trygghet, hitta hem har gjort vår relation till en helt annan. Likt en självhjälpsbok har jag så otroligt många mornar och kvällar tackat livet. Den här platsen är vår.

Vi firade med att köpa extremt mycket rödfärg och idag kommer vår hantverkare hit för att se över fasaden. Huset firas som sig bör med andra ord: med hopp om framtiden.

UNDER TVÅ LAGER FULT

Åh det blev en sån otroligt fantastisk fredag. Efter att igår ha fått hjälp av min pappa fick vi äntligen in vår ”nya” ytterdörr vi köpt på Hus till Hus i Alingsås, och efter att ha kastat i oss sushi bestämde vi att nyttja fredagen för att ta bort den träpanel som vi haft ute på verandan och som vi behövde ta bort för att kunna sätta upp pärlspont.

Men så hände det som bara går att önska sig: panelen var kvar! Ingen ny pärlspont behöver sättas upp utan det räcker med att den gamla skrapas och målas.

Efter en vecka med kvällsjobb var det så skönt att se att vi imorgon inte beter stressa till Bauhaus för att köpa pärlspont, och klockan 20 låg jag nerbäddad under två filtar framför de två sista avsnitten av Retribution.

JUL I VÅRT HUS – en verklighetsflykt

Det är november. Knappt halvvägs. Jag vet det, men ändå kan jag liksom inte hålla mig. Jag tänker bara på jul.

De julskyltar ju i stan, så kanske kan jag också börja snart. Eller borde vi vara traditionsenliga och vänta till första advent. Eller kanske tills snön kommer, men för det finns ju inga garantier, trots att den låg stilla nästan hela vägen till april sist.

Mest är det nog en verklighetsflykt från presenningar som står och blåser, en dörr som är halv utmonterad och omålade väggar. Vi skulle ju göra så mycket tills jul. Hinna med så mycket. Nu funderar jag på att övertala ett gäng vänner (om vi har kvar några efter våra djävuls-flyttar) att komma på målarfest och på så sätt få in färg i vardagsrummet innan julafton. Fast vi borde tapetsera. Det är ju det vi drömmer om.

Men än så länge ligger jag bara på soffan och tänker på den här veganska gravade laxen jag tänkte laga, den här salladen, kålroten som typ alltid blir bättre i tanken än i verkligheten och så saffranspannkakan vi åt redan i somras. Ett väldigt matfokus inser jag, men jag drömmer om dofter, värme och kryddor. Och om att komma på en riktigt bra present åt både Love & min pappa. Gärna hållbart eller loppat, personligt och eget. Något som kommer användas, slitas och älskas. Styrbjörn ska få minimalt med presenter, om bara något år lär han väl börja räkna paket och då är fridens tid förbi, så vi passar på.

DET BLIR ALDRIG SOM EN TÄNKT SIG

Vi hade ju planerat att göra om golvet på verandan och toaletterna. Samt fokusera på vår hiskeliga hall.

Jättebra plan kände vi, lagom stor, men framtiden i sikte. Men så brakade ju kökstrappan ihop och vi fick prioritera den, och när vi nu äntligen skulle göra verandagolvet ja, då visade det sig att verandan var rätt rutten.

Så det lilla projektet blev det stora.

Så nu har vi brutit upp, dragit ut spik och eldat upp det gamla undergolvet i kakelugnen.

Dessutom har vi hittat lite gamla reliker från förr och beställt fönster, köpt dörrar på Hus Till Hus i Alingsås och nu väntar rivning av väggpanel och allt vad det innebär. Ved kommer vi ha hela vintern, vilket ju är perfekt.

Både hall och toalett får med andra ord vänta. Jag drömmer om att till jul ha installerat ny spis och fått till ett stående skafferi, men det är tyvärr inte ens i närheten av möjligt. Att inte ånga på och börja med nya saker är det allra svåraste. Jag vill drömma och börja med nytt direkt.

Om vi har tur så har vi i alla fall ett flytspacklat golv i veckan, sen återstår det att lägga ett röd-vitt klinkergolv, men det får vänta lite.