NOT SINGLE, BUT READY TO MINGLE! 

Åh röda mattan-erfarenheten växer! Se så bra vi gjorde oss innan jumpsuiten blev nergrötad och nerspydd!

Bildcredd: Rebecka Bjurmell/Nöjesguiden

Kul med prisutdelning ändå, så glad jag blev över Linda Spåmans vinst att jag lyfte ungen över huvudet och skrek rakt ut! 

Sen kräktes vi (nej barnet) och vi gick hem. Hoppas dock på fler inbjudningar trots det redlösa beteendet. 

ÄLSKAR DE MIG ELLER ÄR DE IRONISKA?

Jag förstår inte det här riktigt:
Skärmavbild 2014-12-21 kl. 22.51.55

Emmy skickade bilden till mig. Det är fotat från Nöjesguiden, deras I-Tiden-kolumn (?).
Emmy anser att jag ska ta det här positivt, att det betyder att det är mig en vänder sig till när det handlar om jämställdhet i DJ-båsen i GBG, men jag kan inte låta bli att känna samma ironi som i mellanstadiet. Jag vet helt enkelt inte riktigt vad jag ska känna. Maria och hennes pappa Birger säger precis som Emmy. Att det är positivt. Det har alltså avhandlats av tre smarta människor de senaste dagarna, men som sagt: jag kan ändå inte låta bli att undra.

Men! Till fenomenet då.
Bar-DJ:s VS Kklubb-DJ:s.
Jag har mest spelat i bar/restaurang det senaste. Det är skönt och lugnt och gör avsaknaden av Folkbaren mindre. Men också för att jag ärligt inte alltid orkar stå i ett dansgolvsbås och vifta med armarna, dansa och svettas. Och ja: jag tröttnade på dansgolv förpassade till tjejer. Dansgolv där önskningar och regler står högre än den egna musikaliska smaken. Att spela på, till exempel, Yaki-Da:s dansgolv för med sig vissa önskningar från gästerna. Något invant och säkert. Att arrangörerna inte önskar det samma är en annan femma, men när en inte längre orkar spela Håkan Hellström och få evighetsönskningar om Shoreline, då är det inte roligt längre. (se tidigare inlägg om schyssta killar som bara ska önska en liten låt, eller säga till en något bra om basen). Kombon att spela på ett ställe där en hel massa förväntningar tynger dig samtidigt och du är tjej och ska vara ”glad” i att någon vill höra en låt gör att dansgolv tröttar ut en. Att det också anses mindre kreddit pga så få killar som spelar där hör ju också till. Tjejer spelar ju bara skivor och är inte DJ:s… Så ja, jag har behövt en liten paus. Men nog om min egen historia.

Jag tror att det fungerar på precis samma sätt i DJ-världen som i resten av världen. Det som män gör blir hårdvaluta. Normen, det fräcka, det ultimata.
Typ som att lärare först var män och välbetalda och sen kom fröknarna och då sjönk lönerna. Typ så, ni fattar ja, eller hur fattar ni?
När fler tjejer spelar på dansgolven funkar det alltså ungefär samma sak. När fler män spelar i baren blir det fräckare. Barer och restauranger är ju i övrigt det nya svarta tänker jag, och då kanske speciellt i Järntorgskvarteren där det ska spelas skivor överallt, från Folk till Averna till Publik.
Och som vanligt bokas de som alltid bokas och framför allt: de som bokar är de som alltid bokar. Och då blir det inte sån stor variation på det hela, nej.
Samma kompisar ringer sina kompisar. Och det spelar ingen roll om det är Made in China eller Publik vi pratar om då.
När tjejer börjar boka, då kanske det deppiga försvinner. Och privilegiet. För det är en kombo. Om ni nu frågar mig, och det gör ju Nöjesguiden.

TROR DU PÅ GUD?


