BIHÅLEINFLAMMATION & TE-DAGBOK

Efter att ha tackat de åtta fantastiska barn som medverkat i årets Smartare än en femteklassare tänkte jag alldeles för sturskt ”vad bra jag mår”. Tji fick jag.

Efter ett första besök på vår nya (eller nygamla snarare, då det var BVC redan 1987) vårdcentral konstaterades det att jag verkligen tagit ut något i förskott.

Hej Bihåleinflammation och begynnande öroninflammation! Så nu ligger jag här, men huvudet ner och bena upp, med stödstrumpor & i ett hav av näsdukar.

Efter att ha jobbat majoriteten av alla helger sen slutet av januari har jag också missat alla möjligheter till att få en semla från våra vänners fik Oizo. Men inte nu! Jag var beredd på en fight, men kom i god tid och lyckades knipa två, och dessutom inte bara det, också ett gäng tepåsar som jag blev ombedd att prova, perfekt för någon med en riktigt tråkig förkyldning.

Så, emeyu, ett temärke från Köpenhamn som gör både lös- och påste ska nu provas, sex sorter. I fin muslin-påse och helt nedbrytningsbart hölje. Bara det känns ju bra.

Jag bestämde mig för att börja med Nordic Reflection, ett svart te. För ovanlighetens skull bestämde jag mig för att följa alla instruktioner, så påsen låg i 5 minuter i 100-gradigt vatten. I vanliga fall är jag lite av en te-fegis och vill inte gärna få ett allt för mörkt te, men ska det testas så borde det ju testas på riktigt, som det är meningen.

Så, ett något anonymt te tyckte jag nog ändå, det här första. Trots 5 minuter i vattnet var det inte så smakrikt eller aromatiskt som jag hoppats på. De fruktiga ingredienserna jordgubb & apelsin kände jag knappt av, utan blev rätt förvånad när jag insåg att det var det som var det som gav de minimalt fruktiga tonerna.

Så, första tepåsen: 3/5, helt okej, men inte wow

VECKOMATSEDELNS UPPGÅNG OCH FALL

Jag har gång på gång tänkt att vi måste börja matplanera bättre. Det är där jag tror att vi gör våra största synder mot miljön. Utan planering slängs det mer, och utan planering går det mer pengar för att vi jämt bara blir sugna på saker, och inte riktigt har någon framförhållning i det hela.

Så den här veckan, vecka 36, får bli sista veckan utan plan. Och funkar det inte den här gången heller, då kanske vi får gå över till någon matkasse. Kanske att vi borde börja handla på nätet, fast då kan vi inte handla på Lidl längre, och det är utan tvekan min bästa affär. Maken till mängder av eko-val har i stort sett bara Konsum.

Ska vi försöka göra det här ihop? För något år sen fick jag mängder av tips från vänner om bra middagar. Kanske att det passar sig att göra det igen. Vi trillar lätt ner i vanliga-vardagen, med korv stroganoff, pasta bolognese, pizza, broccoli-pasta, linsgryta, potatis- och purjolökssoppa och så vidare och så vidare (rätterna med köttiga namn är vegetariska, köttet utbytt mot olika substitut). Kanske är det därför som veckomatsedeln faller i vår familj, att repertoaren är för liten och fantasilös?

Jag tänker att jag det närmsta ska göra en variant av de här Zucchini-biffarna för vi har två gigantiska zucchinis hemma som min moster odlat, den här pizzan jag förut slängde ihop lite när som men plötsligt glömt av och någon typ av chiligryta.

Posta gärna ditt bästa vardagsrecept i kommentarerna!

MIN SPRETANDE GARDEROB ÄR EN ÅTERSPEGLING AV MITT INRE

Det är onsdag, en onsdag som jag trodde skulle ha stor roll i mitt liv, dagen för mitt barns mässlings-vaccinering, en skolavslutning och lite odling och plantering. Men det blev en onsdag bland många, jag ligger med benen i luften och lyssnar på P3 Serie -Darknet och tittar på den lilla minikaktusen som växer på den större kaktusen (borde det inte heta taggtus!?). 

I helgen ska vi på bröllop och det har utlöst en klädpanik utöver det vanliga. Ska jag ha en hemsyddklänning eller det dyraste jag äger? Det lutar åt det dyraste. Inte för att det är just det dyraste, utan för att den också är en sån klänning som aldrig används annars. Just epitetet ”min dyraste klänning” kommer enbart av hur ångestfyllt men samtidigt lustfyllt det där köpet var, som ett minne av en tid som inte längre är min. 

