HUR KUNDE VI VÄLJA KNÄCKEBRÖD I FIL FRAMFÖR SKOLMATEN?

Det slog mig nu.

Tänk, här fick vi gratis mat i skolan, fem dagar i rad. Råkostsbuffé till det.
Ibland så mycket som Göteburgare, en stor korv skuren i skiva i bröd med mos och ketchup till. En delikatess.
Eller dem himmelska soppan Ängamat.
Och istället bröt vi knäckebröd i filen och slevade i oss. Som om att det vore någon slags efterrätt.
Fiskbullarna som inte slank ner och istället klistrades fast med hjälp av den vita såsen med vitpepparkorn under bordet.

När kryddorna gjorde entré i skolmatsalen blev det plötsligt någon slags förfining av alternativen till råkostbuffén och Göteburgarna.
Då kom (trumvirvel): knäckebröd, lite smör och sen strösslat med grillkrydda. Hade vi tur fanns det lite tunt rivna morötter att ha emellan smöret och grillkryddan.

Tänk, så såg de främsta kulinariska erfarenheterna ut.
Det var väl för härligt va, innan dumplings och sommarrullar och strömmingslucke-tallrikar och taco-vagnar och gourmet-korv gjorde entré i lunchtimmen.
Det var tider det.

DU ÄR ALLT BRA DUM DU, DET ÄR JU BARA ATT BESTÄMMA SIG SÄGER JAG

Ja, så säger jag, om och om igen. Jag pratar med mig själv, det har blivit så mycket mer tydligt nu när jag plötsligt sitter bredvid någon på kontoret. De frågar vad jag pratar om och jag vet inte riktigt, för jag kan inte hålla det inom mig, utan säger det högt. Rakt ut ba.

Sara frågar om jag grubblar, jag börjar prata om röster och om saker jag tänker på, det var inte så hon menade säger hon, så vi släpper det. Jag tänker inte så mycket tänker jag och låter det vara. Hur mycket låter du vara frågar hon. Jag svarar ”ingenting”. Och låter det vara. Det fortsätter så lite, som en monolog i dialogform. Det hade kunnat vara bara jag som pratade, fast det är det inte, det är någon mer. Där sitter Sara i en stol, hon ler så att glasögonen åker upp lite på näsan för att kinderna liksom pressar upp dem.

Jag borde skriva på Boken tänker jag. Så jag gör det. Det är så jag jobbar säger jag. Jag gör det jag ska. Fast inte hela tiden. Ibland slarvar jag. Jag städar inte så ofta när allt kommer omkring.

Till lunch dricekr jag en treo och äter knäckebröd med lite ost på. Inget smör. Jag gillar inte smör. Det handlar om konsistensen, den är äcklig. Men messmörskonsistensen är värst. Den kräks jag av. Det är något vidrigt med att bita i smör, det liksom ilar i tänderna och hela kroppen.

Du är allt bra dum du, det är bara att bestämma sig säger jag, och så bestämmer jag. Från och med nu ska jag använda eyeliner oftare till vardags, så som jag gjorde förut. Jag ska klä mig fint och jag ska gå upp när klockan ringer. Och jag ska sluta svära så förbaskat.

Jag är allt bra dum jag, det var ju bara att bestämma sig.

NÄRINGSBRIST? NEJ FÖR SJUTTSINGEN!

Jag äter en amssa olika saker här, inte bara rostade mackor med marmelad.

Idag till exempel har jag druckit en juice och lite annat.

Ni ska få se:

Ja mamma o pappa ni fick två bilder där jag faktiskt äter också, så ni behöver inte oroa er alls.

SURKÄRRINGEN FRÅN SVERIGE

Jag funderar på om jag ska säga till. Om jag ska säga till hon bredvid mig att hennes musik gör så att jag inte kan koncentrera mig. Inte det minsta lilla kan jag koncentrera mig.

De kanske borde fundera på att tillåta Facebook och istället förbjuda skrik och skithög musik. Men vad vet jag.

Annars jobbar jag vidare på tvål-försäljningen. Jag tycker att jag har värsta grejjen, ska se vad Khatija säger. Vi ska ha möte om 10, då hoppas jag att hon älskar min idé. Annars vet jag inte vad jag gör.