ATT LEVA SITT LIV GENOM NÅGON ANNAN

Jag gjorde det förut, och igår tänkte jag lite på det, varför jag tänkte på det? För att jag träffade Sandra. Sandra är en av de finaste människorna jag vet. Hon är smart och rolig och hemskt duktig. Vi träffas inte så mycket längre, för vi umgicks när jag var tillsammans med någon. Dendär någon var bästa vän med Sandras Någon, så då blir det ju ofta att man kanske inte ses så mycket mer.

Igår pratade Sandra och jag lite om livet, hon kom från jobbet när jag fortfarande jobbade, vi kramades och hon sa att jag ska tänka att jag själv gjort allting jag går igenom nu. Att jag har mig själv att tacka. Att det jag som skriver så att fingrarna blöder och att det är jag som har gjort så att jag ens har en chans att göra allt jag vill göra. Det känns häftigt. Det känns så häftigt att jag inte vet riktigt vad om jag ska vara ärlig.

Och då tänkte jag på det, hur mycket och hur länge jag levt genom andra. Hur länge jag fått bekräftelse för att jag varit med någon som varit någon. Eller inte varit någon, men det var liksom min mätare på lycka. Att vara med någon.

Därför kändes det ganska häftigt igår att sätta sig på bussen från MarreLarre, ut till Essingen och krypa ner i sängen helt ensam, och känna att det faktiskt är riktigt skönt. Och att det kommer gå bra ändå.

Och vips! en dag så kanske jag träffar någon, någon som jag kommer tycka om alldeles extra, men då vet jag att jag tycker om mig själv också.

Tack mig själv!

(Åh, nu lät jag lite som Blondinbella, men jag bjuder på det känner jag.)

KLÄNNINGAR I FRÄCKESTAN

Snart, alldeles snart kommer min buss, jag ska in till stan. Gå på lokal kan man säga. Dagen till ära har jag på mig min vita bäck-o-bölja-klänning. Jag kan ärligt säga att jag älskar den. Förra året fotade Evelina mig i den. De bilderna håller på att bli ett bokomslag nu. Det känns lite häftigt.

Det blir ju så med vissa kläder, att de är med på en massa roligheter. Som en kärleksaffär med han med det hemskt fina håret och ögonen, eller en galen fest med några ur Nationalteatern eller en bejublad konsert med Kristofer Åström. Sånt händer inte alla klänningar.

Det finns andra bra exempel, som klänningen som var med på både en konsert (mindre bejublad, mitt största minne därifrån är hur någon i publiken påpekade mina kanintänder och ett nakenbad) den var med på One Show också och den trivdes så bra i New York att den följer med denhär gången också.

Eller den rosa som gått en modevisning och fått fotas på P3guld och sen var med om en kräksjuka i direktsändning och i en pjäs där personen som bar den svimmade för att midjan var så liten.

Sånt händer bara de bästa av klänningar.

Ursäkta svammlet, jag försöker få in lite mer mode nu när jag ska bli fashion.

KITE!!! OCH REBECKA RISSANEN

Rebecka Rissanen alltså! Vilken tjej! En gång i tiden var jag sur på Rebecka för hon åkte till New York med killen jag var tillsammans med i två veckor och jag satt bara hemma och dinglade med benen. Idag är jag inte sur längre. Jag är bara glad. Och jag tycker om att stöta på Rebecka, för hon är trevlig. Och så spelar hon bra musik när hon spelar skivor.

I alla fall idag på Scandic Malmen spelade Kite, det var riktigt bra tycker jag. Jag var lite förvånad, hur någon från Melodyclub kan göra så bra musik. Och så satt jag på en stol och dinglade med benen och drack en Fanta och så träffade jag Susanna, det var trevligt, för vi fnissade lite och pratade om saker som vi inte annars pratar om för vi aldrig ses.

Det var kvällen det. När jag kom hem såg jag på Big Lebowski som videobutiken lånade mig helt gratis och tänkte på hur jag ska göra med antalogin som jag blivit tillfrågad att skriva för, det är så många duktigare än mig som ska vara med att jag nästan storknar. Vad ska jag där och göra tänker jag. Men Felipe sa att jag borde skriva om Jesus i Big Lebowski och jag kan ju inget om film så jag gör som han säger. Jag tänker att det blir lika bra.

Så chattade vi lite om saker som inte spelar så stor roll, om fotografier, när man är tjock och smal, och så ringde Disa, trots att klockan var så mycket.

Under dagen gjorde jag andra saker: jag träffade min projektgrupp, vi älskar Polisen, jag mailade med Beatrice Ask, jag tjattrade med Magnus, har tar ner mig på jorden och får mig att inte hetsa så mycket, vi pratar om böcker och om framtiden. Och så jobbade jag med min portfolio, jag scanande och scannade och scannade.

TA MIG TILL KÄRLEK

Åh min nya iPhone, den förra hette Fenou, henne ska jag begrava på något fint sätt men samtidigt skiner lyckan eftersom det blivit tillskott i familjen. Välkommen Doris.

Idag blir det konsert. CAarmé och Sidechild. Förra gången med Sidechild körade Emma och jag från publiken. Jag tänker nog inte göra det igen.

Vad som firas ikväll:
Hemlighetsmakeriet
Skvaller
Christophers pris
Att Klassen gick vidare i Webbjokern
Att det är ganska långt kvar tills jag fyller 40.