ATT KNULLA SIG TILL TOPPEN // ATT ”UPPKNULLAS”

Efter att ha gått igenom nyhetsflödet brukar jag öppna Instagram. Idag inget undantag. Bland Eriks urhärliga kändisbilder från LA och Emilias helt underbara bebisbilder hittar jag idag ett urklipp från Aftonbladet postat av Cissi Wallin.


Urklippet handlar om en kvinnlig läkare, en ortoped som varit granskad i Uppdrag Granskning efter att ha felbehandlat en rad patienter, varav en dött. Cissis man var på väg att råka ut för den här läkaren när han skadade handen under en familjehelg. Cissi beskriver hur hon som anhörig får kämpa för sin morfinbehandlade make. Hur hon gång på gång frågar vilken läkare som ska operera, att hon vägrar att låta läkaren behandla maken, men att när det väl är dags för operation, då är det just den granskade läkaren som ska operera. Det hela slutar med att sjukhuset gör någon slags konstig pudel och säger att hennes man inte alls ska opereras där.

Och nu är det inte läkaren jag vill diskutera. Jag tycker, som säkert de flesta andra att det är åt helvete att patientsäkerheten ligger hos patienten(s anhöriga) och att du måste vara frisk för att orka kämpa mot betongklossar inom vården. Det tycker jag är åt fanders. Men åt fanders är också hur Cissi sist klämmer till med ”Vem/vilka ligger den här [läkarens namn] med för att kunna fortsätta jobba som läkare i hela frikkin landet?”.
Jag upprörs något fruktansvärt över hur bilden av att kvinnor ligger sig till jobb, oavsett hur bra eller katastrofala de är på jobbet. Att Cissi dessutom lägger till vilka gör att hela hor-stämpeln understryks. Det är, enligt mig, unket att fortsätta projicera såna patriarkala föreställningar.

Vem hon legat med är samma typ av uttryck som trollens ”har du fått för lite kuk?”, något som de flesta kvinnor i det offentliga rummet får höra nästan dagligen. Och när det inte är just troll som uttrycker sig så accepteras uttrycket, det är OK att ifrågasätta kvinnors sexliv eller mängden kuk i deras liv. Jag tog ett journalistvik en gång där en (kvinnlig) mer senior kollega undrade om den kvinna vi just pratat med, som för dagen lät irriterad, gått för länge utan att ligga. Den lika unga och nya vikarien som jag sa då som svar att hon tyckte att den kvinnliga källan borde ”uppknullas”. En så solklar patriarkal retorik borde bannlysas, jag kan inte förstå hur det kan accepteras att kvinnors liv, yrke och kompetens konstant värderas eller kan förbättras i förhållandet till hur mycket kuk eller knull de fått.

Det må så vara att Cissis ligga-frågan är retorisk, att den kan viftas bort med att det är ett talesätt, men jag avskyr talesättet. Det cementerar kvinnoförakt. Det är en sån klassisk troll/mobbar-retorik att den bör förpassas till papperskorgen.
För ärligt, när det kommer till Macchiarini, hur många undrade vilka han legat med för att få fortsätta? Eller den bleka manliga Karolinska chefen?

Och när det kommer till just rekryteringen, ja, då tror jag istället att det är en fråga om avsaknad av referenser. (I just det här fallet även en fråga om total avsaknad av kompetens i google hos rekryteraren) Rekryteringar är dyra och långdragna. För att bli mindre dyra och mindre långdragna är ett enkelt sätt att stryka på foten när det kommer till referenser. Jag har hört om chefer som går från jobb till jobb, trots att personalen varit på väg att gå under varje gång. Men när resultat är största prestigen glöms det psykosociala bort.

Och hur frågande jag än har kunnat vara inför rekryteringar av personer på chefsnivå, har jag aldrig undrat vem/vilka de legat med eller när den kvinnliga chefen senast fick lite kuk.

PS! Ja, jag tog bort läkarens namn i min skrivna text pga texten ej handlar om läkaren i sig och hon inte behöver vara googlingsbar i just den här diskussionen som inte handlar om hennes kompetens utan uttryck kring kvinnors sexliv och en reproducering av patriarkala uttryck.

PRINCIPELLT BESLUT #1: INTE LIGGA

Jag har aldrig egentligen känt något behov av att förklara mig. Det är som att inte dricka. Man orkar inte förklara sig. Eller man är trött på att förklara sig.

Och egentligen handlar det inte om att inte ligga. Om att inte ha sex. Om att inte knulla (gud jag tycker det är ett fult ord)

För det gör jag ju, när andan faller på. Sen att den inte kanske gör det speciellt ofta är en annan sak. Framför allt så faller den andan inte på när det kommer till människor jag inte känner. Killar jag träffat i några minuter. Eller killar som bjudit mig på ett glas vin.

Det är så många gånger jag önskat att jag vore en av alla de tjejer jag ser på TV som tar kontrollen över sina liv och över sin sexdrift, som inte undertrycker den och som inte gömmer sig. Istället hör jag mig själv tydligt proklamera att jag minsann inte ligger. Att jag inte går hem med någon jag inte känner.

I helgen vad jag i Göteborg, en stad full av killar som olika gånger gett mig förlag på att gå hem, bjudit mig på drinkar, tagit mig på rumpan, viskat saker i öronen. En stad full av killar jag vänligt men bestämt sagt >Tack, men nej tack< till. Det är liksom då, när jag kommer hem, när jag återvänder som jag inser kontrollen som jag själv tagit. Jag har ju alltid aldrig legat för att jag inte varit sugen. Jag har aldrig velat.

Och det känns så tydligt när jag nykter sitter i en soffa i Göteborg och ser hur köttmarknaden breder ut sig, hur raggningsförsöken ballar ut. Hur fyllesms:en skickas. Och jag tänker att jag inte alls är en del av det. Att jag är så totalt utanför allt det där att jag är oantastlig. Jag står på glasberget, men på ett positivt sätt.

Det finns säkert ett helt gäng killar som någon gång skakat på huvudet åt mig, som suckat, ryckt på axlarna och tyckt att jag varit dum i huvudet. Speciellt någon av dem som följt mig hem, och hoppats och sen fått finna sig i att jag somnar med ryggen åt. Men så är det.

Jag är inte ens sugen på att förklara mig, men jag är trött på att få höra >vi kommer ligga< från någon som inte känner mig. Hej! Vet du? Vi kommer inte ligga. Aldrig i hela livet. Jag ligger bara när jag är lite kär.