MAPPVISNING OCH INGENTING ANNAT

Det är dagen det. Eller nu ljög jag. Jag ska gå på Moderna med Andreas.
Ni får låta er hållas, succébloggaren måste jobba.
Så länge kan ni leta fram skivor i era skivbackar. Jag har hittills fått Dundertåget av Jonas. Det andra väntar jag fortfarande på.

HUR MYCKET SNOR FÅR DET PLATS I EN NÄSA?

Ingen som helst jävla aning faktiskt. Men mycket det är det. Så mycket att jag svär uppenbarligen. Jag tjyvar Pontus från jobbet idag, chattar lite med honom och postar filmer han bara kan se utan ljud.

Mer då? Jag har gjort lite mer på min CARGO. Ser ju inte sådär vidare bra ut, men vad gör man inte för konsten, reklamen.

Ja, annars händer inte mycket, väcktes klockan 4:40 av ett sms om att jag verkar ta mycket mediciner för tillfället. Det var ju trevligt med den upplysningen vid den tiden. Sen var det svårt att somna om och jag vaknade runt niotiden när det väl var dags att äta några av dedära pillrena. Så det gjorde jag, och nu ligger jag och väntar på att få äta riktig föda. Det måste man också förstår ni, men man får inte göra det på direkten.

Så istället dricker jag saft och postar videos på mig själv på Facebook. Carina till exempel, hon fick den här. Den fick hon för att jag bär en klänning jag fått av henne.

Nej, kompisar, nu gör vi mannagrynsgröt, vissa kanske tycker det smakar välling, jag tycker det smakar gott.

KITE!!! OCH REBECKA RISSANEN

Rebecka Rissanen alltså! Vilken tjej! En gång i tiden var jag sur på Rebecka för hon åkte till New York med killen jag var tillsammans med i två veckor och jag satt bara hemma och dinglade med benen. Idag är jag inte sur längre. Jag är bara glad. Och jag tycker om att stöta på Rebecka, för hon är trevlig. Och så spelar hon bra musik när hon spelar skivor.

I alla fall idag på Scandic Malmen spelade Kite, det var riktigt bra tycker jag. Jag var lite förvånad, hur någon från Melodyclub kan göra så bra musik. Och så satt jag på en stol och dinglade med benen och drack en Fanta och så träffade jag Susanna, det var trevligt, för vi fnissade lite och pratade om saker som vi inte annars pratar om för vi aldrig ses.

Det var kvällen det. När jag kom hem såg jag på Big Lebowski som videobutiken lånade mig helt gratis och tänkte på hur jag ska göra med antalogin som jag blivit tillfrågad att skriva för, det är så många duktigare än mig som ska vara med att jag nästan storknar. Vad ska jag där och göra tänker jag. Men Felipe sa att jag borde skriva om Jesus i Big Lebowski och jag kan ju inget om film så jag gör som han säger. Jag tänker att det blir lika bra.

Så chattade vi lite om saker som inte spelar så stor roll, om fotografier, när man är tjock och smal, och så ringde Disa, trots att klockan var så mycket.

Under dagen gjorde jag andra saker: jag träffade min projektgrupp, vi älskar Polisen, jag mailade med Beatrice Ask, jag tjattrade med Magnus, har tar ner mig på jorden och får mig att inte hetsa så mycket, vi pratar om böcker och om framtiden. Och så jobbade jag med min portfolio, jag scanande och scannade och scannade.

JAG FATTAR INGENTING, JAG ÄR VÄL LITE DING

Det har hänt lite saker här, jag har uppdaterat lite skulle man kunna säga. Och det är bra, för jag ska snart visa mapp. Och så måste man vara uppdaterad.

Bland annat har mina bejublade musikvideos lagts upp. Sånger från andra våningen.
Och så finns det en sida för indier. Den är mest för en tjej som heter Wesley som snart flyttar till Kanada, men som gör ett fatastiskt jobb på planning-avdelningen på Law&Kenneth där jag praktiserade i höstas.

Nu ska jag göra annonser. Trots att ingen bryr sig om reklam längre. Jag bryr mig om reklam. Jag älskar reklam tror jag ibland. Det kan ju vara livet som man säger så. Eller ja, vi kan låtsats i alla fall.