TVÅ ÅR SENARE

Det är nästan två år sen jag flyttade till Stockholm på riktigt, om någon vecka blir det precis på dagen. Nu ligger jag i samma säng som jag låg i mina första nätter. Då tänkte jag på Vampyren. Han smsade. Vi sågs. Vi pratade. Vi hånglade. Och så blev vi ihop. Jag kom till dethär huset på Essingen med tre saker. En röd väska från Oilily med kläder. En brun väska med min dator. Och min gitarr. Precis samma väskor som jag idag tog på tunnelbanan till precis samma hus som för två år sen. Idag tänker jag mest på mig själv.

Jag håller mig från att inte gråta, för jag vet inte varför jag vill gråta. Kanske vill jag det över det som hänt. Över det som inte hänt. Över ett förlorat hjärta. Och över numera inbiten bitterhet. Över att jag trodde att vi skulle hålla ut i två år. Minst.

Det händer så mycket på två år, men samtidigt ingenting. Jag har inte ens nya väskor, jag är någonstans precis samma. Trots att jag gått ut skolan, blivit copywriter, förälskat mig, älskat, blivit lämnad ensam och sen lärt mig tycka om ensamheten i sig.

Alldeles snart ska jag ut på ett nytt äventyr, i en stad jag knappt känner. I en stad där jag bara har några få bekanta men ingen jag känner utan och innan. Hanna kommer vara närmare mig nu än innan, och det känns skönt, trots att tidsskillnaden kommer vara tre timmar oavsett.

Det regnar här. Det gjorde det min första helg i Stockholm för två år sedan. Allt var egentligen precis samma. Förutom att jag var kär då. Och så var jag bara 21. Och hemskt lycklig.

Jag klarar mig nog.

PERSONER JAG GILLAR ATT CHATTA MED OCH LITE VARFÖR

Sverrir, för han pratar så mycket om kött.
Alexander för att han svarar även om han sover.
Hanna för hon svarar alltid med gulliga smeknamn och gör hjärtan och sånt.
Oskar för han är så rolig och skickar en massa konstiga bilder och är så smart för han fattar hur alla killar tänker och förklarar när jag tänker fel.
Anna för hon är lika hopplös som jag och pratar killar och blommiga overaller och kaniner och annat som jag gillar. Och så har vi hånglat med samma kille men det spelar ingen roll för jag bryr mig inte om det och inte hon heller.
Evelina för hon kan skriva okej, och så bryr man sig ändå inte för man vet att det inte bara är ett trött okej, utan verkligen ett okej.
Marcus för att han hittar saker på google så fort och för att han stavar fel en gång och säger att det var för att han sovit.
Madde för att hon skriver på samma sätt som jag och också är supersnabb.
Britta för hon är min minipsykolog trots att hon bara gått en termin hittills.
Magnus för att han förstår när jag skojar och kallade honom för Sanches och för att han är smart och förstår sig på kärlek trots att vi inte förstår egentligen.
Malin för att hon också älskar skype och liksom skickar bilder med photobooth och är som jag på alla andra sätt också och för att hon är min bästaste vän och jag hatar att hon ska flytta till Norge.

Nu har jag säkert glömt någon, men så är det. Huvudsaken är att jag älskar att chatta. Åh det är min bästa grejj känner jag nu. Gud vad roligt det är. Chattelichatt!

SAKER JAG GÖR NÄR JAG INTE GÖR NÅGONTING ALLS EGENTLIGEN

Jag funderar lite över om du ens fnissade för att du kanskekanskekanskekanske gillade mig. Eller om du bara gjorde det av ångest.
Jag ringer Hanna men hon svarar inte.
Jag smsar Alex men han svarar inte. Jag ringer honom och han pratar om andra saker än jag är intresserad av.
Jag ångrar det jag gjort. Och jag ångrar att jag inte gjort det jag inte gjort.

Sen gör jag andra saker också, som att frysa in vatten i PETflaskor, eller tugga på grässtrån, eller inte göra någonting som egentligen är något. Som att finurla på varför jag är så fixerad vid händer.

Gud jag måste sluta drömma. Jag måste återgå till att vara den realistiska, smarta Emerentia. Hon som värdesätter saker. Riktiga saker. Hon som inte kallar sig för Martha när livet blir svårt eller som ljuger om sin ålder. Jag måste sluta dra ut hårstrån på benen med pincett. Så ska jag köpa ost till Hanna också. Det är viktigt. Vi kanske kan göra en liten ostinsamling. Om alla köper en liten bit ost kommer det bli toppen. Ni kan skicka den till Folkungagatan 114.  Tack på förhand. Hanna hälsar.

ETT LITET HEJ TILL

Jag tänkte fortsätta försöka hålla kvar er som kommer från Sandra, så att ni slipper kastas in i mina konstiga skriverier om New York och Arvidar och Felipisar.

