KONSERT, JORDGUBBAR OCH PAPPOR

Papporna sitter på verandan och pratar aktier och ekonomi. Mitt i sommaren. Anledning: Volvos kvartalsrapport.
Jag trodde det var mitt i veckan. Det är lördag.
Imorgon åker jag till Stockholm.
Ikväll åker jag med Fredrik och hans kompisar till Dyrön och träffar Kristofer som ska spela där.

Ibland värderar man personer högre än vad de värderar en själv, Marcus säger att jag bara ska skriva ner värdet på dem, som en aktie, det kanske fungerar så. Tänka med hjärnan. Inte med hjärtat. Det säger jag till mig nästan varje dag. Tänk med hjärnan Emerentia. Det är hjärnan man tänker med. Sluta tänk med hjärtat. Men det är liksom en vana, om än en ganska dålig sådan.

Nu ska jag duscha, och sen ska jag börja tänka på mina vänner som aktier. Några av er har sjunkit i värde. Jobba upp det. Jag kräver bättre kvartalsrapporter. Eller kanske månadsrapporter.

VAD SOM HÄNT HAR HÄNT

Det är liksom lite magiskt att komma hit till landet, det är en helt annan lunk, jag har kopplat in min födelsedagsradio och lyssnar på P3, jag tvingar mamma att sova första natten med mig i det lilla huset och jag äter en mango till frukost och tittar på hur grannen går i sina fula sandaler. Det hade varit skönt att bo ödsligare än såhär, men i jämförelse mot Stockholm är dethär ingenstans. Evigheten kanske man skulle kunna kalla det. Jag skulle vilja bo i Evigheten. En dag, när jag likt min gymnasiebästis Lillemor köper ett hus i Norrland, då ska jag döpa det till Evigheten. Huset Evigheten. Där ska inga lagar finnas och alla ska få sova hur länge de vill. Och så ska alla få saft till frukost och så kan vi plantera sockerdricka i ett träd.

Men det är framtiden.

Nu är nu. Det är lite tråkigt när man tänker efter. Jag smsar Pontus och frågar om han inte vill komma hit. Han vill men kan inte. Han skyller på sitt jobb. Men han har i alla fall ett jobb. Han ska vara lycklig. Vi pratar om andra saker också. Förälskelser och att man aldrig tror på sig själv. Som vanligt.

Det känns lite som att jag rensar när jag är här ute, ingenting spelar sån roll längre. Idag ska jag jobba på gården, jag lär stå i klänning och sälja jordgubbar, jag minns hur jag tyckte det var pinsamt när jag var yngre och någon jag kände, eller kände till kom. En gång, innan Evelina var en av de jag ringer först när något har hänt, kom hon, Maggan, Marie och Emmeli till mig och plockade jordgubbar. Jag minns hur pinsamt jag tyckte det var. Där stod jag, värsta lantisen, med en ful trikåklänning och stövlar. Och där kom de. De snyggaste tvillingarna jag sett. Jenny var nog med också tror jag, men jag minns inte riktigt. Jag har verkligen försökt förtränga detdär tillfället. Mitt största moment av okoolhet.

På tal om Evelina tog hon en sån väldans fin bild på mig på min födelsedag, det är min nya profilbild på Facebook.

Det var en sån fin kväll, jag har världens bästa föräldrar och syster, och min syster har världens bästa kille och jag har världens finaste vänner!

NÄR JAG FÅR EN SON

Ska han heta Johnossi. Det är himlans fint tycker jag. Och det blir som en hyllning till två himlans fina bekanta.

Det är såna saker jag hinner tänka på när jag inte är i storstan. På mina framtida ungar och på framtiden i allmänhet. Egentligen vill jag ge de få som hittat hit idag ett brev jag skrev till Kajsa för några dagar sen, men jag vet inte om jag vågar, för det är så himlans fint men ändå så privat. Och så kanske jag skrämmer iväg någon jag redan skrämt iväg.

Idag har jag också varit i mitt favorithus. I huset jag vill bo i hela sommaren och bara skriva skriva skriva. Någon mer som vill flytta ut till landet? Säg då till. Vi flyttar efter min slututställning. Det är strandtomt och det finns en herrans massa sängar.

Nu ska jag åka till ICA och se mamma bete sig som en lokalkändis. Hon är det här kan man säga. Jag hatade att åka till ICA som liten för alla skulle ta på mig och säga att jag var så lik min mamma och att jag hade så mörkt hår kommenterade de också. Nu tittar de mest och frågar hur det går med jordgubbarna.