TE #2 Eight Butterflies

Så, nu är vardagen tillbaka med förskolelämning, besök på MVC, psykolog för den där stora skräcken jag bär på och lite sista jobb innan jag tar mina krukväxter och går ut från SVT för i alla fall ett slag (jag säger alltid att jag ska göra någonting annat, men sen sitter jag där framför en dator med gammalt Windows installerat sen ändå).

Men under sjukdomsperioden så har jag hunnit smaka av ytterligare ett av teerna från Emeyu som Rickard på Oizo bad mig testa. Den här gången ett grönt, Eight Butterflies.

Jag slås fortfarande av hur fin förpackningen är. Att doppa ner en påse i muslin-tyg känns så himla fint ändå. Speciellt i jämförelse med de som kör på den där plastiga trekanten (är det Lipton?!).

Eight Butterflies luktar urgott, inte en tillstymmelse till hö, som så många andra gröna teer. Nej här är det rosor! Åh rosor! Jag känner mig som en gammal tant, men jag hade gärna luktat ros jämt. Det ska smaka lite jordgubb också, och kanske känner jag det, någonstans, men inte riktigt.

Sen händer nåt. Jag glömmer mitt helt okej goda te (det är lite mjäkigt, trots 5 minuter i 95 gradigt vatten) och det blir kallt. Och smakar skit.

Och jo, visst ska te drickas varmt, men för en mamma på språng, kanske främst i färd med att rädda vissa väggar från Picasso den yngre, går det inte att teet smakar illa så snart det tappar temperaturen något. Dessutom vill jag framhålla min rätt att inte dricka det skållhett.

Så, summa summarum? 3/5, med förebrådelse om att jag kanske borde ha valt att ha lite mjölk i. Det hade kanske gjort susen.