PERSONER JAG GILLAR ATT CHATTA MED OCH LITE VARFÖR

Sverrir, för han pratar så mycket om kött.
Alexander för att han svarar även om han sover.
Hanna för hon svarar alltid med gulliga smeknamn och gör hjärtan och sånt.
Oskar för han är så rolig och skickar en massa konstiga bilder och är så smart för han fattar hur alla killar tänker och förklarar när jag tänker fel.
Anna för hon är lika hopplös som jag och pratar killar och blommiga overaller och kaniner och annat som jag gillar. Och så har vi hånglat med samma kille men det spelar ingen roll för jag bryr mig inte om det och inte hon heller.
Evelina för hon kan skriva okej, och så bryr man sig ändå inte för man vet att det inte bara är ett trött okej, utan verkligen ett okej.
Marcus för att han hittar saker på google så fort och för att han stavar fel en gång och säger att det var för att han sovit.
Madde för att hon skriver på samma sätt som jag och också är supersnabb.
Britta för hon är min minipsykolog trots att hon bara gått en termin hittills.
Magnus för att han förstår när jag skojar och kallade honom för Sanches och för att han är smart och förstår sig på kärlek trots att vi inte förstår egentligen.
Malin för att hon också älskar skype och liksom skickar bilder med photobooth och är som jag på alla andra sätt också och för att hon är min bästaste vän och jag hatar att hon ska flytta till Norge.

Nu har jag säkert glömt någon, men så är det. Huvudsaken är att jag älskar att chatta. Åh det är min bästa grejj känner jag nu. Gud vad roligt det är. Chattelichatt!

DET ÄR BARA REGN HOS MIG

Det har regnat i Göteborg, det luktade blöt asfalt i Örgryte igår, och på vägen ner till spårvagnen blev jag så blöt att jag borde tagit med mig ett ombyte. Jag tog femman till Valand och tänkte att, tänk om jag skulle bo här, då skulle jag vilja tillbaka till Majorna. Så tog jag trean till Järntorget och mötte Evelina, vi beställde the på Cigarren och så kom Peter och sen kom Adam. Vi pratade om vad vi skulle kalla våra barns kön. Det kändes konstigt, det signalerar så mycket. Mus, mutta, kissen, fitta, snippa. Det kan ju liksom vara bra att veta tänkte vi. Peter insisterade på att det var något vi kunde lägga på framtiden. Istället gick vi och hyrde film, men den var så dålig att jag inte ens minns vad den hette. Sen mötte vi Mattias på busshållplatsen och sen åkte vi hem. Göteborg är så tyst om nätterna. Och utanför på gatan hör man bara mammor som pratar med sina barn och några hundar som skäller. Och så ringer väckarklockorna flera gånger om för att det egentligen borde vara sommarlov och inga måsten i världen borde finnas. Men de gör de ju. Som att man ska på bröllop i helgen och måste hem.

DN på stan påminde Emelie och mig om vår spelning på Nada 20/7, det kommer bli roligt tror jag. Vi dansar hela natten och sjunger med i sommarlåtarna. Jag undrar vad hon skulle säga om jag bara skulle spela sommarplågor.

EN HELT VANLIG ONSDAG I GÖTEBORG

På sommaren luktar Göteborg konstigt. Det luktar inte alls som det brukar. Igår var jag på Colors med Evelina och Adam. Adam och jag pratade mest om hur vi enklast skulle kunna döda så många som möjligt av besökarna. Atombomb borträknad. Hade vi varit i USA hade de fängslat oss. Adam tyckte att det hade varit intressant att gå lös med en motorsåg. Jag härmade automatvapen. Halv ett var jag hemma. Inte ett dugg berusad. Bara trött och lite håglös. Det var så mycket folk på Nef. Såhär i efterhand antar jag att det finns en hel hög med folk som trodde att jag var väldigt mycket mer berusad än vad jag var, mina sms lär vittna om det. Men det blir så ibland. Att man liksom skyller på något man inte kan skylla på. Igår: Alkohol.

Idag är det torsdag. Jag tänker nog inte göra någonting förutom att mysa med Pyret och kanske gå ut med hundarna. Vi har startat ett zoo här hemma nämligen.

