WINDS OF CHANGE

Det blev visst tyst här ett slag. Kanske inte så konstigt för det har låtit desto mer i min hjärna. Och svindlat i mitt hjärta.

De senaste veckorna har jag tänkt och funderat, grubblat och ältat kanske mer än någon gång tidigare. Vem är jag, vad gör jag, varför är jag, varför gör jag? Hur kommer allt sig egentligen? Hur mycket är våra egna val och vad är tillfälligheterna?

När hösten kommer så kommer jag vara hemma med Styrbjörn, förhoppningsvis läsa färglära och journalistik, men jag kommer inte gå till en arbetsplats varje dag.

Det känns lite skrämmande. Lite sådär himlastormande, nästan med en sugande känsla i magen. Men det blir en bra sak att prova på. Och inget behöver vara för evigt.

Det kommer bli bra. Rent av fantastiskt. Jag kommer att försöka utveckla min keramik, skriva mer, tänka mer, men framför allt känna mer.

Hela mitt liv har jag upplevt att jag känt för mycket. Lagt band på mig, tyckt mindre, försökt ta mindre plats. I höst ska jag sluta med det. Jag ska ta mer än tre genomtänkta andetag varje dag.

Och framför allt ska jag vara med mitt barn, inte stressa mellan förskola och jobb hela tiden.

HELT ANNAT BYGGDAMM

Det är inte bara hemma det byggs, om en vecka planerar vi att öppna första delen av mitt nya jobb, Café Gazette!

Idag bjöd jag in en hög med härliga till en Byggdammslunch, mitt i bygget, på bockar bland skivmaterial, verktyg och just damm.

Om en vecka exakt ska allt vara klart, det sista skruvat och fixat och menyerna finjusterade!Världens största fång med eucalyptus tog jag med mig hem efter dagen. En blomsteraffär runt hörnet är fortfarande min högsta önskan.

HEJDÅ HUSET//ETT NYTT KAPITEL

Då var det ute, lite vemodigt men också roligt. Vi ska flytta! Men innan jag öser ut planer och byggnadsvårdslänkar (ja, vi flyttar till ett gammalt, men fint hus med en massa sån omtalad potential!) vill jag dela med mig av hur himla fint vi haft det på Munkebäcksgatan. Extra fint har vi haft det den senaste veckan sen vi rensat bort 75% av allt vi samlat på oss och jag stylat färdigt.

Här går det att hitta lite mer info. 

ATT KNULLA SIG TILL TOPPEN // ATT ”UPPKNULLAS”

Efter att ha gått igenom nyhetsflödet brukar jag öppna Instagram. Idag inget undantag. Bland Eriks urhärliga kändisbilder från LA och Emilias helt underbara bebisbilder hittar jag idag ett urklipp från Aftonbladet postat av Cissi Wallin.


Urklippet handlar om en kvinnlig läkare, en ortoped som varit granskad i Uppdrag Granskning efter att ha felbehandlat en rad patienter, varav en dött. Cissis man var på väg att råka ut för den här läkaren när han skadade handen under en familjehelg. Cissi beskriver hur hon som anhörig får kämpa för sin morfinbehandlade make. Hur hon gång på gång frågar vilken läkare som ska operera, att hon vägrar att låta läkaren behandla maken, men att när det väl är dags för operation, då är det just den granskade läkaren som ska operera. Det hela slutar med att sjukhuset gör någon slags konstig pudel och säger att hennes man inte alls ska opereras där.

Och nu är det inte läkaren jag vill diskutera. Jag tycker, som säkert de flesta andra att det är åt helvete att patientsäkerheten ligger hos patienten(s anhöriga) och att du måste vara frisk för att orka kämpa mot betongklossar inom vården. Det tycker jag är åt fanders. Men åt fanders är också hur Cissi sist klämmer till med ”Vem/vilka ligger den här [läkarens namn] med för att kunna fortsätta jobba som läkare i hela frikkin landet?”.
Jag upprörs något fruktansvärt över hur bilden av att kvinnor ligger sig till jobb, oavsett hur bra eller katastrofala de är på jobbet. Att Cissi dessutom lägger till vilka gör att hela hor-stämpeln understryks. Det är, enligt mig, unket att fortsätta projicera såna patriarkala föreställningar.

Vem hon legat med är samma typ av uttryck som trollens ”har du fått för lite kuk?”, något som de flesta kvinnor i det offentliga rummet får höra nästan dagligen. Och när det inte är just troll som uttrycker sig så accepteras uttrycket, det är OK att ifrågasätta kvinnors sexliv eller mängden kuk i deras liv. Jag tog ett journalistvik en gång där en (kvinnlig) mer senior kollega undrade om den kvinna vi just pratat med, som för dagen lät irriterad, gått för länge utan att ligga. Den lika unga och nya vikarien som jag sa då som svar att hon tyckte att den kvinnliga källan borde ”uppknullas”. En så solklar patriarkal retorik borde bannlysas, jag kan inte förstå hur det kan accepteras att kvinnors liv, yrke och kompetens konstant värderas eller kan förbättras i förhållandet till hur mycket kuk eller knull de fått.

