GENERATION Y

Jag tillhör visst den.
Men jag måste googla lite ändå.
Trots att jag skrivit om det i min bok (som jag skickade in på runda 2 idag!!!).
Och kallat den Generationsromanen.

Jag har blivit tillfrågad att skriva i en antologi om just Generation Y.

Tydligen är det stora med Generation Y internet, i alla fall enligt Wikipedia.
Jag använder internet hela tiden.
Men tycker det är lite skönt att vara utan det ändå, om det är jag som valt det.

Enligt SvD är Generation Y det här:
Generation Y surfar mellan stilar, experimenterar med olika identiteter och kan tillhöra olika subkulturer, allt beroende på vilket humör man är på när man vaknar på morgonen.

Jag vet inte jag, jag tittar i garderoben och känner att det hänger samma svarta klänningar där som alltid.
Jag får fortsätta fundera.
Sen kan jag skriva.

DET ÄR DAGS ATT DÖPA OM DE JAG SKRIVIT OM.

Jag behöver namn.
Jag ska döpa varenda karaktär i min bok.
En del är döpta efter verkliga personer, och det tar emot att döpa om dem, personer heter det de heter helt enkelt. Men det måste göras, för rikets säkerhet om inte annat.
Förslag ges nedan i kommentarsfältet.

SKRIVA, RÄTTA, SKRIVA, RÄTTA, SKRIVA, RÄTTA

Igår var jag då här:
bild 2
Satt och pratade med Cecilia i två timmar, mest pratade jag om annat pga var lite nervös, så nagellack och bra remover (Sephoras instant-thing) tog typ upp mest tid. men det är som när en måste göra något viktigt, allt annat blir så mycket mer intressant. Typ om att städa eller laga mat eller damma eller annat trivialt som en i vanliga fall inte alls är så intresserad av.

Idag har dagen istället sett ut såhär:

bild 3

En kopp te, en bra penna och ett nyutskrivet manus som jag ändrar i, döper om karaktärer, slår ihop personligheter och tvistar till lite extra när något från början faktiskt var sant, men kanske inte är så kul för de inblandade att känna igen sig helt och fullt så mycket.

PS. Om någon vet var i GBG jag kan hitta denna underbara penna: Pilot V ball 0.5. Säg till mig. Jag är desperat och hinner inte förbi Nordins papper innan jag ska ta tåget tillbaka till Västkusten.

GENERATIONSROMANEN

Förra veckan peppades jag till att ta tag i mitt liv. Jag började med romanen jag skrivit.
Jag ändrade lite i den, sen skickade jag den till Cecilia på Rabén igen och så hoppas vi att de vill ha det.
Här kan ni få början.
Generationsromanen

Generationsromanen

 

GenerationsromanenUndrar du något? Då får du maila mig.

TACK, MEN NEJ TACK.

En gång skrev jag som aldrig förr. Flera hundra sidor som blev en bok. Jag printade ut den i skolan några kvällar i rad och sen bad jag min pappa skicka upp ett gäng kuvert åt mig och sen lade jag alla de där manusen på brevlådan och sen väntade jag.
Sen kom brev efter brev.
Tack men nej tack.
Jag hittade ett av de där breven igår. Jag ramade in det och hängde upp det ovanför pianot.
Som en påminnelse.
Att revanschen finns där att ta när jag orkar.
För Oscar har nog rätt ändå, skriva, det kommer jag alltid kunna göra. Jag ska bara tro på det också.
Brev2

GRATIS: NÅGRA STYCKEN UR MIN BOK. VILL DU GE UT DEN? KÖP MIG/MIN HJÄRNA.

Femhundrasjuttiofem. I ett år sparade jag hans tandborste, tänkte att han kanskekanskekanske skulle komma tillbaka. Att jag skulle stryka födelsemärket på kinden igen och sitta i hans skjorta i hans säng och inte tänka. Bara vara. Att jag skulle ligga på mage och han skulle kyssa mina skulderblad och fråga vart mina vingar tagit vägen.

Femhundraåttio. Det är något med mig som får män I 35-40årsåldern att dregla. De kan inte hålla sig. Jag ser det ibland, och liksom utnyttjar det. Andra dagar märks det inte. Men det finns där. Hela tiden. De finns där. De har ibland barn. Ganska ofta fru. Och de kan inte alls hålla sig.

Femhundraåttiofem. Trots att det gått två år har ingenting hänt. Jag går med samma väskor, samma gitarr i samma fodral och samma skor nedför backen mot Essingeringen. Jag är tillbaka där jag började. Jag är tillbaka i huset där allt startade. Där Stockholm startade. Och ingenting har hänt. Förutom att vi blev förälskade, gjorde barn, ville leva i evigheten- Amen, att du dumpade mig på mail, att jag inte åt på flera veckor, att jag tog min examen. Allt är precis det samma. Jag är bara två år äldre.

Femhundranittio. Ett perfekt exemplar av flickfötter.

Det var det det, trevig läsning. Jag tänkte ta lunch nu, sen tänkte jag köpa kvadratiska papper i olika färger så att jag kan vika perfekta papperstranor som ska hänga i taket i vår nya lägenhet. Imorgon ska jag hälsa på min mormor, jag ska stryka henne över huvudet och jag ska pussa hennes kinder. Plötsligt kanske det är för sent.