DUMMA SAKER JAG GJORT

Jag listade ju pinsamheter i somras.
Och nu senast har jag tänkt lite över annat strunt jag haft för mig. Kanske är det så att jag nu som mamma gått in i en ny fas i livet att den gamla kräver bokslut. Ju mer jag tänker på det, desto troligare låter det.

Och den kanske största, och inte ens speciellt gamla, dumhet, jag gjort är nog ändå mitt offentliga jobbsökande. Efter att ha fått Tack-men-nej-tack så många gånger att jag helt tappat tron på mig själv tänkte jag att jag skulle göra någonting av det. jag pitchade TV-serier om jobbsökande och jobbcoachande och så la jag ut alla mina personliga brev i en blogg. Men jag vågade aldrig marknadsföra den. Kanske för att det tar så emot att söka jobb offentligt. Jag har aldrig klarat av att leta jobb på Facebook, aldrig vågat erkänna mig sysslolös, alltid velat hålla ett sken uppe. Idiotiskt, ja, men kanske inte så konstigt i tider av konstant press att vara lyckad.
Men, nu, med föräldraledighet från fast jobb och med ett stundande bokslut för gamla synder, ja, då finns det väl ingenting annat än att släppa det hela löst.
Så, här:
Ett gäng av mina personliga brev.

Den som själv vill bikta sig får gärna göra det i kommentarsfältet.

DET ÄR JU JAG, ER NYA REPORTER!

Hej,
Emerentia heter jag. Jag är 27 år och är allt ni önskar.

Lovord. Lovande ord. Löften. Konstant erbjudande av sig själv, sina tjänster, färdigheter och fantastiska personlighet.
Jobbsök. Mot lyckan. Mot vardagen. Mot framtiden.

Eller så skiter vi i alltihop bara och tänker på hur grått det är ute idag, att det kanske regnar resten av livet och så kommer en ju ändå inte orka gå ut mer i hela livet så då kanske det inte behövs någon sysselsättning.

Nej. Bättre då att fortsätta. Skriva fler dialoger istället för brev, förnya formen på det personliga brevet och putta yourself out there. Våga.

Så kanske det blir sol igen också. På köpet.
Tills dess: en hund i ett trassel. Som jag i livet.

IMG_0271