VAB & NY GÅRDSPUMP

Så midsommar blev inte bara en första midsommar i huset utan också alltså en med ögoninflammation och hög feber.

Som pricken över i:et så fyllde jag år i lördags och skulle (tydligen) firas med två gigantiska paket.

En styck gårdspump, som Love lyckades få ihop och på plats samma dag. Det visade sig att den gamla vi haft stående på brunnslocket verkligen bara var for show, och det var helt enkelt så att vi behövde borra nytt hål, såga upp en lämplig yta, slipa en hel del och sen sätta ihop flera meter slang för att kunna få ihop det här. Men nu, nu kan Ryssen komma för vatten, det har vi.

Och sen i söndags hämtade vi den här:

Som lyckades bli min dels tack vare att Love är otroligt givmild och hela våren har peppat mig kring att våga det här och våga tro på mig själv, men också tack vare en tjej som heter Paula och som på Instagram finurlade ut att jag kanske skulle vilja ta över hennes farmors ugn. Så i söndags åkte vi till Kungälv och baxade in den här i bagaget!

Idag har jag tillbringat nästan all min tid som Styrbjörns pass-opp och bärare. Jag har burit och snutit och torkat ögon. Och kanske att han börjat manövrera handrörelserna till Blinka lilla men också Drakens Dans-dansen.

HIPP HIPP HURRAAAAAAAA//JAG ÄR DIN HEMMAFRU

Idag firas det hemma. Jag har sprungit likt en såre från klockan 7 i morse. Satt upp vimplar och gjort i ordning tårta. I mitt hus råder mina traditioner. Vi äter tårta om mornarna och öppnar alla presenter direkt.
Tog mig väl lite vatten över huvudet med att göra botten själv. Men det blev bättre. Och kändes inte så skrämmande fylld av konserveringsmedel (min mamma sparade en gammal botten i kanske 10 år, ingenting alls hände!)
Och nu är jag ju ändå någon slags hemmafru, så det funkar ju att lägga någon timme eller fyra på att baka. Han fick träningskläder+skor. En investering för livet sa min mamma, jag tog fasta på det.
Nu ska jag städa till tonerna/oljudet av de som bygger uteserveringar utanför vårt fönster. Idioti. Nu kommer det sitta än mer rökande tonåringar på vår gata och väsnas. Men det är ju trevligt. ”Känns som Italien” som mina föräldrar brukar säga när de besöker oss.
Recept till kalaset hittar du på Yash.se, det är mitt försök att vara som Underbara Clara eller liknande person. Går sisådär.

PS. Ja, kakan är 6 våningar hög. grattiscake1cake2cake3

cake4Lovecake5birthday1birthday2

EGET HEM, EGNA TRADITIONER

Plötsligt firade Love och jag hans födelsedag för första gången ihop. Jag hade tänkt att väcka honom lite efter 00 igår natt och ge honom första presenten, som lite av en vaka, men jag somnade och mitt första försök att själv bygga traditioner förstördes. Istället fick jag börja i morse, med hjärtformad tårta på sängen. Det har vi aldrig någonsin haft i min familj, men jag tyckte en sockerfri tårta visst funkar så här på morgonen.
Jag lyckades fynda dyra skålar och fat från Karlskrona porslinsfabrik på Myrornas, perfekt present.
20120412-085636.jpg

20120412-085648.jpg

20120412-085701.jpg

20120412-085711.jpg

VAD SOM HÄNT HAR HÄNT

Det är liksom lite magiskt att komma hit till landet, det är en helt annan lunk, jag har kopplat in min födelsedagsradio och lyssnar på P3, jag tvingar mamma att sova första natten med mig i det lilla huset och jag äter en mango till frukost och tittar på hur grannen går i sina fula sandaler. Det hade varit skönt att bo ödsligare än såhär, men i jämförelse mot Stockholm är dethär ingenstans. Evigheten kanske man skulle kunna kalla det. Jag skulle vilja bo i Evigheten. En dag, när jag likt min gymnasiebästis Lillemor köper ett hus i Norrland, då ska jag döpa det till Evigheten. Huset Evigheten. Där ska inga lagar finnas och alla ska få sova hur länge de vill. Och så ska alla få saft till frukost och så kan vi plantera sockerdricka i ett träd.

Men det är framtiden.

Nu är nu. Det är lite tråkigt när man tänker efter. Jag smsar Pontus och frågar om han inte vill komma hit. Han vill men kan inte. Han skyller på sitt jobb. Men han har i alla fall ett jobb. Han ska vara lycklig. Vi pratar om andra saker också. Förälskelser och att man aldrig tror på sig själv. Som vanligt.

Det känns lite som att jag rensar när jag är här ute, ingenting spelar sån roll längre. Idag ska jag jobba på gården, jag lär stå i klänning och sälja jordgubbar, jag minns hur jag tyckte det var pinsamt när jag var yngre och någon jag kände, eller kände till kom. En gång, innan Evelina var en av de jag ringer först när något har hänt, kom hon, Maggan, Marie och Emmeli till mig och plockade jordgubbar. Jag minns hur pinsamt jag tyckte det var. Där stod jag, värsta lantisen, med en ful trikåklänning och stövlar. Och där kom de. De snyggaste tvillingarna jag sett. Jenny var nog med också tror jag, men jag minns inte riktigt. Jag har verkligen försökt förtränga detdär tillfället. Mitt största moment av okoolhet.

På tal om Evelina tog hon en sån väldans fin bild på mig på min födelsedag, det är min nya profilbild på Facebook.

Det var en sån fin kväll, jag har världens bästa föräldrar och syster, och min syster har världens bästa kille och jag har världens finaste vänner!

PANNKAKSTÅRTA OCH SKÖNSÅNG

Igår alltså, gud jag säger bara det, igår.


Jag fick världens finaste sång av Alexander, årets godaste vin av Peter, en bok av Jonas, en hel ask med småsaker av Rachel och ost av Joline och mer vin och ännu mer vin av Britta och Evelina. Det var en sån toppenkväll.

18 OCH OUTBILDAD

Jag ahr vit klänning på mig idag. Helvit. Första gången sen studenten typ. Och jag hade inte ens helvit klänning på studenten. Det känns lustigt. Jag är liksom inte van. Jag känner mig som 18 och outbildad. Ingen skön känsla alls faktiskt om jag ska vara ärlig. Jag är ju för tusan 22 (23 på tisdag!) och utbildad.