VAD SOM HÄNT HAR HÄNT

Det är liksom lite magiskt att komma hit till landet, det är en helt annan lunk, jag har kopplat in min födelsedagsradio och lyssnar på P3, jag tvingar mamma att sova första natten med mig i det lilla huset och jag äter en mango till frukost och tittar på hur grannen går i sina fula sandaler. Det hade varit skönt att bo ödsligare än såhär, men i jämförelse mot Stockholm är dethär ingenstans. Evigheten kanske man skulle kunna kalla det. Jag skulle vilja bo i Evigheten. En dag, när jag likt min gymnasiebästis Lillemor köper ett hus i Norrland, då ska jag döpa det till Evigheten. Huset Evigheten. Där ska inga lagar finnas och alla ska få sova hur länge de vill. Och så ska alla få saft till frukost och så kan vi plantera sockerdricka i ett träd.

Men det är framtiden.

Nu är nu. Det är lite tråkigt när man tänker efter. Jag smsar Pontus och frågar om han inte vill komma hit. Han vill men kan inte. Han skyller på sitt jobb. Men han har i alla fall ett jobb. Han ska vara lycklig. Vi pratar om andra saker också. Förälskelser och att man aldrig tror på sig själv. Som vanligt.

Det känns lite som att jag rensar när jag är här ute, ingenting spelar sån roll längre. Idag ska jag jobba på gården, jag lär stå i klänning och sälja jordgubbar, jag minns hur jag tyckte det var pinsamt när jag var yngre och någon jag kände, eller kände till kom. En gång, innan Evelina var en av de jag ringer först när något har hänt, kom hon, Maggan, Marie och Emmeli till mig och plockade jordgubbar. Jag minns hur pinsamt jag tyckte det var. Där stod jag, värsta lantisen, med en ful trikåklänning och stövlar. Och där kom de. De snyggaste tvillingarna jag sett. Jenny var nog med också tror jag, men jag minns inte riktigt. Jag har verkligen försökt förtränga detdär tillfället. Mitt största moment av okoolhet.

På tal om Evelina tog hon en sån väldans fin bild på mig på min födelsedag, det är min nya profilbild på Facebook.

Det var en sån fin kväll, jag har världens bästa föräldrar och syster, och min syster har världens bästa kille och jag har världens finaste vänner!

FY FABIAN VAD FINT ALLT ÄR ÄNDÅ

Alltså ibland måste jag skratta/skatta mig så lycklig, fy fabian alltså! Hela dagen har jag legat sjuk. Sen frågade någon om jag inte skulle komma till Gröndal och se på fotboll, det tänkte jag, men klarade mig knappt ner till hallen och fick vända om.

Nu när jag kommit hem, och läser Evelinas blogg som jag brukar om kvällarna, min kvällstidning så att säga. Och gud vad jag skrattar. Kicki Danielsson. Och gud vad jag saknar. Evelina vad jag saknar dig. Snart tänker jag komma hem. Då ska vi skratta en massa.

PANIK OCH HEMLÄNGTAN

Saker jag längtade efter när jag var på väg hem:
En hand att hålla i
En axel att luta mig mot
Evelina Hultqvist
Jonas Berg
Något att äta
En lilltå-nagel på vänster fot
Pontus Tenggren
Alexander Gustafsson
Britta Lindberg

Herregud, jag vill hem till Göteborg nu, ligga i solen i gräset och lyssna på Håkan Hellström, klättra i träd i Kungsparken och fnittra hela morgnen. Ligga på ett golv och skratta. Sånt vill jag göra. Jag saknar hemma lite mer idag än jag gjort på länge. Men efter torsdag, ja, då jäklar då åker jag!

Jag tänker att vi alla ska vara lediga tillsammans och att jag ska vara glad och att solen ska skina och att det bara ska vara så himlans roligt. Så tänker jag ha det. Och så ska vi åka till landet och sola och bada.

ETT LITET HEJ TILL

Jag tänkte fortsätta försöka hålla kvar er som kommer från Sandra, så att ni slipper kastas in i mina konstiga skriverier om New York och Arvidar och Felipisar.