Men klädpaniken har suttit kvar, jag försökte mota bort den genom att sy ett gäng byxor och tröjor åt Styrbjörn i helgen, men det hjälpte föga. När jag öppnar garderoben drabbas jag nästan alltid av ”jag har inget att ha på mig”-paniken. Men efter att ha chattat med Emily om just garderoben slår det mig. Att garderoben bara speglar mitt inre, att den spretar är enbart ett symptom på min osäkerhet. Jag överköper för att hitta någonting som får mig att känna mig fin och bekväm. Och att jag varje gång jag öppnar garderoben drabbas av känslan av att inte ha någonting att ta på mig, betyder bara att jag misslyckats. Mina kvicka, ogenomtänkta köp är bara minimering av bränder. Inget långsiktigt.

Det ska bli ändring, och bättre ändring än vad det hittills blivit i mitt badrumsskåp, jag lovade ju ett mer miljövänligt badrumsskåp, men världens största goodiebag från Kicks satte paus i den frågan. När sommaren lider mot sitt slut ska jag sortera, välja bort, tänka smart. Och fram tills dess: inte införskaffa onödigheter. Inga kjolar till enbart ett tillfälle, inga jackor som bara passar till en grej och inga klänningar som påminner om något jag redan har. Och så ska allt ”skönt och fint att ha som gravid” läggas undan. 

BLAND ANALA FÖRÄLDRAR OCH VÄRLDSSAMVETET

Den här texten tar avstamp i det här blogginlägget, det är visserligen inte inte första gången jag upprörs av Cissi Wallin (jag håller med henne en massa gånger också), men jag tycker egentligen att det handlar mindre om hennes handlande utan om en allmän attityd.

Innan Stickan kom så var de enda böckerna vi köpt två stycken om gifter i vardagen. Plötsligt blev jag plastbesatt och allt skulle bytas ut, tygblöjor inhandlades och vi började vädra maniskt. På loppis fyndade min mamma glasnappflaskor och jag hittade fint barnporslin i just porslin. Ingen var lyckligare än jag. När jag köper nytt, vilket sällan händer, köper jag ekologiskt. Men mest blir det loppis. Jag försöker tänka på miljön ungefär i varje steg jag tar eller gör och jag försöker att sy nya saker av gamla grejer. Som haklappar av mormors gamla lakan, eller pyjamas av Loves gamla tshirts.

På nätet frågar någon om impregnering av ett sparkskydd till bilen. Cissi Wallin skrattar och hojtar att hen som frågar kanske ska skaffa häst och vagn, istället, eftersom det är miljövänligast i jämförelse till giftbomben bilen (inte abra avgasmässigt, såklart, utan också gifterna i materialen som bilen består av). Cissi har rätt, bilen är en jäkla bov. Det är den verkligen.
Men att håna den som vill sy och funderar över om bivax kan vara en bra impregnering är inte heller rätt. För minsta lilla steg gör det hela bättre. Jag tror inte att föräldern som funderar över bivax inte förstår att hens bil är en miljö- och giftbov utan dess lika, tvärtom, personen i fråga tänker säkert ganska många gånger över hur hen använder sitt fordon i vardagen. Vem vet, kanske lånar de bilen och vill skydda den därför? Kanske handlar det om en bilpools-bil eller mormors-bil som lånas ibland? Eller så handlar det om deras egen som de använder varje dag, för att de måste, eller för att de vill. Men saken är att det spelar ingen roll.

Skämta på om giftcocktails och plastbantning på skolor, men håna inte föräldrar som försöker. Det är inte så roligt att sy något eget och sen fräsa på sånt som är skit för både dig, ditt barn och din miljö, tro mig.
Och tro mig igen, de flesta som kämpar med tankarna på miljön kämpar också med sitt eget leverne. Låt dem göra det, så kan den som inte vill det fortsätta med sitt liv hen med.

ETT GÄNG FINA EKOLOGISKA (ELLER HÅLLBARA) JULKLAPPAR

Efter att ha fått en present som inte riktigt passade oss och våra val blev det att jag sökte efter ”eko” och ”ekologiskt” på Toys R Us hemsida och hittade INGENTING. 0 träffar. När vi sen behövde åka dit för att byta leksaken förstod jag varför, plastdoften tog sig ända ut på parkeringen. I bilden hem bestämde vi att vi inte skulle skämmas för att byta ut julklappar eller andra presenter som vi vet inte kommer användas, men än mer viktigt, om någon frågar, önska oss rätt från början och hellre se att fler går ihop till en present, än flera olika.
Så här, nu, efter allt mitt tjat, några julklappar som känns lite bättre än andra. Allra bäst tycker jag om de som skänker en slant istället.

En del saker kan du göra själv hemma, andra är saker du köper, men som ändå är bättre än all härlig småskit du köper på TGR. Och för att jag inte är någonting annat än mamma just nu blir det mest tips på barnsaker.

Koka ihop själv: Första julen som Love och jag var ihop ville jag imponera på alla och kokade ihop egen fikonmarmelad, det räcker med tre ingredienser och är därför himla enkelt. Torkade fikon, citron och socker. Det är allt som behövs.


