LUCKA 2: MIN INTERNETCRUSH

Förut sökte jag ofta jobb med frasen ”Jag älskar internet” sen kändes det ett tag som att alla sa så hela tiden och det var inte längre någon USP jag hade, det var ett allmäntillstånd.
Min första riktiga internet-crush var Jacob, vi skrev milslånga mail till varann under flera år, sågs knappt någon gång, men var otroligt närvarande i varandras liv. Jacob var så otroligt viktig för mig. Och jag tyckte att han var supersnygg, himla fräck och inte som någon annan jag mött. Efter år av mailande råkade vi flytta in på samma gata i Stockholm och slutade maila och sågs istället. Några år senare bodde vi i olika städer igen men jobbade istället ihop, vissa människor är liksom vara närvarande i ens liv hela livet, utan att det kämpas för det. Det liksom bara är så på ett himla fint sätt.

Men! Jag har en internet-crush nu också. Och det är kanske lite konstigt nog min syster. Hennes instagram-konto är ett sånt fint konto som bara innehåller en massa fina bilder, och allra oftast bara vardagliga saker som hon lyckas se på ett annat sätt än jag gör. Jag tänker ofta att jag ska bli som henne, se det fina i allt och hitta små fina detaljer att fokusera på.
img_7599

LUCKA 1: ÅRETS BÄSTA INSTAGRAMBILD

Snabbt som attan blev det dags att dela med sig av första luckan i nyårs/adventskalendern.
Årets bästa Instagrambild
I år är det himla lätt att välja vilken instagram-bild som varit den bästa. Det är också den som känts mest, varit pirrigast att ladda upp, samtidigt som det var den allra skönaste bilden någonsin att dela med sig av, han var där, han levde och han var alldeles alldeles pyttig.
Vårt alldeles nya barn.
När alla våra vänner satt och flaskade öl på VIP-området på Way Out West (det finns få festivaler där så många ser så få band) låg vi i ett rum på neonatalen och försökte lära oss att hålla en alldeles superliten bebis.
styris1

LAPPSJUKAN//INSTAGRAM FOR BABIES

Dag 6 på Östra. Det innebär att Styrbjörn Loveson Lund nu är fem dagar gammal. Det är otroligt att han varit här så länge, fast samtidigt har jag svårt att avgöra hur många dagar det gått sen vi kom hit. Det känns som hundra sen jag plötsligt låg på en brits och inspekterades av fem olika läkare. 

Nu bryr vi oss mer om ömmande bröst, bilirubin-värden och att gå upp i vikt. 

På våra 20 kvadrat inne på Neonatalavdelningen 309 får vi plats med en härlig dubbelsäng, en amningsfåtölj, ett litet skrivbord, två skåp, några hyllor, en TV och en högteknologisk bebissäng med tillbehör. 

Varje dag försöker vi i omgångar gå på något ärende, köpa lunch, glass, inhandla något på Apoteket eller bara sitta och läsa lite i solen. 

Och så funderar jag på bebis-instagram. Nu tenderar min instagram att fyllas i samma takt som telefonen av bebisbilder. Men frågan är om varesig mina följare, jag eller Styrbjörn egentligen vill det… Gulligt i början, javisst, men sen: vem blir och är jag och hur kul är det med urgullig bebis hela tiden och är det ens så att vi ska visa upp honom, oavsett gullighetsgrad? 

Är lösningen en instagram för släkt och de närmsta, nu har vi 100 trådar igång med bilder och meddelanden vi skickar mellan våra familjer och sammanlagt 7 syskon. Det tenderar att bli ett sammelsurium av smsande mest. 

Det återstår att se, än så länge njuter vi mest, och nu börjar han äntligen lukta lite mer bebis och inte så mycket sjukhus som han gjorde i början. Vi ser framtiden med andra ord. Och jag längtar efter att få ligga i vår soffa och slökolla på någon av SVT:s väldigt konstiga dagsprogram (varför typ bara motorsport och skit?!) 

Tills nästa gång: en bebisbild där vi matchar i Polarn & Pyret

EN PR-KUPP ÄR ALLTID EN PR-KUPP

Jaha, så restuarangen DILL var en PR-kupp. Då vet vi det.
Och Tommy Nilsson är bara betald av Marabou/Forsman&Bodenfors.
Och Miss Skinny var ju, precis som ovanstående att greppa efter halmstrået uppmärksamhet.

Men jag kan inte låta bli att tänka på de som inte läser Dagens Media eller Resumé.
De som inte blir uppdaterade på byråernas finurligheter. De som bara ser ett par smala ben och en trigger?
De som inte nås av upplysningen att det bara var hitte-på.

Jag tror att Shout (som reklambyrån som gjort det hela) kunde gjort ett bättre jobb, om de velat, om de faktiskt förstått och pratat med drabbade. De som tänker på mat varje dag, de som mår dåligt när den de är ihop med går ut och springer men de själva inte har lust. De som drabbas av dåligt samvete så fort de ser någon annan lägga upp en svettig gymbild på Instagram. De som inte orkar läsa bloggar längre för att alla bilder är så smala, oavsett om texten ibland säger att alla duger.
Dessutom är inte duga så roligt längre, det är ungefär lika tråkigt som lagom. För duger och lagom är inte perfekt, och det är dit de flesta strävar, även om det begreppet är luddigt i sig. För vad är perfekt? Miss Skinny i mångas fall.