Det må så vara att Cissis ligga-frågan är retorisk, att den kan viftas bort med att det är ett talesätt, men jag avskyr talesättet. Det cementerar kvinnoförakt. Det är en sån klassisk troll/mobbar-retorik att den bör förpassas till papperskorgen.
För ärligt, när det kommer till Macchiarini, hur många undrade vilka han legat med för att få fortsätta? Eller den bleka manliga Karolinska chefen?

Och när det kommer till just rekryteringen, ja, då tror jag istället att det är en fråga om avsaknad av referenser. (I just det här fallet även en fråga om total avsaknad av kompetens i google hos rekryteraren) Rekryteringar är dyra och långdragna. För att bli mindre dyra och mindre långdragna är ett enkelt sätt att stryka på foten när det kommer till referenser. Jag har hört om chefer som går från jobb till jobb, trots att personalen varit på väg att gå under varje gång. Men när resultat är största prestigen glöms det psykosociala bort.

Och hur frågande jag än har kunnat vara inför rekryteringar av personer på chefsnivå, har jag aldrig undrat vem/vilka de legat med eller när den kvinnliga chefen senast fick lite kuk.

PS! Ja, jag tog bort läkarens namn i min skrivna text pga texten ej handlar om läkaren i sig och hon inte behöver vara googlingsbar i just den här diskussionen som inte handlar om hennes kompetens utan uttryck kring kvinnors sexliv och en reproducering av patriarkala uttryck.

DUMMA SAKER JAG GJORT

Jag listade ju pinsamheter i somras.
Och nu senast har jag tänkt lite över annat strunt jag haft för mig. Kanske är det så att jag nu som mamma gått in i en ny fas i livet att den gamla kräver bokslut. Ju mer jag tänker på det, desto troligare låter det.

Och den kanske största, och inte ens speciellt gamla, dumhet, jag gjort är nog ändå mitt offentliga jobbsökande. Efter att ha fått Tack-men-nej-tack så många gånger att jag helt tappat tron på mig själv tänkte jag att jag skulle göra någonting av det. jag pitchade TV-serier om jobbsökande och jobbcoachande och så la jag ut alla mina personliga brev i en blogg. Men jag vågade aldrig marknadsföra den. Kanske för att det tar så emot att söka jobb offentligt. Jag har aldrig klarat av att leta jobb på Facebook, aldrig vågat erkänna mig sysslolös, alltid velat hålla ett sken uppe. Idiotiskt, ja, men kanske inte så konstigt i tider av konstant press att vara lyckad.
Men, nu, med föräldraledighet från fast jobb och med ett stundande bokslut för gamla synder, ja, då finns det väl ingenting annat än att släppa det hela löst.
Så, här:
Ett gäng av mina personliga brev.

Den som själv vill bikta sig får gärna göra det i kommentarsfältet.

DET ÄR JU JAG, ER NYA REPORTER!

Hej,
Emerentia heter jag. Jag är 27 år och är allt ni önskar.

Lovord. Lovande ord. Löften. Konstant erbjudande av sig själv, sina tjänster, färdigheter och fantastiska personlighet.
Jobbsök. Mot lyckan. Mot vardagen. Mot framtiden.

Eller så skiter vi i alltihop bara och tänker på hur grått det är ute idag, att det kanske regnar resten av livet och så kommer en ju ändå inte orka gå ut mer i hela livet så då kanske det inte behövs någon sysselsättning.

Nej. Bättre då att fortsätta. Skriva fler dialoger istället för brev, förnya formen på det personliga brevet och putta yourself out there. Våga.

Så kanske det blir sol igen också. På köpet.
Tills dess: en hund i ett trassel. Som jag i livet.

IMG_0271

2014 AUF WIEDERSEHEN!

 IMG_0842
Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Jobbade på TV, och verkligen med TV. Gjorde TV, som på film. Var i en studio, med head-set, intervjuade barn, producerade en litenliten webbserie. Det var otroligt. Som en dröm men jobbigt. Lagade mat på riktigt. Och bakade. Och cyklade till jobbet varje dag, i ur och skur.

Genomdrev du någon stor förändring? Vi målade om i köket och hallen. Och jag bestämde mig för att ”våga vara jag”. Jag blev lite kantstött på köpet, men jag gjorde det. Jag hejjade i jobbkorridorerna varje dag på männsker jag inte kände, jag morsade och pratade och vågade liksom finnas trots att jag inte visste om jag skulle fortsätta jobba där eller inte efter årsskiftet. Och så började jag ha byxor på mig. Det var konstigt men bra för garderobsmöjligheterna.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja! Inte någon supernära, men jag ser dem på Instagram.


IMG_2764
Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?  
Dagarna i juli när vi var i Paris och såg Tour de France. Och 30/11 då jag var med och direktsände Stjärnhoppningen från Friends Arena. Ett sånt jobb.

Dog någon som stod dig nära? Nej, tack och lov, alla kvar, ingen saknad.

Vilka länder besökte du? Holland och Frankrike.