Det dyraste: känner du ett barn är det här himla fina babygymmet från Plan Toys/Lapland Ecostore något att fundera över.

Blanda själv: Till exempel kan du själv tillverka det här alldeles perfekta sköljmedlet. Sköljmedel är ju en riktig bov och om ni inte vill ha ett så starkt doftande hem kan det vara ännu bättre att göra sitt eget. För några tjugor har jag köpt fina glasflaskor med slingback-spänne att hälla upp det hela på.

Ge bort: från Playtoys/babykoncept hittar du även dessa supersöta vattensleksakerna. Nu saknar vi dock badkar, men för den som har är de en liten dröm.


Något som varar: Stickan har bara några få gosedjur hittills, varav den käraste är Janson som han numera gärna kramar om medan han sover. Vi köpte den i somras från Senger Tierpuppen/Kokobello och har längtat efter dagen då han liksom verkligen njuter av nallen. I veckan kom den dagen och nu har vi insett att vi nog snart måste köpa en Janson 2 för att ha en utifall den första skulle försvinna.

Göra själv: I veckan har jag köpt kokosolja och ekologiskt rörsocker för att kunna blanda ihop en scrub att ge bort i en fin gammal glasburk. Viktigt, om du inte vill lukta som en Teneriffa-tant är att köpa kokosolja utan doft. Då slipper du det bestyret. Jag blandar det till en skön konsistens och sen har jag i några droppar aromatisk olja, just nu är jag förälskad i Tea Tree.

Något som kan vara bra: En vän sa att jag blivit en Haga-hippie sen jag fick barn, jag har börjat sjala och ska plastbanta. Låt så vara. Det mesta hippieaktiga jag gjort är att köpa ett bärnstenshalsband åt Stickan. Mest för att jag tycker det är så fint, skulle det hjälpa vid tandsprickningen är vi bara tacksamma.

NÄSTA EKO-UTMANING: badrummet

Om det inte vore för att den här lille ungen hade haft turbofart hade vi aldrig behövt konsumera ett gäng nya kläder till honom utan jag tror att vi hade lyckats med vårt mål att inte köpa så fasligt mycket nytt utan ärva och loppa det mesta. Okej, så här i efterhand vet jag ju också att det kan vara lite för kul att köpa småsmåsmå plagg, men jag väljer alltid ekologiskt. Det är svårare än jag trodde att få till den där hållbara konsumtionen när det kommer till Styrbjörn (mat och att välja bort plast är så mycket simplare och mer lättillgängligt). 

Just de här stövlarna loppade jag i söndags, för 80kr och som jag väntat ut dem, vänt och vridit på otalet likadana men i alldeles för dåligt skick, lite för torra, för små, för stora eller för slitna på klacken.  För till mig själv och till hemmet är det så mycket enklare (vi har en gemensam loppis-lista i telefonen där vi skriver in sånt vi letar efter och behöver ha och om det är möbler även vilka mått) än barnets ibland skriande behov av rena och hela bodys och overaller (i bra material) att hitta ett par gröna gummistövlar har jag ju kunnat vänta på och helt enkelt slagit lovar runt vattenpussarna, men att barnet ska vara varmt är lite svårare att komma runt. Och så ska jag erkänna att jag dukar under när det kommer till små söta plagg och det är enklare eftersom det går snabbare och smidigare att ta sig till HM och direkt få till rätt storlek än att åka ut till Emmaus och hoppas på en omlottbody i rätt size.  

Men så är det förbrukningsattiraljerna och det reella sopberget vi bygger i vår egen soptunna ger mig ångest på riktigt: blöjor, servetter, pysventiler. Badrummet helt enkelt. Och just där har jag haft ekologiska problem sen innan.

Jag är helt enkelt för såld på min BB-cream från Khiels (spf 50 och lagom täckande) min olja från samma märke, färgglada läppstift, perfekta rouge från Bobbi Brown und so weiter. Gammal vana och äntligen en jag-vet-vad-jag-får-känsla som jag har ytterst svårt att bryta och förändra. Styrbjörns konsumtion av blöjor och torklappar har dock gjort mig lite mer uppmärksam på just det här och nu har jag bestämt mig: det är dags. 

Så det är dags att hitta en ekologisk BB-cream (med högt solskydd), ekologisk mascara, natt- och dagcreme mm, men ett mer hållbart tänk när det kommer till att ha färre produkter hemma. Det enda jag inte vågar byta ut är mitt schampoo eftersom jag äntligen efter år av hårbottensproblem funnit lösningen. 