I vanliga fall bor jag alltså i Stockholm, på Söder, i en ganska stor etta som jag älskar över allt annat på jorden, den har en balkong med såntdära fuskgräs på så att jag kan låtsats att jag är ute på landet egentligen, trots att det är mitt i stan. Jag går min sista månad på Berghs nu, jag ska bli copywriter. De senaste dagarna har jag drabbats av en backlash, men jag tror att det kommer tillbaka. Jag älskar att komma på nya saker. På riktigt. Hemma har jag också mina favorit saker. Jag har väldigt många saker faktiskt, jag har ett helt vindförråd också, fullt med saker. En gång råkade jag låsa in nycklarna till förrådet i förrådet. Då fick jag tillverka en mojäng för att dra ut dem. Den mojängen tillverkade jag av: en galge, en sopkvast, lite tejp och en klädrulle. Klädrullen använde jag mest för att få mojängen att se lite rolig ut.
Så, jag då alltså, jag är 22, ganska snart 23, det gör mig stressad. Det gör så att jag börjar oroa mig: borde jag inte ha barn snart? borde jag inte ha pluggat klart snart? borde jag inte vara överlycklig snart? borde?borde?borde? Så istället för att oroa mig sisådära jättemycket gör jag andra saker. Som att spela fotboll. Mitt korpenlag heter FC Afrika och vi ligger i en division väldigt långt ner. Nu kanske ni tänker att jag måste vara den enda vita tjejen i det laget, men icke sa Nicke. Vi är alla vita medelsvenssontjejer.
Mer då? Jo, jag har några vänner som jag gillar, och några som jag inte gillar, just nu är jag mest i skolan, så då får man prioritera lite annorlunda. Men det leder också till bra saker, som att man hittar kompisar. I skolan har jag hittat Felipe och Arvid. Och några andra. På annat håll har jag Malin, och Evelina, och Jonas och Britta och ett gäng andra. Alexander. Ni kan titta bakåt om ni vill veta mer om mina vänner, jag skriver ganska mycket om dem. Hanna tillexempel. Henne skriver jag en massa om, det är mest för att jag gillar henne så mycket, men samtidigt skäms lite för att jag gör det, för vi har inte känt varann så länge. Jag tänker ofta >kan du verkligen gilla henne så mycket? ni känner varann knappt!<, men oftast så struntar jag i det och bara kör på. Hanna bor i San Fransico nu. Hon har en blogg.
Annars då? Jag hatar byxor. Jag har nästan aldrig byxor. Idag har jag byxor. Det känns konstigt. Men jag har det. I alla fall. Oftast har jag klänning.
En gång var jag kär, jättejättejättekär. Han var så fin och hade ett födelsemärke i ansiktet. Det tyckte jag väldans mycket om. Jag tycker fortfarande om honom, men jag har slutat fantisera om att han ska ångra sig och sitta i min farstu mitt i natten. Man kanske skulle kunna säga att jag kommit över honom.
Jag föddes i Göteborg. Jag gillar Göteborg, men Göran, som är en av mina finaste vänner, beskrev det bra. Jag växte ur Göteborg. Han tyckte aldrig att min flytt var konstig.
Jag samlar på kontaktannonser, jag älskar att läsa dem på söndagsmornarna. Jag älskar söndagsmornarna. Förra söndagen var helt fantastisk faktiskt.
Det är allt jag orkar skriva just nu. Ni kan få några bilder på mig och på annat som jag gillar.

Dethär är min profilbild på Facebook, det är många som gillar den bilden, mest killar, jag tror att det beror på att jag ligger i en säng. I herrskjorta. Och knästrumpor. Jag har glasögon på riktigt. Men jag ser utan också.

Här en en bild från ett kalas jag hade. Jag älskar att ha fest. Det är det roligaste jag vet.

Och här är från skolavslutningen. Jag sitter bredvid Elsa. Och Hampus står bredvid mig. Vi är och sjunger kareoke.

Dethär är Malin, vi brukar lösa korsord.

Och här är hos Rachel. Jag gillar det fotot. Det är tagit med en Olympuskamera jag köpte för 20kronor på loppis.

Berätta nåt om er själva vetja!

EN HERRANS KONSTIG HELG

Ja gud ja, allt började i onsdags, men en onsdagsfest som slutade på Kvarnen, sen fortsatte torsdagen med skola och glasspromenad genom gamla stan och sen middag och drinkkväll och sen guldägget. Och sen efter det till Orionteatern och sen hem och sen upp och sen till Debaser och sen hem och sen upp till skolan och sen hem och ut till Maja på Telefonplan och dricka vin och äta ost och prata strunt och fixa boende i New York och allt möjligt och sen till Folkbaren och sen till Debaser och sen hem och ha mys med Hanna på Skypen hela natten tills det var morgon och vi var tvungna att gå till skolan.

Nu ska ni få bilderna som illustrerar kvällen.


Skype med Hanna KL 4:45-8:50

SKIT-TV OCH SKYPE OCH KERSTIN THORVALL

Hanna ringde mig just på Skype, jag fnissade för jag såg ut som ett vrak, jag hade ju just vaknat, och hon och Azin och Julia var på väg att gå och lägga sig. Jag har varit vaken ett tag, men inte gjort något, sett på morgonTV och jag har funderat över varför det är så dålig TV på morgonen. Det är sån tidsskillnad mellan San Francisco och Stockholm att Hanna nu kan gå och lägga sig och sen kan vi ringa varandra ikväll igen så att hon får prata med både Fatih och mig om vi är på samma plats, vilket jag hoppas att vi är då.

Nu säger de att Polens president dött i en flygkrasch och att Kerstin Thorvall har gått bort efter en tids sjukdom. Känns inte som en så rolig start på dagen det här.

Snart ska jag hem till Arvid igen och hämta mina skivor. Jag tycker om att vara hos Arvid och inte göra någonting. Det är liksom skönt och känns ganska mycket som hemma. Sen ska jag nog äta middag med Pontus på Folkbaren innan vi spelar och sen ska vi ha trevligt hela kvällen. Kom förbi vetja!