ATT KNULLA SIG TILL TOPPEN // ATT ”UPPKNULLAS”

Efter att ha gått igenom nyhetsflödet brukar jag öppna Instagram. Idag inget undantag. Bland Eriks urhärliga kändisbilder från LA och Emilias helt underbara bebisbilder hittar jag idag ett urklipp från Aftonbladet postat av Cissi Wallin.


Urklippet handlar om en kvinnlig läkare, en ortoped som varit granskad i Uppdrag Granskning efter att ha felbehandlat en rad patienter, varav en dött. Cissis man var på väg att råka ut för den här läkaren när han skadade handen under en familjehelg. Cissi beskriver hur hon som anhörig får kämpa för sin morfinbehandlade make. Hur hon gång på gång frågar vilken läkare som ska operera, att hon vägrar att låta läkaren behandla maken, men att när det väl är dags för operation, då är det just den granskade läkaren som ska operera. Det hela slutar med att sjukhuset gör någon slags konstig pudel och säger att hennes man inte alls ska opereras där.

Och nu är det inte läkaren jag vill diskutera. Jag tycker, som säkert de flesta andra att det är åt helvete att patientsäkerheten ligger hos patienten(s anhöriga) och att du måste vara frisk för att orka kämpa mot betongklossar inom vården. Det tycker jag är åt fanders. Men åt fanders är också hur Cissi sist klämmer till med ”Vem/vilka ligger den här [läkarens namn] med för att kunna fortsätta jobba som läkare i hela frikkin landet?”.
Jag upprörs något fruktansvärt över hur bilden av att kvinnor ligger sig till jobb, oavsett hur bra eller katastrofala de är på jobbet. Att Cissi dessutom lägger till vilka gör att hela hor-stämpeln understryks. Det är, enligt mig, unket att fortsätta projicera såna patriarkala föreställningar.

Vem hon legat med är samma typ av uttryck som trollens ”har du fått för lite kuk?”, något som de flesta kvinnor i det offentliga rummet får höra nästan dagligen. Och när det inte är just troll som uttrycker sig så accepteras uttrycket, det är OK att ifrågasätta kvinnors sexliv eller mängden kuk i deras liv. Jag tog ett journalistvik en gång där en (kvinnlig) mer senior kollega undrade om den kvinna vi just pratat med, som för dagen lät irriterad, gått för länge utan att ligga. Den lika unga och nya vikarien som jag sa då som svar att hon tyckte att den kvinnliga källan borde ”uppknullas”. En så solklar patriarkal retorik borde bannlysas, jag kan inte förstå hur det kan accepteras att kvinnors liv, yrke och kompetens konstant värderas eller kan förbättras i förhållandet till hur mycket kuk eller knull de fått.

Det må så vara att Cissis ligga-frågan är retorisk, att den kan viftas bort med att det är ett talesätt, men jag avskyr talesättet. Det cementerar kvinnoförakt. Det är en sån klassisk troll/mobbar-retorik att den bör förpassas till papperskorgen.
För ärligt, när det kommer till Macchiarini, hur många undrade vilka han legat med för att få fortsätta? Eller den bleka manliga Karolinska chefen?

Och när det kommer till just rekryteringen, ja, då tror jag istället att det är en fråga om avsaknad av referenser. (I just det här fallet även en fråga om total avsaknad av kompetens i google hos rekryteraren) Rekryteringar är dyra och långdragna. För att bli mindre dyra och mindre långdragna är ett enkelt sätt att stryka på foten när det kommer till referenser. Jag har hört om chefer som går från jobb till jobb, trots att personalen varit på väg att gå under varje gång. Men när resultat är största prestigen glöms det psykosociala bort.

Och hur frågande jag än har kunnat vara inför rekryteringar av personer på chefsnivå, har jag aldrig undrat vem/vilka de legat med eller när den kvinnliga chefen senast fick lite kuk.

PS! Ja, jag tog bort läkarens namn i min skrivna text pga texten ej handlar om läkaren i sig och hon inte behöver vara googlingsbar i just den här diskussionen som inte handlar om hennes kompetens utan uttryck kring kvinnors sexliv och en reproducering av patriarkala uttryck.

MÅSTE JAG VARA EN TERRIER FÖR ATT FÅ JOBB?

Det pratas säkert jobb på 10000 seminarier under Almedalen. Kanske någonstans just nu. Blondinbella pratar om ungas sparande tillsammans med två väldigt vuxna människor från någon bank. Intressant med tanke på att ingen av dem är speciellt vuxna i sin livssituation. Kanske borde någon ung prata med dem. Vad vet jag.


Men nu handlar det om jobb.
Om generationers lathet eller eviga strävan efter mer.
Ha och ha och ha och ha.

Något jag länge velat ha är ett jobb. Relativt fast. Inte kontrakt september-december två påföljande år utan något emellan.

För att lösa den situationen har jag sökt jobb. Mängder. Personliga brev med mer roligheter och förre roligheter. Mer utsvävande CV:n och mindre utsvävande CV:n. Maxade resumélistor, referenser och rena fjäskbrev.
Men det händer ingenting.
Där sitter jag med min Berghs-utbildning och känner att jag inte är så där fantastiskt på något utan kanske bra på, inte ens mycket, men en del. Något av en medemåtta.

Men hoppet, det överger mig inte, så jag fortsätter. Söker kommunikatörsjobb som jag inte är i närheten av. Träffas över ”förutsättningslösa” fikor. Twittrar från event med förhoppning om att ”kanske blir jag upptäkt”. Vore väl mer troligt att jag kommit med i Melodifestivalen genom att sjunga med öppet fönster och hoppas att Bert Karlsson kommit förbi.

Jag har provjobbat gratis på tidningar, jag har skrivit otaliga brev, ansökt via hemsidor, via vänner, ja skötsamma hur tusan jag sökt, för sökt har jag gjort.

Och så till sanningen: det är inte ens alltid jag får svar.
Då menar jag inte att jag surar över opersonliga tack, men nej tack. Nej jag menar att jag har provjobbat gratis och sen inte ens blivit kontaktad igen trots ”vi hör av oss”-hälsning i slutet.

Det är vidrigt.
Det kan inte krävas av den som söker jobb att göra mer än att söka samt att provjobba. Det ska inte ingå i rekryteringsprocessen att se hur ”hungrig personen verkligen är”.
Provjobbet bör avlönas och sen bör personen som provjobbat få lov att veta hur det gått.
Och vad som inte fanns där, om det inte gick hela vägen.

Eller som någon just sa till mig.
Du behöver inte gå en ledarskapskurs för att veta att du ska höra av dig till folk. Det är allmänt vett. 

Jag ska inte behöva vara en ettrig terrier för att bevisa att jag vill och kan jobba.