När jakten på ”Säker Stil” inte är annat än Säker Konsumtion

Sen i januari har jag haft ett köpstopp. Det har inte varit ett totalt stopp, utan ett ganska snällt sådant. Det handlar mer om reflektion än att inte under några som helst omständigheter konsumera.
Men reflektionen känns viktigare än någonting annat. Det har fått mig att tänka över både mitt köpmönster, mitt titta-i-affärer-mönster och mitt stora loppisberoende. Och så har det fått mig att se över min garderob. Som gravid har jag färre val än någonsin, och som icke-gravid är min garderob överfull. Trots det sneglar jag mot modereportage, erbjudanden och influencer-inspo dagarna i ända.

263356

Foto:Beata Holmgren

En av de här influencersen är Ebba von Sydow och hennes ”Säker stil”, när hon och Emilia de Poret började jobba fram konceptet tycker jag att det var intressant, att skapa en säker stil för just en själv är någonting fler borde göra, även jag, då skulle jag kunna behålla min stil och bygga en garderob som klarar sig genom år tänkte jag positivt. I säljtexten av boken sammanfattas deras Scandichic-epos med orden ”Denna inspirerande handbok erbjuder en konkret, långsiktig och välfungerande lösning”.

Men nu, några år senare är jag ingenting annat än besviken. Säker Stil visade dig snarare var Säker Konsumtion. Likt Blondinbellas Economista har det gått från en ambition att skapa någonting hållbart till att snarare hetsa till fler köp. Och den långsiktiga lösningen som marknadsförde boken har snarare visat sig vara tips på snabba klipp på rea, trender som är heta just nu, säsongens hetaste varor och andra, inte så värst långsiktiga lösningar.  Och kanske är Kristin Nords ord ”Det är också en bok som andas blondhet.” är en mer ärlig beskrivning.

Det går knappt att ”investera” i mode. Kanske i en eller annan väska. Någon sko i limiterad upplaga (sneakers som säljs för tusentals kronor kan ge lite avkastning). Men det går inte att investera i bomullstoppar, linneskjortor från Uniqlo eller krämer från Clinique. Det är ingenting annat än konsumtion och den som låtsats som någonting annat ljuger.

I tider av mijlömedvetenhet och konsumtionsstress känner det så otroligt osäkert att tipsa om fler och fler snabba köp. Bara de senaste 25 instagram-inläggen från von Sydow innehåller samarbeten, tips och reklam för Mat.se, Uniqlo, Adlibris (dels omärkt reklam för egen bok) x 2, shoppingkväll i Fältöversten, Klarna, Naturnes Barnmat x2, Clinique. De senaste 25 från de Poret är bland annat reklam och samarbeten med Klarna, Hövding, Shoppingkväll på Fältöversten och Uniqlo. Bara samarbetet med Klarna, går att diskutera efter att bland annat SVDBreakit och Dagens Arena skrivit om hur fler hamnar i skuldfällan tack vare deras ”förmånliga” fakturering. Att både uppmuntra till konsumtion och till att använda tjänster där du handlar för pengar du ännu inte har är en kombination inte alla skulle vilja ha på sitt samvete.

Att influencers behöver tjäna pengar är ju ingenting konstigt. Samarbeten är bra för det, till för det. Till för att skapa ekonomi i en värld beroende av just ekonomi. Men det gnisslar illa när det maskeras i att hitta en Säker Stil.

KÖPSTOPP – jag är en svagis

Martina Johansson, som kanske är en av dem som pepprar mitt eko- och miljötänk mest, la till mig i Annahita Yazdis grupp Köpstopp 2019. Det var liksom härligt och fruktansvärt omvälvande samtidigt. Svag hon är, Emerentia, tänker du när jag tycker att det var ”fruktansvärt omvälvande” att bli tillagd i en grupp, men det satte fingret på en hel massa funderingar jag haft alldeles för länge men inte tagit tag i pga ju älskar saker.

Har visserligen skrivit lite om det innan, typ här. Och här. Men allvarligt var det nog mer snack än verkstad.

Efter att först ha tänkt ”jag kommer aldrig hålla köpstoppet” inser jag att jag just därför kanske borde försöka. För det var just den där rädslan att bryta köpstoppet som delvis gjorde mig så osäker. Att misslyckas är så ohyggligt otrevligt. Men också för att jag faktiskt inte visste om jag ville sluta köpa saker.

För allt som oftast inser jag att jag tänker ”Åh vad vore en fåtölj i detta tyg.”  Alldeles underbart och alldeles onödigt. Att önska och drömma. Men inte alltid göra slag i saken. Att nära en dröm länge, jag inser hur sällan jag gör och gjort det. Hur ofta jag istället direkt väljer att skrids till verket. Hellre betalat mer än mindre för att få något direkt. Bli sugen och direkt falla för suget. Aldrig vänta. Alltid välja.
Jag älskar ju loppis. Det gör att jag ofta fyndar saker jag egentligen inte behöver, bara för att det är ett fynd. Vårt hem fylls på av saker. Porslin, leksaker, pryttlar, pinaler och möbler. Det mesta fynd från begagnatmarknaden. Men även min garderob har fyllts av ”fynd” 150-kronors viskos från HM:s otaliga reor. Passa-på-tillfällen från COS som bara inte får förgås. Skor för 299 som känns ”roliga”.

Så jag satte mig ner, skrev först en lista på det vi ska sälja.

Och sen på det vi ska laga, tillverka eller renovera.

Skärmavbild 2019-03-19 kl. 11.13.04
Och så listan på vad vi får köpa. Och ja, den blev lång. Men det får vara så. Det handlar mest om huset. För huset behöver saker. Som fönster och virke. Och så behöver jag köpa strumpbyxor ibland. Men jag behöver verkligen inga skor. Förutom de där tofflorna då.

Men i övrigt svämmar vi över. Och allra mest vill jag få till att jag själv tänker efter på riktigt innan jag konsumerar.

För att köpa det som står på listan, som dessutom ska handlas begagnat mest, vi räknar kallt med att få tag i så väl lekstuga som dörrar och en toalett på Blocket eller återbruk, måste vi dessutom ha sålt av det som ska säljas. Och det ska loppas. Nytillverkad skit göra sig icke besvär.

Ett bra steg på vägen tänker jag är att ta bort alla köp-appar för nya saker, och avregistrera mig på mängder av nyhetsbrev. Och även Foodora-appen. För köpstoppet gäller även hämtmaten. Småbarnsfamiljens stora räddare ska inte längre rädda oss, utan matlådorna ska.

Nu är vi inne på mars månad och plötsligt har jag jobbat mot köpsuget i lite mer än två månader. Och ja, jag får köpa en del saker, tack vare listan, barnskor och fönster och helt uppenbarligen soffor. Men inte utan reflektion. Och så ska jag skriva och skapa mer. Det lovar jag att försöka med.