Bästa köpet? Något så ytligt som en väska från Dagmar. Den köpte jag åt mig själv när allt bara kändes avgrundstungt och mörkt. Den rymmer allt och är både fin och vardaglig. Och min dator.

IMG_0895
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Han jag är ihop med. Tålamodet och modet han bär. När han provar nya sker, pressar sig själv, orkar för mig skull. Står ut och står bi.

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015? Framförhållning och planering. Jag måste fakturera oftare. Och inte skjuta på saker. Och så skulle jag vilja ha ett skrivjobb varje månad.

IMG_7222
Vad önskar du att du gjort mer?  
Skrev! Lärde mig bättre franska! Spelade med skivor som Skelettkvinnorna och vanliga kvinnorna.

Vad önskar du att du gjort mindre? Läst skitbloggar och avundades andra.

IMG_2379
Favoritprogram på TV?
Årets Sockerbagare, så klart! Och Gifta vid första ögonkastet. Och Newsroom och The Affair och The Knick. Och och och. Jag har nog aldrig sett så mycket TV och serier som nu. Jag skyller på jobbet.

Bästa boken du läste i år? Utan personligt ansvar och Egenmäktigt förfarande, fast i omvänd ordning då. Fantastiskt bra båda två. Fast jag irriterar mig på Ester, hon får fanimej skärpa sig. Springa runt precis som jag gjorde 2010. Det går inte för sig.

Största musikaliska upptäckten? Love Laos. Han sitter här i arbetsrummet och skrålar och plötsligt kommer det ut en färdig produkt som låter perfekt. Och Jaqueline Ronneklew. Älskar henne.


Vad var din största framgång på jobbet 2014?
Att jag har ett jobb att gå tillbaka till efter jul! Och att jag fick ett alldeles för stort ansvar, men att jag vågade ändå. Och sen det där med att hälsa på alla på jobbet och inte tänka ”att det inte spelar någon roll eftersom jag ändå inte kommer jobba kvar…”.

Största framgång på det privata planet? Att jag fortfarande är ihop med Love! Det är ju otroligt med mitt humör och våra socialt speciella företeelser.

Största misstaget? Att inte lyssna på mig själv alltid. Inte känna efter och våga tacka nej.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Lite blandat tror jag. Emo-Emerentia har nog varit framme en del och också, även om jag bestämt mig för att lite oftare tänka att det faktiskt inte tjänar något till att sura hela tiden. Även om det är skönt att sura och så, det är ju så enkelt!

Vad spenderade du mest pengar på? Skit. Allvarligt. Nu köpte jag en klänning på REAn och jag lovar verkligen att det var den enda. Nu ska jag köpa två stringhyllor men sen får det fanimej vara nog. Jag behöver inget mer och jag har en garderob med fina kläder som jag bara hittar på att jag inte kan använda.

IMG_8414
Något du önskade dig och fick?
En ljusstake från Svenskt Tenn som jag känt på i evighet och ett fridfullt hem och ett jobb. Och en mycket snällare hund. Det är nog årets vinning ändå, att vi gått från att känna att det inte funkar med Evert och jobba så otroligt mycket med honom, försöka hjälpa honom ur osäkerheten, våga träffa människor, inte få utbrott, kunna ha folk hemma. Nu är han oftast som hundar är mest, även om vi få hålla lite extra koll.

Något du önskade dig och inte fick? Det skulle jag nog inte säga. Den där klänningen på REA från Malene Birger var det sista jag någosin behövde.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Jag var på landet på dagen och sen åkte vi in och åt middag på SMAKA, som vanligt. Nästa år är fjärde året och det betyder tradition. Det är bland de bästa traditionerna jag bestämt.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Om jag inte haft sånt förbannat humör och om jag fått vara frisk hela tiden. Om jag sluppit haft så ont i magen och besöka sjukhuset så mycket.

IMG_0491
Vad fick dig att må bra?  
Att trivas hemma. Att vara lugn och veta att allt ordnar sig. Och det att jag cyklade till jobbet, och om jag inte cyklade så gick jag. Oavsett väder. Bussen tog jag tre gånger från 26/6-18/12.

Vem saknade du? Konstigt nog min farmor, farfar och morfar, jag var för liten när de gick bort att jag har en massa jag velat fråga dem men inte hann medan de fortfarande mindes.

De bästa nya människorna du träffade? En drös på jobbet. Och att jag hittade Fia lite mer, inte någon ny, men mer.

Mest stolt över? Att jag har jobbat och lagt manken till att lära mig något nytt i veckan, allt från något litet till lite viktigare saker. Och att min kille har spelat in en skitbra EP!

Högsta önskan just nu? Att våren ska bli lång och torr och fin och att vi ska bestämma det där bröllopsdatumet som vi skjutit på och att badrummet ska renoveras.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  Städa mer. Och tvätta mer. Det är alltid Love som tvättar och jag måste skärpa mig med det. Och springa mer. Och yoga mer. Och göra mig helt oumbärlig på jobbet så att de aldrig kan vara utan mig. Och vara lite mer i Paris ändå!