PREMIÄR

Det har flyttat in en iMac på hemmakontoret. Det gör mig vuxen. Är en 27 behövs en stationär dator, ungefär så. Stationär dator känns så stabilt. Vuxet, moget och inte så flyktigt som en bärbar, mobil sak som alltid ligger i väskan och hänger med överallt.

Och ja, Photo Booth fungerar på precis samma sätt som innan ja.
4-bildsserie 2014-06-24 kl. 11.14 Bild 2014-06-24 kl. 11.13 #2 Bild 2014-06-24 kl. 11.13 #3 Bild 2014-06-24 kl. 11.13 Bild 2014-06-24 kl. 12.03 #3
(Kanske mer OK med snedbena nu 10 år efter jag hade det senast.) Helvete. Är det 10 år sen jag gick i gymnasiet? Jag avlider. Hur kan det ha hänt? Vad har hänt sen dess? Vad har jag gjort av med mitt liv? Detta måste utredas.
– Gått ut gymnasiet
– Avverkat två killar
– Flyttat till Sthlm
– Pluggat på Berghs
– Jobbat på reklambyrå
– Gjort mediekarriär
– Flyttat till GBG
– Flyttat till Sthlm
– Flyttat til GBG
– Varit arbetslös
– Köpt hund
– Skrivit en bok
– Förlovats
– Köpt stationär dator

Tio år. En jävla evighet.
Måste gå och spegla mig. Har kråkfötterna kommit fram? Vad gör jag åt det? Måste gå ner till hon proffset på Åhléns och prata om det här. Kanske kan hennes mirakelkrämer förändra hela känslan av att livet rinner mig ur händerna. Snart får jag såna grattiskort där det står ”50 and fabulous” med tillhörande kvinnohatiska bilder. ”27 is just a number” fick jag redan i år.

NÄR TIDEN KOMMER I KAPP//GRATTIS ELSA!!!!!!

VARNING PÅ STAN: MKT PRETENTIÖST INLÄGG +KÄNSLOMÄSSIGT JA.

Jag grattar sällan folk på Facebook. Jag glömmer av, eller struntar i det. Jag förväntar mig inte heller att alla ska gratta mig när jag fyller år och jag blir inte överväldigad som så många andra verkar bli när de fått miljoner notifications och grattisönskningar.
Men, idag fyller Elsa år.  Elsa fyller arton. Det räcker inte heller med ett grattis på Facebook.
Att Elsa fyller arton innebär att jag känt henne i över tio år ungefär.
Och då plötsligt slår det mig. Det är alldeles fasligt länge. Det betyder också att jag gått från att vara en tonåring som passade ett barn till att vara en vuxen som grattar en annan vuxen.
För nu Elsa, nu är du arton med allt vad det innebär. (men JESUS måste jag låta som min/en mamma?!)
Jag behöver egentligen inte ge dig några tips, du har redan bott utomlands och hemifrån i ett år och du har redan skrivit texter och krönikor som fått mig att avundas.
Men som den mini-tanten jag är, kan jag inte hålla mig.
Jag bara måste. Kanske borde jag sparat det till din student, hållit ett tårdrypande tal, pratat om hur du var när du var liten, med isblå ögon och penetrerande blick (ja, det var fasligt svårt att säga nej till godis innan maten och att gå och bada när det var fult väder eller att det var dags att sova och inte leka)
De flesta var gulliga som barn (jaja vissa kanske lite mer än andra, minerat område känner jag nu).
Vi lämnar det.

Vi kanske kan fokusera på nuet lite istället. Mycket roligare dessutom!
Du måste fortsätta skriva.
Lägg aldrig ner pennan.
Det är när du skriver som du utvecklas.
Du måste läsa också. Då kommer du fortsätta vara inspirerad.
Och lyssna hela tiden!
Ta in allt. Och sen gör du om det till ditt. Låna av andra, stjäl av några, lägg till, dra ifrån och gör det till ditt.
Strunt i om du inte blir publicerad (även om de som tackar nej till dig fattar noll och bevisligen är idioter) (ursäkta språket här).
Sen finns det andra saker.
Som att du inte behöver stressa. Flytta inte hemifrån på ett kick, eller gör det, men tänk att det är okej att längta hem och flytta tillbaka igen! (Eh okej, Jan och Ulrika, jag kanske inspirerade till något ni inte alls kände för nu)
Plugga saker du inte är helt intresserad av, utan bara lite, för allt som får plats i hjärnan gör dig bättre (plus du lär dig om hur det akademiska livet och allt funkar)
Gör allt du vill.
Gör allt du tycker skulle vara roligt.
Men gör inte avkall på dig.
Testa saker, men gör ingenting du inte vill.

Arton år, det innebär en massa saker, men allra mest:
du äger dig.

Och dig äger ingen.

TJUGOTRE MED HATTEN PÅ SNÉ!

Det är ju tydligen så att jag fyller år på onsdag och inte tisdag, det är lite svårt att släppa känner jag, men jag får göra det ändå. Hur kunde jag har så fel?

I alla fall så har jag gjort en låtlista. En liten lista vi ska lyssna på här vid Rhododendronbusken på onsdag. Jag ska ha sjömansklänning och le har jag tänkt.

Och för er enkelhet har jag skrivit en önskelista:
Ett jobb
En pojkvän
Fantastiska MiuMiu skor
En dator
Bra musik
Fint väder
Anteckningsböcker från Moleskine