(bild på mig när jag googlar)
När ni googlar mig, vad vill ni då få reda på?
Vad jag äter till lunch? Idag indiskt, men annars oftast matlåda.
Vem lagar din lunch? Min kille, han sköter matlagningen och det mesta i hemmet.
Tycker du att ni lever jämställt? Nej, det är jag som är den klassiska mannen, jag jobbar 8.30-17, lite till efter det, går iväg på någon ”grej efter jobbet”, jag satsar på karriären, har en utbildning (2 år+1 år fria kurser). Om helgerna gör jag det som faller mig in.
Varför heter du som du heter? För att mina föräldrar ville det, fattar du väl, de tyckte det var fint, vacker till och med skulle jag nog säga.
Gillar du ditt namn? Ja, fast det har jag inte gjort så länge, ajg ville gärna stava det med Z när alla andra stavade sina namn med två K, som Rebekka, Kikki och så. Nu gillar jag det så mycket att det känns jobbigt att döpa mina egna barn, jag kommer alltid att överglänsa dem.
Vad jobbar du med? Jag är copywriter, det kan enkelt förklaras med att jag skriver reklam, kommer på reklam, skriver manus och strategier och tänker hela dagarna. Det är inte jag som är anställd, utan min hjärna, det är så jag ser det.
Tänker du donera dina organ om du dör en plötslig död? Nej, eller jo, men inte hjärnan. Går det ens att donera hjärnan? Jag donerar inte hjärnan eftersom det den som är jag, jag ser hellre att den läggs i ättika eller något annat som bevarar den och att den sen ställs ut på Naturhistoriska här i Göteborg, det är mitt favoritmuseum.
Är du en sån internet-native? Ja, det kan ni säga, och det är så eftersom jag minns 56k-ljudet som om det vore en vaggsaga, att jag öppnade kartongen till min första egna dator när jag var 5 och farmor utropade: Åh en elektronisk skrivmaskin! och slog ihop händerna.
Spelar du skivor? Ja, det gör jag, det är så fruktansvärt roligt att pracka på andra min musiksmak och jag älskar att dansa och sjunga med i låtar jag kan, och jag älskar att andra ser upp till mig. I ett DJbås är allt detta tillåtet i en kombo, därför gör jag det.
Är det svårt att vara DJ och tjej? Krångligt att få spela ofta tycker jag, och att bli tagen på allvar. Det krävs så mycket teknik för att bli accepterad som tjej.
Hur träffades du och din kille? Vi träffades på Kino, egentligen träffades vi innan, men han försöker inte tänka på det och han vill än mindre tänka på att han då sa att han gillade mig trots att vi inte kände varandra alls, än mindre att jag visste vad han hette. Men vi träffades ute, gick hem och sen blev vi ihop. Inget nätdejtande eller spel alls.
Är du feminist? Ja.
Tror du på Gud? Jag hade så gärna velat, jag har försökt och övat och testat och allt som går för att försöka tro, men jag kan inte lägga mig i någon annans händer.
Vilka tidningar läser du? Svenskan, Allt om Historia, Filter, Resumé, Dagens Media, Aftonbladet.
Varför slutade du på Nöjesguiden? För att det inte fungerade.
Kan du inget annat än att skriva? Nej, ungefär inte, jag kan självklart de här basala sakerna, som gå, stå, ligga, se, äta osv, men rent yrkesmässigt är jag bäst på att skriva och sälja saker. Och vara trevlig.
Är du dryg, jag har uppfattat det så? Ja, jag har hört det, att jag uppfattas som det, det är tråkigt när folk som inte käner mig tycker det, om vi bara träffats en gång eller så, som han som jobbade på samma tidning som jag, men som själv aldrig hälsade och sen skrev om det i en blogg. Det var olustigt. Om någon som jag känner säger det känns det tråkigt på ett annat sätt, men mer ja, förståeligt.
Tror du att du kommer bli lycklig i slutet? Ja, det kommer nog, så småningom. När jag lärt mig att det inte handlar om att nöja sig utan om att vara glad för det lilla.

KLÄNNINGAR I FRÄCKESTAN

Snart, alldeles snart kommer min buss, jag ska in till stan. Gå på lokal kan man säga. Dagen till ära har jag på mig min vita bäck-o-bölja-klänning. Jag kan ärligt säga att jag älskar den. Förra året fotade Evelina mig i den. De bilderna håller på att bli ett bokomslag nu. Det känns lite häftigt.

Det blir ju så med vissa kläder, att de är med på en massa roligheter. Som en kärleksaffär med han med det hemskt fina håret och ögonen, eller en galen fest med några ur Nationalteatern eller en bejublad konsert med Kristofer Åström. Sånt händer inte alla klänningar.

Det finns andra bra exempel, som klänningen som var med på både en konsert (mindre bejublad, mitt största minne därifrån är hur någon i publiken påpekade mina kanintänder och ett nakenbad) den var med på One Show också och den trivdes så bra i New York att den följer med denhär gången också.

Eller den rosa som gått en modevisning och fått fotas på P3guld och sen var med om en kräksjuka i direktsändning och i en pjäs där personen som bar den svimmade för att midjan var så liten.

Sånt händer bara de bästa av klänningar.

Ursäkta svammlet, jag försöker få in lite mer mode nu när jag ska bli fashion.

<3IDAG

Nej, det ska inte stå IDA, det ska stå IDAG. Det är nämligen en bra dag, jag vaknade av att klockan ringde, sen satt Linnea på golvet med en handduksturban och sa att hon redan stökat ner, efter mindre än ett dygn. Då var klockan 8. Andra gången jag vaknade var klockan 10. Då ringde jag ett samtal, men fick inget svar. Efter det gjorde jag ingenting ett litet tag, mailade lite, skrattade lite, sen tog jag på mig, och gick ut, tog bussen, glömde nycklar, fick springa tillbaka, mötte Magnus, hade ett bra möte, ringde Alex och berättade om mötet, kom hem, och nu sitter jag här, jag har bränt 10 skivor och snart ska jag möta Oskar för att gå på smygläsning av Nöjesguiden. Det gör alla fräcka i fräckestan. Helt plötsligt är jag fräck. Herregud, kan man tänka sig? Emerentia Leifsdotter Lund är plötsligt fräck!!!!!!!!!