ATT LEVA SITT LIV GENOM NÅGON ANNAN

Jag gjorde det förut, och igår tänkte jag lite på det, varför jag tänkte på det? För att jag träffade Sandra. Sandra är en av de finaste människorna jag vet. Hon är smart och rolig och hemskt duktig. Vi träffas inte så mycket längre, för vi umgicks när jag var tillsammans med någon. Dendär någon var bästa vän med Sandras Någon, så då blir det ju ofta att man kanske inte ses så mycket mer.

Igår pratade Sandra och jag lite om livet, hon kom från jobbet när jag fortfarande jobbade, vi kramades och hon sa att jag ska tänka att jag själv gjort allting jag går igenom nu. Att jag har mig själv att tacka. Att det jag som skriver så att fingrarna blöder och att det är jag som har gjort så att jag ens har en chans att göra allt jag vill göra. Det känns häftigt. Det känns så häftigt att jag inte vet riktigt vad om jag ska vara ärlig.

Och då tänkte jag på det, hur mycket och hur länge jag levt genom andra. Hur länge jag fått bekräftelse för att jag varit med någon som varit någon. Eller inte varit någon, men det var liksom min mätare på lycka. Att vara med någon.

Därför kändes det ganska häftigt igår att sätta sig på bussen från MarreLarre, ut till Essingen och krypa ner i sängen helt ensam, och känna att det faktiskt är riktigt skönt. Och att det kommer gå bra ändå.

Och vips! en dag så kanske jag träffar någon, någon som jag kommer tycka om alldeles extra, men då vet jag att jag tycker om mig själv också.

Tack mig själv!

(Åh, nu lät jag lite som Blondinbella, men jag bjuder på det känner jag.)

KLÄNNINGAR I FRÄCKESTAN

Snart, alldeles snart kommer min buss, jag ska in till stan. Gå på lokal kan man säga. Dagen till ära har jag på mig min vita bäck-o-bölja-klänning. Jag kan ärligt säga att jag älskar den. Förra året fotade Evelina mig i den. De bilderna håller på att bli ett bokomslag nu. Det känns lite häftigt.

Det blir ju så med vissa kläder, att de är med på en massa roligheter. Som en kärleksaffär med han med det hemskt fina håret och ögonen, eller en galen fest med några ur Nationalteatern eller en bejublad konsert med Kristofer Åström. Sånt händer inte alla klänningar.

Det finns andra bra exempel, som klänningen som var med på både en konsert (mindre bejublad, mitt största minne därifrån är hur någon i publiken påpekade mina kanintänder och ett nakenbad) den var med på One Show också och den trivdes så bra i New York att den följer med denhär gången också.

Eller den rosa som gått en modevisning och fått fotas på P3guld och sen var med om en kräksjuka i direktsändning och i en pjäs där personen som bar den svimmade för att midjan var så liten.

Sånt händer bara de bästa av klänningar.

Ursäkta svammlet, jag försöker få in lite mer mode nu när jag ska bli fashion.

HEJHEJHEMSKTMYCKETHEJ

Åh, dålig dag, började med att gå/jogga Essingen runt, sen badade vi och efter det har jag sett två avsnitt MadMen och nu har jag inte gjort någonting på flera timmar, ätit lite, pratat lite, skrivit ingenting, bränt skivor till onsdag (Malmen) och lördag (Folkbaren).

Ikväll ska jag gå på min första bokrelease som ägare till ett förlag, ingen vet det än, det finns inga visitkort och det mesta är ingenting utan bara en tanke, men tanken känns bra. Tankarna räddar en oftare än man tror. Man kan så lätt tänka sig bort till någon annanstans än där man egentligen är. Än den man egentligen är.

Nu skriver jag en lista, på personer jag tror på. Vad det blir av den får ni se snart.

/Emerentia Leifsdotter Lund
Vi vill tacka livet Bokförlag

INGET SABBATSÅR SÅ LÅNGT ÖGAT KAN NÅ

Vi pratar psykologi på Essingen. Och svartklubbar. Anna sa nyss ”Finns det svartklubbar i Stockholm, det har jag aldrig märkt.” Till historien hör att hon är 16. Så det är väl klart att hon inte märkt säger jag och sen tänker jag lite på Malin och mig. Hur små vi var när vi började gå ut. Att du inte stoppade mig pappa.
Och så ser vi på Slumdog Millionaire, jag vill till Indien nu, kan knappt vänta tills November. Jag vill ha November nu! Nu! Nu!

Innan Indien vill jag åka hem till Göteborg. Jag vill åka hem och ha det roligt. Jag vill dansa till Hemlängtanshits och inte irritera mig på att någon Stockholmare skrålar med i en Göteborgshymn.

I övrigt har jag inte gjort någonting idag, köpt en kiss-låda och städat lite. Gud vad jag städar. Jag städar hela tiden.