PÅSK VAR DET HÄR!

Love gillar inte pynt. Jag gillar att pyssla, ävensom jag inte gillar ordet pyssla pga inte ser mig som någon slags superskapare alt Kitty Jutbring-typ som köper på mig pysselsaker utan snarare använder det som redan finns hemma. Och inte heller spraymålar allt turkost eller guldigt eller Gud vet vad.

Men, ändå föll andan på i måndags när jag, mina löften till trots, gick in på TGR, och köpte vattenfärger. 

Och plötsligt, kanske ska denna renässansmänniska inte bara bli stylist, kanske borde jag även bli dekoratör. Skoja. Men! Bland vattenskvätt och färgkakor försvann jag, skrev och tecknade, målade och målade. Och plötsligt hade jag visst målat de trärena äggen vi haft i riset som Love ändå kom överens med, sin pyntskräck till trots. 

EN VECKA MED INSTAGRAM

EN MER ÄN VÄLBEHÖVLIG PAUS

Ibland finns det liksom ingenting kvar i kroppen. Ingen lust eller ork eller energi. Så är det nu, så jag har bestämt att jag kanske ska sova ett tag. Luta mig tillbaka och liksom bara dåsa.

Nästa vecka är jag tillbaka i verkligheten igen, det känns nästan lite skrämmande, men kanske viktigt. Fram till tisdag tänker jag inte göra någonting alls.

Det var så mycket folk på Debaser igår och tittade på Amanda Jenssen, det var roligt, men konstigt. Jag har en konstig relation idoldeltagarna. Jag vill inte tycka om dem. Men hon är ändå rätt bra hon Amanda ändå.

Sen är det så grått i Stockholm idag. Det känns som om att det aldrig kommer vara något annat än grått. Jag kan inte förstå hur jag förra påsken kunde gå barbent och sola. Efter påsk förra året hade jag inte på mig strumpbyxor annat än på kvällen.

FOLKE

Torbjörn Folke Zetterberg träffade jag en påsk för något år sedan. Det var i Orminge hemma hos Jonas Kullhammar. Hur jag kom dit har jag egentligen ingen aning, men jag satt mest stum hela kvällen, vi åt påskomiddag med tacos och dagen efter åkte vi till Örebro.

Folke och jag träffades en gång till efter det (jag tror att det var när jag så fruktansvärt bakfull efter Guldägget) och gjorde en intervju som det aldrig blev någonting med. Varför minns jag inte. Men den 23 september släpper han sin nya skiva. Kom med och fira på Södra Bar!

Och här går det att lyssna Elsa! (Och Jocke)

Jag ska tjata lite på Johan och fråga om Groove inte borde göra en ny intervju.

Musiker med två personligheter.
Som Torbjörn Zetterberg har han mottagit Alice Babs Stipendiet och släppt en handfull skivor. Som Folke släpper han just sin första skiva. På egen etikett och utan bokningsbolag har popprojektet Folke blivit en heltidssysselsättning.

Solen lyser över Medborgarplatsen, och ett gäng alkisar skriker efter barnen som leker. Folke, kommer gående från Götgatsbacken och ler ikapp med solen. Vi går mot en litet hål i väggen som visar sig vara större inuti än vad som syntes från utsidan. Efter många om och men beställer vi och går och sätter oss vid det tillsynes enda tomma bordet i lokalen. Det luktar lite gatukök och mjölken, som finns i en sån där stor behållare som fanns i skolmatsalen i lågstadiet, kostar fem kronor glaset.

Är det svårt för dig att prioritera? Jazzen eller popen?
–       Just nu är det popen som gäller, och det är Folke jag prioriterar nu.

Har du lagt av med jazzen?
–       Nej, verkligen inte, men jag har lagt det åt sidan för tillfället, Torbjörn, förlåt Folke, tuggar samtidigt som han dricker ur sitt glas.

Om du fick bestämma, hur långt vill du komma med popen?
–       Jag vill bli lika känd som Stevie Wonder, skrattar han, längre vill jag inte, men jag har ingenting emot att komma långt, tillägger han.