Och nästa utmaning är att först ta slut varenda tub jag redan har hemma. För när beslut väl är tagna här hemma har jag alltid svårt att inte skrida till verket direkt. Jag vill liksom inte vänta med att skrapa trappan och ta bort all färg. Jag vill på direkten smälla upp en vägg i källaren nu när vi väl kommit på att vi ska sätta upp en och jag hade gärna tapetserat hallen IDAG om det inte vore för att det är så himla dyrt. Så ja, att klämma ut det sista ur kanske fem öppnade body lotion-förpackningar känns tråkigt men nödvändigt. 

Under tiden tar jag mer än gärna emot tips på bra och prisvärd ekologisk hudvård och smink i kommentarerna. 

Och kanske vill du som läser också hänga på och byta ut, byta upp och byta logik! Gör det (och berätta hur det går)! 

NÄR EKOLOGISKT INTE ÄR RIKTIGT LIKA FINT (ELLER GOTT) MEN SKITDYRT

Vi diskuterar inte ekologiskt så mycket hemma. Vi köper det bara. Gurka, tomater, paprika (lite svårhittat ibland). När det kommer till bebisen har vi köpt det mesta begagnat, jag har stickat av gamla garner från myrornas, och i de flesta plaggen står det ”organic cotton” vilket ju känns extra bra, de är inte bara urtvättade de är också ekologiska i grunden. Summasumarum har vi nog maximalt 8 plagg som är nyinköpta. Jag har läst och inspirerats av Emma Elwin (som ibland ger mig lite väl mycket köp-begär för att vara en bra hållbar inspiration dock) och blev gruvligt besviken när vi inte kunde beställa den giftfria vagn då den inte längre såldes i Sverige (jag jagade återförsäljaren i veckor, mailade, ringde, smsade) men hon har ändå gjort att jag inte lockats till nyköp, utan orkat stanna på min inslagna väg: köp använt, ärv, sy själv.

Men så kommer vi till gosedjuret. Det är nästan det enda som finns kvar på vår lista över saker vi känner att vi behöver. Jag har sytt den här grisen som just nu inte har något namn, det är ju svårt att döpa gosedjuren innan ägaren har något att säga till om. Det får helt enkelt bli en namngivningsceremoni lite senare.
Emerentia_Gris
Men nu när BB-väskan skulle börja planeras (jag packar den inte pga tänker att jag då kommer (som Love konstant skämtar med all sjukhuspersonal om) föda i november) insåg jag att Grisen är otroligt stor. Grisen är i ungefär samma storlek som barnet kommer vara när hen kommer (om hen nu inte kommer i november det vill säga). Så då började jakten på ett ekologiskt, giftfritt gosedjur.
Och se så mycket fint vi hittade:
noshorning12

anka_3

fagel_2
Förlåt alla som kanske köpte de här gosedjuren redan. Men det är det tråkigaste jag sett. Jag vill ha en ullig-gullig björn eller kanin eller får eller gris eller någonting annat som liksom känns lite mysigt. Och då kommer vi till det trista med ekologiskt. För ibland blir det inte riktigt lika bra. Det är som om att alla pengar går till produktionen och designen kommer liksom på efterkälken, den glöms nästan bort. Jag kämpar ivrigt emot min mamma om att eko-kläder måste vara växtfärgade stora linnesjok, men ibland falerar det när jag ser gosedjur som den där rutiga noshörningen där uppe. Då får hon rätt. Och det gör lika ont i hjärtat då som det smakar illa i munnen när en öppnar de ekologiska torkade aprikoserna och de är alldeles bruna och fula (i jämförelse med de konventionellt odlade besprutade väldigt aprikosfärgade och fina) och sen inte smakar så gott heller. Åh, då kan jag känna hur alla mina argument bara faller.
Men tittar vi vidare hittar vi detta:
18440000_default
HUR gulligt som helst. På precis alla plan, ekologisk bomull, bra stoppning, mjukt och ulligt. Förutom prislappen. 465 kronor.
Och jo, ja vi kan visserligen ta beslutet att vi köper ett gosedjur för 465 kronor och sen inte så många mer, då får det vara bra med grisen, björnen och räv-skallran vi redan köpt. Och sen inget mer. Och det är ju självklart ett hållbarhetstänk i bara just den lite mer minimala konsumtionen, den avvägda och planerade konsumtionen. Och vi som familj har råd, om vi avstår från en öl och en middag ute, att köpa den här på studs. Men! Men! MEN! Det stör mig. Det stör mig att en ekologisk nalle kostar 465 kronor, för det för att det inte är tillgängligt för alla, och det borde det.
Så jag beställer hem den här nallen och förbannar den. Och hoppas att den ALDRIG kommer bort någonsin, för när jag hör om andras strategier om att köpa 10 likadana apor från IKEA känner jag att det ju är otroligt smart, men också ohållbart. Fast smart. Men ohållbart. Men smart. Ja, ni fattar. Jag tror aldrig att jag ställts inför ansvaret praktisk VS hållbarhetsprinciper lika mycket som nu. Det är definitivt ställt på sin spets.