I vanliga fall bor jag alltså i Stockholm, på Söder, i en ganska stor etta som jag älskar över allt annat på jorden, den har en balkong med såntdära fuskgräs på så att jag kan låtsats att jag är ute på landet egentligen, trots att det är mitt i stan. Jag går min sista månad på Berghs nu, jag ska bli copywriter. De senaste dagarna har jag drabbats av en backlash, men jag tror att det kommer tillbaka. Jag älskar att komma på nya saker. På riktigt. Hemma har jag också mina favorit saker. Jag har väldigt många saker faktiskt, jag har ett helt vindförråd också, fullt med saker. En gång råkade jag låsa in nycklarna till förrådet i förrådet. Då fick jag tillverka en mojäng för att dra ut dem. Den mojängen tillverkade jag av: en galge, en sopkvast, lite tejp och en klädrulle. Klädrullen använde jag mest för att få mojängen att se lite rolig ut.
Så, jag då alltså, jag är 22, ganska snart 23, det gör mig stressad. Det gör så att jag börjar oroa mig: borde jag inte ha barn snart? borde jag inte ha pluggat klart snart? borde jag inte vara överlycklig snart? borde?borde?borde? Så istället för att oroa mig sisådära jättemycket gör jag andra saker. Som att spela fotboll. Mitt korpenlag heter FC Afrika och vi ligger i en division väldigt långt ner. Nu kanske ni tänker att jag måste vara den enda vita tjejen i det laget, men icke sa Nicke. Vi är alla vita medelsvenssontjejer.
Mer då? Jo, jag har några vänner som jag gillar, och några som jag inte gillar, just nu är jag mest i skolan, så då får man prioritera lite annorlunda. Men det leder också till bra saker, som att man hittar kompisar. I skolan har jag hittat Felipe och Arvid. Och några andra. På annat håll har jag Malin, och Evelina, och Jonas och Britta och ett gäng andra. Alexander. Ni kan titta bakåt om ni vill veta mer om mina vänner, jag skriver ganska mycket om dem. Hanna tillexempel. Henne skriver jag en massa om, det är mest för att jag gillar henne så mycket, men samtidigt skäms lite för att jag gör det, för vi har inte känt varann så länge. Jag tänker ofta >kan du verkligen gilla henne så mycket? ni känner varann knappt!<, men oftast så struntar jag i det och bara kör på. Hanna bor i San Fransico nu. Hon har en blogg.
Annars då? Jag hatar byxor. Jag har nästan aldrig byxor. Idag har jag byxor. Det känns konstigt. Men jag har det. I alla fall. Oftast har jag klänning.
En gång var jag kär, jättejättejättekär. Han var så fin och hade ett födelsemärke i ansiktet. Det tyckte jag väldans mycket om. Jag tycker fortfarande om honom, men jag har slutat fantisera om att han ska ångra sig och sitta i min farstu mitt i natten. Man kanske skulle kunna säga att jag kommit över honom.
Jag föddes i Göteborg. Jag gillar Göteborg, men Göran, som är en av mina finaste vänner, beskrev det bra. Jag växte ur Göteborg. Han tyckte aldrig att min flytt var konstig.
Jag samlar på kontaktannonser, jag älskar att läsa dem på söndagsmornarna. Jag älskar söndagsmornarna. Förra söndagen var helt fantastisk faktiskt.
Det är allt jag orkar skriva just nu. Ni kan få några bilder på mig och på annat som jag gillar.

Dethär är min profilbild på Facebook, det är många som gillar den bilden, mest killar, jag tror att det beror på att jag ligger i en säng. I herrskjorta. Och knästrumpor. Jag har glasögon på riktigt. Men jag ser utan också.

Här en en bild från ett kalas jag hade. Jag älskar att ha fest. Det är det roligaste jag vet.

Och här är från skolavslutningen. Jag sitter bredvid Elsa. Och Hampus står bredvid mig. Vi är och sjunger kareoke.

Dethär är Malin, vi brukar lösa korsord.

Och här är hos Rachel. Jag gillar det fotot. Det är tagit med en Olympuskamera jag köpte för 20kronor på loppis.

Berätta nåt om er själva vetja!