Jag hoppas att en hel drös börjar stötta Frisk&Fri, det verkar vara en bra sak. Men jag hoppas också på lite mer eftertänksamhet från de som skriver under på det här, ansikten utåt, reklambyråer, producenter. Tänk på vad ni sysslar med, för ett gott syfte spelar ibland inte sån stor roll om analysen inte finns.

För försäljningen av Marabou Lakrits kanske går upp några veckor, för vi måste ju prova, nu när alla pratar om det. Och restaurangen DILL fick besökare och de som hann gå dit får halva priset på LIDL’s oxfilé så de säljer lite mer i någon vecka och Frisk&Fri är på några människors läppar ett slag. Men den bestående PR-effekten? Var är den, och hur presenteras den för kunden? Hur blir ”en rolig grej” något mer? De brukar kallas one-shot, vi kör en rolig grej en gång, som inte har så mycket annat med vår kommunikation att göra och ser vad som händer.
Vad händer?
Några skrattar, AIK tar åt sig äran och vrider på det och gör det bättre än originalet, P1 pratar om det och det släpps en video som förklarar allt. Men det känns som att vi går ifrån begrepper Public Relations, vi stryker s:et, det blir en public relation, en gång, ett försök, utan långsiktighet. Vad handlar Tommy Nilssons nästa skiva om? Att vara vit man i svart eyeliner eller är det en skiva med bröllopssånger? Och Miss Skinny, för oss som lyckats förstå att det hela bara var fejk, vad ger det oss?

Jag är så urbota trött på reklambyråer och PR-firmor som tänker kort, som tänker roligt. Som gör någonting för sig själva och klappar sig på axeln ”men alla pratar om det”. Alla bor inte på Twitter, alla lyssnar inte på P1, alla pratar inte om det. Det är du som hör det du själv jobbar med, är intresserad av och lever med.

LÄS OCKSÅ:
Colors of the world
Pelle Tamleht

2012

Men då gör vi väl som alla andra och sammanfattar det här.
IMG_3112
JANUARI: Började avslutet av förra året med en romantisk bild i en hiss i ett hus vi inte längre bor i.IMG_3626FEBRUARI: Promenerade en ny väg till jobbet IMG_3627MARS: invigde, något dumdristigt våren.IMG_3706APRIL: Skapade egna traditioner. Som tårta till frukost på födelsedagar.IMG_3743Och i present fick han ett piano.IMG_3628Och några hundra flygmil för att spela med Swingfly. Såg Norrland.
IMG_3836
I slutet av april sa jag upp mig. Dock ej detta horoskop som gav mig insikten.
IMG_4389MAJ: Började på P3 och jobbade på ett fantastiskt program!IMG_4281Fann världen absolut bästa byxdressIMG_4270JUNI: Fick hem dessa två IMG_4518Spelade med Maria på Yaki-Da som TBA+SUPPORTIMG_5236Levde spartanskt på landet.IMG_5244IMG_4698

Fyllde 25IMG_5563JULI: Love tog körkort och tog mig på en tur någonstans.IMG_5561Han fick också tanka för första gången i sitt liv.IMG_5087IMG_5086Årets mest bejublade spelning som Plötsligt händer det det alternatvia namnet till TBA+SUPPORT.IMG_5085Gjorde något som kändes rätt i magen och fick ett tack.IMG_5617AUGUSTI: Gick på festival, blev fotad och jämförd med någon i en American Apparel-katalog.IMG_5383Njöt av att vara torr.IMG_7229Började på NyhetsguidenIMG_5608
Tog en biltur till Stockholm och tillbaka.IMG_6022SEPTEMBER: Åkte med Maria till Svalbard och såg två isbjörnar.IMG_6421OKTOBER: Döpte denna lilla varelseIMG_6579Lärde känna författaren till denna lapps mamma.IMG_6494Ritade ett kök och bytte köksluckorIMG_6668NOVEMBER: Såg en fotbollsmatch och blev retweetad som aldrig förr.IMG_6267Köpte världens mest perfekta jackaIMG_6365Provade att ha byxor för första gången på fem år.IMG_6807DECEMBER: Spelade in Vem Vet mestIMG_7018Köpte en gran för allra första gången och firade jul hemma där jag borIMG_7140Firade av året med några av de bästa jag vet

TACK OCH HEJ 2012.

LIVET GENOM LINSEN

IDAG ÄR EN ANNAN DAG ÄN IGÅR, OCH IMORGON KANSKE JAG GLÖMT IDAG

”Vi får ta en kaffe” säger hon
”Ja, kanske det” säger jag.
Det är inte mycket mer med det.
Jag är inte så intresserad av att umgås tänker jag.
Eller snarare: jag är inte så intresserad av att engagera mig.
Men det stämmer ju inte. Det är jag ju visst det, i alla fall oftast.
Jag läser bloggar och tittar på bilder. Undrar vart i allt det här jag själv tog vägen.
Om någon glömde mig, eller om jag bara själv inte längre tar någon plats.
Men det stämmer ju inte. För det gör jag ju.
Jag lever mitt och du lever ditt.
Det låter som en låttext det där. Tänker jag.
Man tänker sitt.
Ja, så är det i alla fall.